Bromma närmar sig ett ”gated community”

Det är svårare med gemenskap än tidigare genom åren. Grannar byts ut och sammanhållningen minskar när alla arbetar full tid och ofta har andra engagemang.

Sprang milen genom Bromma igår. Såg skylten i början av Drömstigen i Smedslätten; ”Här patrullerar väktare dygnet runt”. Vi närmar oss ett gated community. I lilla trygga Bromma. Där statsministrar tidigare tog spårvagnen till stan. Utan livvakt. Vill vi inte alla tillbaka dit? Vill vi inte alla verkligen det?

Flyttade hit på 90-talet. Barnen på, nu plötsligt, fina gatan ärvde kläder av varandra. Och jag jobbade dubbla pass, åt blodpudding för att få bo här. Vi hade flyttat flera gånger innan. Renoverat oss fram genom livet. Spacklat och målat på alla lediga stunder. Aldrig åkt på semester. För att det var ett vackert byggt område. Fin infrastruktur. Någon hade tänkt på människorna som skulle bo här.

Många här delade äkta, människoälskande och verklighetsnära värderingar.

Det känns tyvärr som mycket länge sedan. Så mycket som gått förlorat.