PÅ DJUPET SVETTAS MED GRÖNT SAM­VE­TE

Hur håll­bar är trä­nings­klä­des-in­du­strin? WH grans­kar.

Women's Health & Wellness - - Innehåll - Text: Sa­ra Martins­son

På se­na­re år har mo­de­in­du­strin ham­nat allt mer i fo­kus för dis­kus­sio­nen om vår var­dag­li­ga kli­mat­på­ver­kan. När man kan få en hel på­se nya plagg för en spottsty­ver hos låg­pris­ked­jor­na fres­tar för­stås en snabb, bil­lig upp­gra­de­ring av den eg­na sti­len. Sam­ti­digt är vå­ra klä­din­köp en stor mil­jö­bov. De står för den fjär­de störs­ta an­de­len av lan­dets kol­di­ox­id­ut­släpp. Var­je år skaf­far vi i snitt 50 nya plagg, var. Åt­ta ki­lo klä­der åker i so­por­na, per per­son och år.

I den här sop­pan av gräns­lös kon­sum­tion, kli­matsli­tage och slit och släng spe­lar trä­nings­klä­der en spe­ci­ell roll. När vi vet att vi ska svettas stäl­ler vi ex­tra höga krav på plag­gens funk­tion. Vi vill att tajt­sen som vi har på gym­met ska sit­ta up­pe i mid­jan även ef­ter tvätt, att trö­jan vi bär i lö­par­spå­ret ska an­das, att skor­na ska va­ra be­kvä­ma och be­hål­la sin fjäd­ring. Med des­sa hög­re funk­tions­krav kom­mer ock­så öns­ke­mål om ”smar­ta ma­te­ri­al”. Tex­tili­er som of­ta tas fram un­der läs­ki­ga för­hål­lan­den:

– De fles­ta trä­nings­klä­der i dag är gjor­da i po­ly­es­ter el­ler po­ly­a­mid, två ma­te­ri­al som ut­vinns ur ol­ja och allt­så är en sorts plast som in­te kan bry­tas ned på na­tur­lig väg i na­tu­ren, sä­ger jour­na­lis­ten Moa Kärn­strand.

I boken Mo­desla­var – den glo­ba­la jak­ten på bil­li­ga­re klä­der har hon till­sam­mans med kol­le­gan To­bi­as An­ders­son Åker­blom rest jor­den runt för att granska mo­de­in­du­strin. Hon be­rät­tar att i de sto­ra pro­duk­tions­län­der­na som Ki­na, Kam­bod­ja, Bur­ma och Bang­la­desh finns många som li­der av häl­so­pro­blem ef­ter att ha ar­be­tat i tex­til­fa­bri­ker­na, el­ler ba­ra vis­tats nä­ra dem.

– Även i fram­ställ­ning­en av vis­kos, som är ett cel­lu­lo­sa­ba­se­rat ma­te­ri­al som of­ta fö­re­kom­mer i trä­nings­klä­der, är det in­te ovan­ligt att far­li­ga äm­nen släpps rakt ut i närmil­jön och kan på­ver­ka dem som bor runt fa­bri­ker­na. I Ki­na rap­por­te­ras om nå­got som kal­las för can­cer­by­ar, där man sett en ökad fö­re­komst av can­cer, som man sä­ger sig kun­na kopp­la till ke­mi­ka­li­er som an­vänts i just pro­duk­tio­nen av vis­kos.

Moa Kärn­strand har un­der si­na re­por­ta­ge­re­sor mött ar­be­ta­re som har kun­nat vitt­na om hur an­vänd­ning­en av oli­ka sor­ters gif­ter i fa­bri­ker­na på­ver­kat de­ras häl­sa ne­ga­tivt:

– Om man pra­tar om trä­ning så är det ju svårt att und­vi­ka att näm­na skor. I sko­till­verk­ning an­vän­der man väl­digt myc­ket lim, som in­ne­hål­ler lös­nings­me­del och ke­mi­ka­li­er. I Kam­bod­ja har det hänt vid fle­ra till­fäl­len att ti­o­tals ar­be­ta­re har svim­mat sam­ti­digt i sko­fa­bri­ker. Man miss­tän­ker att en av an­led­ning­ar­na är att de hands­kas med lim och lös­nings­me­del i då­lig ven­ti­la­tion och ut­an skydds­ut­rust­ning. Vär­men i de här fa­bri­ker­na är ock­så en häl­so­fa­ra.

Gre­en­pe­a­ce har se­dan 2011 ut­ma­nat mo­de­fö­re­ta­gen att gö­ra sig av med gif­ter i pro­duk­tio­nen. De gör re­gel­bund­na gransk­ning­ar av hur ar­be­tet fort­lö­per, den se­nas­te pub­li­ce­ra­des 2016. Bland mär­ke­na som gör trä­nings­klä­der an­sågs H&M va­ra branschle­dan­de, med go­da för­ut­sätt­ning­ar att ha ställt om till en gift­fri pro­duk­tion 2020. Ett ex­em­pel på den svens­ka klädjät­tens mil­jö­med­ve­ten­het syn­tes när man un­der OS i Rio fick i upp­drag att klä den svens­ka trup­pen och tog fram en kol­lek­tion av plagg med hög funk­tions- och mo­de­grad i po­ly­es­ter gjord av åter­vun­na Pet­flas­kor. I bot­ten på Gre­en­pe­a­ce lis­ta åter­fanns Ni­ke, som tvärte­mot H&M tycks rö­ra sig åt mot­satt håll. Pu­ma och Adi­das pla­ce­ra­de sig i mit­ten på ska­lan.

– Det är väl­digt po­pu­lärt att till­sät­ta ”lukt­fri” funk­tion i trä­nings­klä­der, allt­så att man med­ve­tet till­sät­ter ett bak­te­ri­e­dö­dan­de me­del, just för att det är gif­tigt, sä­ger Sand­ra Roos, som är dok­tor i mil­jö sys­te­ma­na­lys och fors­kar i klä­ders mil­jöpå­ver­kan.

Hon för­kla­rar att sil­ver och and­ra bak­te­ri­e­dö­dan­de me­del som kan fin­nas i trä­nings­klä­der kan gö­ra bak­te­ri­er re­si­sten­ta, och kan för­svå­ra för sjuk­vår­den vid till ex­em­pel en ope­ra­tion.

– I Sverige finns ett mot­stånd hos de mest med­vet­na ked­jor­na i bran­schen, de spe­ci­fi­ce­rar till le­ve­ran­tö­rer­na att det in­te ska va­ra ”lukt­fritt”. Men ibland är ty­ger­na än­då be­hand­la­de, ef­tersom le­ve­ran­tö­rer i and­ra län­der of­ta an­tar att det ba­ra är po­si­tivt med den­na ex­tra funk­tion. Så det är väl­digt van­ligt.

Sär­skilt om man kö­per bil­li­ga trä­nings­klä­der på nä­tet från en ak­tör ut­an­för EU bör man va­ra upp­märk­sam, me­nar Sand­ra Roos. Då sak­nas helt ga­ran­ti­er, plag­gen kan in­ne­hål­la can­cer­fram­kal­lan­de äm­nen. El­ler va­ra syd­da av barn.

De sto­ra mär­ke­na som gör trä­nings­klä­der har lagt myc­ket av sin pro­duk­tion i län­der som Kam­bod­ja, Bang­la­desh el­ler Ki­na. Fa­bri­ker­na de an­li­tar är eg­na fö­re­tag, och ar­bets­för­hål­lan­de­na kan allt­så skil­ja sig dras­tiskt från plats till plats. Ar­bets­da­gar­na är of­ta långa, lö­ner­na lå­ga, möj­lig­he­ter­na att or­ga­ni­se­ra sig myc­ket små. Många av de mest kän­da sport­mär­ke­na har ge­nom åren fått kri­tik för att ar­be­tar­na som syr de­ras klä­der be­hand­las il­la. Den förs­ta sto­ra, brett upp­märk­sam­ma­de skan­da­len stod Ni­ke för vid slu­tet av 1990-ta­let. Fle­ra av­slö­jan­den om barn som ar­be­ta­de i fa­bri­ker­na led­de till om­fat­tan­de pro­tes­ter. An­ti-sweats­hop-rö­rel­sen som upp­stod vid en rad col­lege i USA spe­la­de en vik­tig roll i att få Ni­ke att bör­ja ta stör­re an­svar för den so­ci­a­la aspek­ten av pro­duk­tio­nen. I dag kan vem som helst gå in på klädjät­tens hem­si­da och ta re­da på vil­ka fa­bri­ker de an­li­tar, ner till ga­tu­a­dress­ni­vå.

Trans­pa­rens är över hu­vud ta­get nå­got man kan tit­ta ef­ter, om man är in­tres­se­rad av vil­ken typ av so­ci­alt an­svar mär­ket man är ny­fi­ken på tar. De all­ra fles­ta kläd­pro­du­cen­ter har en ”co­de of con­duct” på sin hem­si­da, där de re­do­gör för sin håll­ning i frågor om mänsk­li­ga rät­tig­he­ter, lö­ner och ar­bets­mil­jöfrå­gor. Den ty­pen av tex­ter är dock of­ta svå­ra att lä­sa för en van­lig kon­su­ment. Och for­mu­le­ring­ar­na är blom­mi­ga, får allt att lå­ta tipp­topp.

– De här upp­fö­ran­de­ko­der­na sä­ger väl­digt li­te för de all­ra fles­ta. Men en sak man kan tit­ta ef­ter är om mär­ket näm­ner ”lev­nads­lön”. Om de tar upp den fak­torn på ett sätt som in­te känns sve­pan­de finns en chans att de kom­mit en bit på vägen i sitt so­ci­a­la håll­bar­hets­ar­be­te, sä­ger Moa Kärn­strand.

Men om man ska se det po­si­ti­va i det he­la, så tycks de ar­be­ta­re som syr klä­der som krä­ver mer yr­kes­kun­nan­de, som avan­ce­ra­de trä­nings­klä­der, ha li­te bätt­re vill­kor än de som är an­ställ­da i den kon­ven­tio­nel­la kon­fek­tions­in­du­strin, för­kla­rar Moa.

– Man kan in­te sä­ga nå­got ge­ne­rellt, men det går in­te att ute­slu­ta att det finns en kopp­ling mel­lan hant­verks­kun­nan­de och ar­bets­vill­kor. Att sy till ex­em­pel en mer avan­ce­rad lö­par­jac­ka krä­ver stör­re kun­skap än att sät­ta två-tre sömmar på en tro­sa. När ar­bets­gi­va­ren in­ve­ste­rat i att ut­bil­da sin per­so­nal blir den ock­så mind­re av en slit-ochsläng-va­ra.

På en mark­nad där pri­ser­na stän­digt pressas och där man kan hit­ta klä­der med allt hög­re mo­de­grad för en strunt­sum­ma krävs ex­tra mål­med­ve­ten­het från mär­ken som vill ta ex­tra an­svar. Tack och lov finns vil­je­star­ka fö­re­ta­ga­re som or­kar dri­va den schys­ta lin­jen. Filip­pa K är ett ex­em­pel:

– En av vå­ra störs­ta ut­ma­ning­ar just nu vad gäl­ler trä­nings­klä­der är, att det har vi­sat sig att syn­tet­ma­te­ri­al släp­per ifrån sig mik­ro­fib­rer som in­te fast­nar va­re sig i tvätt­ma­ski­nens el­ler re­nings­ver­kens fil­ter. Myc­ket av de mikro­plas­ter vi hit­tar i ha­ven kom­mer fak­tiskt från syn­tet­ma­te­ri­al, sä­ger Elin Lars­son, Sustai­na­bi­li­ty Ma­na­ger på Filip­pa K.

Det­ta svens­ka mär­ke, som länge le­gat i fram­kant vad gäl­ler håll­bar­het, kom­mer från och med i höst att

er­bju­da si­na kun­der spe­ci­al­fram­tag­na tvätt­på­sar, just av det­ta skäl. Man le­tar ock­så he­la ti­den ef­ter nya, mer mil­jö­vän­li­ga ma­te­ri­al. I höst­kol­lek­tio­nen av trä­nings­lin­jen Soft sport är till ex­em­pel fle­ra av plag­gen i bi­o­po­ly­es­ter, fram­tag­na ur majs­stär­kel­se. Man har ock­så pro­vat ett nytt ma­te­ri­al med vat­ten­av­vi­san­de funk­tion, in­spi­re­rat av lo­tus­blom­man. Lukt­fritt syss­lar Filip­pa K över hu­vud ta­get in­te med.

– Ibland känns det som att det finns en upp­fatt­ning om att kon­su­men­ten ef­ter­frå­gar fler funk­tio­ner än vad som fak­tiskt be­hövs, sä­ger Elin Lars­son.

– Visst, ska du klätt­ra upp­för Mount Eve­rest så vill du så klart ha rik­tigt topp­rus­ta­de ma­te­ri­al. Men för al­la oss som in­te trä­nar så ex­tremt finns and­ra funk­tio­nel­la, mer mil­jö­vän­li­ga al­ter­na­tiv. Ut­veck­ling­en är dess­utom enormt snabb in­om de här om­rå­de­na. Vi kom­mer ba­ra den när­mas­te fram­ti­den san­no­likt se nya, smar­ta tex­tili­er som in­te ba­ra har mind­re kli­mat­på­ver­kan ut­an till och med läm­nar ett po­si­tivt kli­matav­tryck. Vi be­hö­ver ut­ma­na oss själ­va som bransch, vå­ga tän­ka i nya ba­nor och se på funk­tion på ett li­te an­nat sätt, sä­ger Elin Lars­son.

En an­nan, mind­re, ak­tör med håll­bar­hets­tänk är Un­der the sa­me sun. De gör yo­ga­klä­der i åter­vun­nen po­ly­es­ter. En av de­lä­gar­na är Kristin Kas­per­sen, tv- och häl­so­pro­fil (som du kan lä­sa mer om på si­dan 14), som ny­li­gen ta­git över fö­re­ta­get till­sam­mans med någ­ra kom­pi­sar:

– Vi tror att många in­te vå­gar gå he­la den eko­vän­li­ga vägen, ef­tersom det stäl­ler hög­re krav på mar­gi­na­ler.

Hon gil­la­de Un­der the sa­me suns plagg, och kände som så många and­ra, att ut­bu­det av snyg­ga, mil­jö­vän­li­ga trä­nings­plagg var all­de­les för skralt. Sam­ti­digt såg hon ut­ma­ning­ar­na med att säl­ja håll­ba­ra klä­der:

– Att pro­du­ce­ra håll­ba­ra klä­der kos­tar ju mer och pri­set för kun­der­na blir ju hög­re. Och med ett hög­re pris krä­ver kun­den in­te ba­ra en mer skon­sam pro­duk­tion och pro­dukt, men li­ka bra pass­form och de­sign som ic­ke-mil­jö­vän­li­ga­re mär­ken kan er­bju­da. Det är svårt att mö­ta det be­ho­vet och många vå­gar kanske in­te för­sö­ka fullt ut.

Som mil­jö­med­ve­ten trä­nings­män­ni­ska kan du gö­ra en del själv. Men att till ex­em­pel spa­ra in på till­fäl­le­na du tvät­tar spe­lar in­te så stor roll för kli­ma­tet. Ba­ra tre pro­cent av klä­ders mil­jöpå­ver­kan i Sverige kom­mer från tvätt och tork. In­te hel­ler åter­vin­ning är nå­gon tung fak­tor, än så länge. Men här hän­der sa­ker snabbt. Du bör ab­so­lut läm­na in ut­tjän­ta plagg till ex­em­pel­vis Filip­pa K, H&M, Hem­tex el­ler and­ra ak­tö­rer som tar hand om tex­tili­er, sna­ra­re än att slänga dem i so­por­na. I Sverige finns än­nu ing­en åter­vin­ning av klä­der till klä­der. Di­na gam­la tra­sor kom­mer i stäl­let an­vän­das till att fram­stäl­la and­ra pro­duk­ter, som iso­le­rings­ma­te­ri­al.

En del mil­jö­märk­ning­ar kan va­ra bra fing­er­vis­ning­ar om att du valt ett schys­ta­re al­ter­na­tiv. Oe­ko-tex, Blue­sign, GOTS, BCI och Sva­nen är märk­ning­ar som be­ty­der att en obe­ro­en­de or­ga­ni­sa­tion har grans­kat plag­get. Des­sa föl­jer dock in­te sam­ma stan­dard (Blue­sign tillå­ter till ex­em­pel sil­ver) och det kan va­ra svårt att som lek­man ve­ta vad som står för vad.

Som kon­su­ment av trä­nings­klä­der har du rätt att stäl­la krav på bran­schen. Gör re­se­arch in­för in­köp, frå­ga i bu­ti­ken ef­ter håll­bar­hets­tänk, el­ler skriv till fö­re­ta­get du är ny­fi­ken på och frå­ga hur de ar­be­tar med de här frå­gor­na. Hit­tar du se­dan ett mär­ke du gil­lar och li­tar på kan du hål­la dig till det, och stöd­ja de­ras ar­be­te. De all­ra fles­ta ex­per­ter­na in­om håll­bar­hets­frå­gor är dock över­ens om att den all­ra mest mil­jö­vän­li­ga hand­ling­en du kan stå för som in­di­vid in­te har med va­re sig åter­vin­ning, eko­ma­te­ri­al el­ler fi­na märk­ning­ar att gö­ra. Den vik­ti­gas­te om­ställ­ning­en är att över hu­vud ta­get kon­su­me­ra mind­re. Fors­ka­ren Sand­ra Roos hål­ler med:

– Man ska sat­sa på trä­nings­klä­der som pas­sar och känns skö­na och som man vet att man kom­mer att vil­ja ha på sig många gång­er. Man ska in­te kö­pa nå­got ba­ra för att det är bil­ligt. Om man se­dan und­vi­ker klä­der som skyl­tar med gift­in­ne­håll, typ ”lukt­fritt”, och klä­der som går att tvät­ta rent, gär­na i 60 gra­der, så kom­mer man att tri­vas!

”Den vik­ti­gas­te om­ställ­ning­en är att över hu­vud ta­get kon­su­me­ra mind­re.”

Moa Kärn­strand har rest jor­den runt för att granska mo­de­in­du­strin.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.