Det här är dröm­men som jag ald­rig vågade dröm­ma ...

Volvo Klassiker - - Ledare -

ÄR JAG VAR en ung man med ett ry­kan­de färskt kör­kört i Lil­le­ham­mar ti­digt på 80-ta­let var en del sa­ker väl­digt enk­la.

De som ha­de för­stått vad som var in­ne kör­de Volvo. De som häng­de med litegrann kör­de Ford Tau­nus el­ler Escort, el­ler till och med Opel Asco­na. De som kör­de nå­got an­nat var helt en­kelt hopp­lö­sa. Så var det ba­ra.

Om du vil­le ha en Volvo var va­let ock­så en­kelt. L var bas­mo­del­len, DL med kloc­ka och golv­mat­ta låg på en hög­re ni­vå och GL var topp­mo­del­len. Med in­sprut­nings­mo­tor och bå­de varvräk­na­re och fär­gat glas, som inte sär­skilt många an­såg va­ra nöd nöd­vän­dig då ... Svå­ra­re var det fak­tiskt inte.

Själv­klart kör­de jag Volvo. Jag ha­de ju för­stått vad som gäll­de. Så en egent­rim­mad 140 från 1973, upp upp­höjd i bak en­ligt tids­an­dan, ut­styrd med fäl­gar i krom kro och Pio­ne­er-ste­reo var på plats långt fö­re mit mitt kör­kort ham­na­de i plån­bo­ken. Det var så det skul skul­le va­ra. I min verk­stad stod en 1957-mo­dell Volv Volvo PV 444 som jag höll på att re­stau­re­ra.

S Se­dan dess har äld­re Volvo va­rit bland mi­na bilfa­vo fa­vo­ri­ter. Mer än 50 oli­ka har pas­se­rat ge­nom mi­na ga­ra ga­ra­ge­por­tar un­der årens gång. PV, Amazon, 140, 240 och 740, men ald­rig nå­gon med fram­hjuls­drift el­ler fyr­hjuls­drift. Ald­rig hel­ler nå­gon P1800 – i al­la f fall inte än­nu …

Själv­klart läs­te en bil­in­tres­se­rad karl som mig bil­tid­ning­ar. Det har jag gjort så länge jag har kun­nat lä­sa. Men ur­va­let var gans­ka så ma­gert då. NÅ Bi­lek­st­ra som gavs ut en gång om året var det en­da de ha­de att er­bju­da i lant­han­deln hem­ma i Få­berg. Vil­le man lä­sa om nå­got li­te me­ra ex­o­tiskt var man tvung­en att spa­ra sin vec­ko­peng i många vec­kor och cyk­la de sju kilo­met­rar­na till Lil­le­ham­mer. Där fanns det en tid­ningski­osk som er­bjöd svens­ka tid­ning­ar. Det kanske kan för­kla­ra var mitt in­tres­se för Volvo kom­mer ifrån?

Men att en skol­trött pojk­vas­ker som helst satt längst bak i klass­rum­met, såg ut ur fönst­ret och dröm­de sig bort, el­ler even­tu­ellt ri­ta­de bil­der av bil­dar i mat­te­bo­ken, en dag skul­le bli an­sva­rig för en bil­tid­ning (dess­utom för en tid­ning om Volvo) ha­de jag ald­rig kun­nat tro.

Det trod­de ga­ran­te­rat inte var­ken min mamm el­ler min lä­ra­re hel­ler!

Men så här blev det. Tid­ning­en du nu hål­ler i hän­der­na, kä­ra lä­sa­re, är dröm­men som gick i upp­fyl­lel­se. Dröm­men som jag ald­rig vågade dröm­ma fullt ut. Tid­ning­en, in­ne­hål­let och dess ar­tik­lar har bli­vit till med vörd­nad, svet­ti­ga hän­der, värl­dens bäs­ta Broom-kol­le­gor och en djup pas­sion.

Jag hop­pas verk­li­gen att du kom­mer gil­la det och Ben­ny öns­kar Chri­s­ten­sen dig trev­lig läs­ning!

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.