PÅ DJUPET SUPERKRAFTEN ADHD

Ny­fik­na idéspru­tor som tän­ker ut­an­för box­en. Hy­per­fo­ku­se­rar och blir grym­ma på sitt om­rå­de. – Det är dags att pra­ta om det po­si­ti­va med adhd, sä­ger psy­ki­a­tern An­ders Han­sen, ak­tu­ell med boken För­del ADHD.

Women's Health & Wellness - - Innehåll - Text Min­na Tun­ber­ger Fo­to: Istock

Det är dags att bör­ja fi­ra ADHD som en kre­a­tiv su­per­kraft!

Säg adhd och du tän­ker kanske på en trot­sig poj­ke som klätt­rar på väg­gar­na och in­te kan sit­ta still i skol­bän­ken. En per­son som tar upp­märk­sam­het från un­der­vis­ning­en och blir en stö­ran­de fak­tor för de ”lug­na­re” ele­ver­na. Du tänk­te kanske in­te på fram­gångs­ri­ka, här­li­ga och driv­na kvin­nor som Kristin Kas­per­sen, Isa­bel­la Blon­din­bel­la Löwen­grip och Bri­ta Zac­ka­ri? Även vår na­tio­na­li­kon Pip­pi Långstrump ha­de nog kun­nat säl­la sig till den här coo­la ska­ran kvin­nor.

Den en­si­di­ga, ne­ga­ti­va bil­den av adhd vill Wh-med­ar­be­ta­ren An­ders Han­sen, över­läka­re i psy­ki­a­tri, nu ny­an­se­ra en gång för al­la med sin bok För­del ADHD, som kom­mer ut i augusti. Han har ti­di­ga­re gett ut suc­cé­böc­ker­na Häl­sa på re­cept och Hjärn­stark, som tar upp för­de­lar­na med fy­sisk ak­ti­vi­tet för hur vi mår så­väl fy­siskt som psy­kiskt.

– Jag vill be­ly­sa en an­nan si­da av adhd, som jag tyc­ker får för li­te ljus på sig. Jag tyc­ker att adhd allt för of­ta lyfts fram som nå­got ne­ga­tivt i sam­häl­let, man glöm­mer att det ock­så kan in­ne­bä­ra för­de­lar, sä­ger han.

Till ex­em­pel, näm­ner han, är per­so­ner med adhd i re­gel mer kre­a­ti­va än and­ra. Sär­skilt när det gäl­ler att kom­ma med nya idéer.

– Man har of­ta lät­ta­re att tän­ka ut­an­för box­en, se sa­ker ur nya vinklar och att kom­ma med lös­ning­ar som and­ra mis­sar, det har man sett i stu­di­er.

Of­ta pre­ste­rar per­so­ner med adhd bätt­re i kre­a­ti­vi­tets­tes­ter. Man har i re­gel en hjär­na som är mer mot­tag­lig för nya in­tryck, och blir då mer flex­i­bel. På så vis tar man till sig mer in­for­ma­tion och för­nim­mel­ser, och ju mer av det­ta man

får desto mer ökar möj­lig­he­ten att kopp­la in­for­ma­tio­nen och in­tryc­ken på ett ovän­tat och kre­a­tivt sätt, sä­ger An­der Han­sen.

– Det är nog ing­en slump att många konst­nä­rer och kre­a­tö­rer har drag av el­ler har adhd, det hänger lik­som ihop.

Men i da­gens sam­häl­le, där vi re­dan i ti­digt sta­di­um, som 6-åring­ar, tving­as in i den kon­for­ma sko­lan, så blir adhd lätt ett han­di­kapp, sä­ger han. För det är klart, om man är mer mot­tag­lig för nya in­tryck, har ett stör­re tan­ke­flö­de, är mer lätt­dis­tra­he­rad och im­pul­siv och har svå­ra­re att kon­cen­tre­ra sig, så blir det svårt att sit­ta ner i skol­bän­ken en hel dag.

– Men då ska man kom­ma ihåg att da­gens ob­li­ga­to­ris­ka sko­la ba­ra har fun­nits i 200 år. In­nan dess an­sågs det in­te som ett han­di­kapp att va­ra öp­pen för nya in­tryck, va­ra på­hit­tig och stän­digt på gång, sä­ger An­ders Han­sen.

Han me­nar att de här egen­ska­per­na blir ne­ga­ti­va i sko­lan när vi tryc­ker ihop al­la i en och sam­ma form, men de var po­si­ti­va när vi en gång i ti­den lev­de nä­ra na­tu­ren. Att va­ra upp­märk­sam på mins­ta lil­la vind­pust, att re­a­ge­ra in­stink­tivt på in­tryc­ken. Att hö­ra kvis­tar kna­ka och på så vis va­ra för­be­redd på fi­en­der och snabbt kun­na fly. El­ler att hö­ra el­ler se ett po­ten­ti­ellt byte och snabbt kun­na va­ra på be­nen och fånga det. Det var en styr­ka förr i ti­den.

– Ti­di­ga­re sked­de in­lär­ning mer i form av le­ar­ning by do­ing. Man lär­de sig sa­ker i ett sam­man­hang, ge­nom att till ex­em­pel tol­ka djur på sa­van­nen. Ab­strakt ka­te­der­un­der­vis­ning och att lä­ra sig ge­nom att lä­sa i böc­ker pas­sar nog in­te al­la, sä­ger An­ders Han­sen.

Han tror in­te att det är ett sam­man­träf­fan­de att adhd är över­re­pre­sen­te­rat bland ent­re­pre­nö­rer. Att va­ra hy­per­ak­tiv, vil­ja gö­ra många sa­ker sam­ti­digt, få sa­ker gjor­da, spränga grän­ser, det hänger sam­man med ent­re­pre­nör­skap.

– För 20 000 år se­dan tänk­te nog en per­son med adhd: ”Vad finns bakom näs­ta ho­ri­sont?” I dag tän­ker hon kanske: ”Hur ut­veck­lar vi bank­be­tal­ning­ar bätt­re” och star­tar ett nytt fö­re­tag in­om det­ta.

Att ha adhd är ju starkt för­knip­pat med att ha kon­cent­ra­tions­svå­rig­he­ter. Men fak­tum är att det finns få som är så bra på att hy­per­fo­ku­se­ra som de med adhd. Man är då of­ta an­ting­en el­ler: dis­trä el­ler hy­per­fo­ku­se­rad. Att hy­per­fo­ku­se­ra kan va­ra en nack­del, när man spe­lar tv-spel el­ler fast­nar fram­för Fa­ce­book i tim­mar, så att sko­la och jobb blir li­dan­de. Men det kan ock­så va­ra en för­del, me­nar An­ders Han­sen:

– En ent­re­pre­nör som är full­stän­digt upp­slu­kad av en upp­gift och ar­be­tar tim­me ef­ter tim­me kan åstad­kom­ma un­der­verk. Ta till ex­em­pel en låt­skri­va­re som blir full­stän­digt be­satt av en me­lo­di och in­te nö­jer sig för­rän det blir en världs­hit.

Den här ex­tra­or­di­nä­ra för­må­gan till kon­cent­ra­tion me­nar An­ders Han­sen var en för­del i jä­gar­sam­häl­let, när man be­höv­de kun­na hy­per­fo­ku­se­ra för att fin­na ett byte.

Fors­ka­re har hit­tat ett an­tal ge­ner som är för­knip­pa­de med en hög­re san­no­lik­het att ut­veck­la adhd. Och det in­tres­san­ta är att de som bär på en av de van­li­gas­te ge­ner­na, DRD4, blir i re­gel mer väl­när­da i ett jä­gar- och sam­lar­sam­häl­le än de som in­te bär på ge­nen.

Sam­ti­digt har fors­kar­na sett att i jord­bruks­sam­häl­let, som pro­cen­tu­ellt fun­nits en väl­digt li­ten del av män­ni­skans tid på jor­den, är det en för­del att in­te bä­ra på den här ge­nen. I ett så­dant sam­häl­le, där man sys­te­ma­tiskt be­hö­ver pla­ne­ra in­för mor­gon­da­gen, så har man allt­så en nack­del av att va­ra im­pul­siv, hy­per­ak­tiv och lätt­dis­tra­he­rad.

”Män­ni­skan ha­de ald­rig ko­lo­ni­se­rat pla­ne­ten ut­an adhd”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.