IN MEMORIAM
Elena Obraztsova, Janis Martin, Hans Wallat, Johan Engels, Irene Dalis och Waldemar Kmentt.
† Den ryska mezzosopranen Elena Obraztsova har avlidit i en ålder av 75 år. Hon utbildade sig i St. Petersburg och fick tidigt engagemang på Bolsjojteatern i Moskva, där hon debuterade 1963 som Marina i Boris Godunov . Redan året därpå kom La Scala-debuten. Obraztsova deltog flitigt i Bolsjojs gästspel i väst. Hon sjöng med de allra främsta dirigenterna, som t.ex. Claudio Abbado och Herbert von Karajan. I december 1977 öppnade hon den tvåhundrade säsongen på La Scala i Milano med att sjunga Eboli i Verdis Don Carlos under Abbados ledning. Påföljande år sjöng hon titelrollen i Carmen i Franco Zeffirellis regi på Wiener Staatsoper mot Plácido Domingo, allt under dirigenten Carlos Kleibers karismatiska ledning. Uppsättningen sändes f.ö. i Sveriges Television julhelgen 1978. Hon gestaltade Santuzza i Cavalleria rusticana i Zeffirellis filmversion 1982. Andra betydande roller var Amneris i Aida, Azucena i Trubaduren , Charlotte i Werther (se bild), prinsessan Bouillon i Cileas Adriana Lecouvreur och senare i karriären karaktärsroller som Grevinnan i Spader dam . I slutet av 1980-talet gav Elena Obraztsova en romanskonsert på Stockholmsoperan.
Obraztsova har sjungit in merparten av sina största roller i kompletta inspelningar tillsammans med världsledande sångarkolleger och dirigenter, bl.a. Trubaduren , Maskeradbalen , Aida , Simson och Delila , Werther , Furst Igor och Adriana Lecouvreur . Att kalla henne dramatisk mezzosopran är en stor underdrift. Elena Obraztsova hade en stark dramatisk attack, stor scenisk utstrålning, saftiga brösttoner och en explosiv höjd – med andra ord kunde vilken sångare som helst känna sig liten vid sidan av henne.
Elena Obraztsova som Charlotte i Massenets Werther. Foto: Winnie Klotz/metropolitan Opera
† Den amerikanska mezzosopranen Irene Dalis har avlidit 89 år gammal. Hon växte upp i San José i Kalifornien och här utbildade hon sig först till pianist, men sedan tog sången över. Därpå följde sångstudier i Milano och debuten skedde 1953 som Eboli i Don Carlos i tyska Oldenburg. Därefter följde Städtische Bühnen (Deutsche Opers föregångare) i Västberlin, där Dalis sjöng Kolstelnicka i Jenůfa . Med Eboli gjorde hon sin Metropolitandebut i New York 1957, vilket blev en enorm succé. På Met sjöng Irene Dalis 274 föreställningar under 20 säsonger.
Hon var Brangäne när Birgit Nilsson Metdebuterade 1959 som Isolde i Tristan och Isolde . Två år senare sjöng Dalis Amneris när Leontyne Price debuterade på Lincoln Center som Aida. Likaså gestaltade hon prinsessan Bouillon i Adriana Lecouvreur när Plácido Domingo framträdde på Mets scen första gången.
Irene Dalis var den första amerikanska som sjöng Kundrys roll i Parsifal i Bayreuth 1961. Året därpå blev det inspelning med Jess Thomas (Parsifal) och Hans Hotter (Gurnemanz), allt under Hans Knappertsbuschs ledning. Inspelningen belönades med utmärkelsen Grand Prix du Disc. Samma sommar sjöng hon även Ortrud i Lohengrin vid Bayreuthfestspelen. På San Francisco-operan sjöng hon också Ortrud, men även Amman i Die Frau ohne Schatten .
Irene Dalis hade en stor spännvid både vokalt och bland sina roller. Rösten var både slank och rak med ett fylligt djup och med en fin jämn höjd, vilket gjorde att hon kunde sjunga en så krävande roll som Ladyn i Verdis Macbeth . Vid sidan av redan nämnda roller bör Adalgisa i Norma , Azucena i Trubaduren , Ulrica i Maskeradbalen , Delila i Simson och Delila , titelrollen i Carmen , Venus i Tannhäuser , Herodias i Salome och Klytämnestra i Elektra framhållas.
Efter att ha delat sin tid mellan operascenerna i Europa och USA valde sångerskan att i fortsättningen huvudsakligen framträda i hemlandet. Efter avskedet från Met 1976 flyttade hon tillbaka till hemstaden San José, där hon levde resten av sitt liv. Här utsågs hon till professor i musik vid San José State University. Irene Dalis utvecklade workshops för unga operasångare och 1984 såg hon till att Opera San José bildades.
† Tenoren och Kammersänger Waldemar Kmentt har avlidit strax före sin 86-årsdag. Född i Wien och utbildad i sång vid Hochschule für Musik und Darstellende Kunst i hemstaden. Endast 21 år gammal debuterade han i Beethovens nia under Karl Böhms ledning. Från 1951 och under 35 år tillhörde Kmentt Wienoperans ensemble och där gestaltade han 79 roller i 1 480 föreställningar.
Operadebuten var Prinsen i Prokofjevs Kärleken till de tre apelsinerna . Bland Kmentts skiftande roller kan nämnas Tamino i Trollflöjten , Hans i Brudköpet , titelrollen i Hoffmanns äventyr , Ferrando i Così fan tutte , Lenskij i Eugen Onegin , Laca i Jenůfa , Tom Rakewell i Rucklarens väg , Bacchus i Ariadne på Naxos och kejsaren i Die Frau ohne Schatten . Vid återinvigningen av Wiener Staatsoper hösten 1955 medverkade han som Jaquino i Fidelio . Så sent som i november 2005 gjorde han Haushofmeister i Ariadne på Naxos där. Med denna talroll debuterade Kmentt som 72-åring på Metropolitan i New York.
Förutom på Wienoperan sjöng han på Volksoper i Wien, La Scala i Milano, i Rom, Paris, Bryssel, München och Stuttgart såväl som vid festspelen i Salzburg, Bayreuth (Stolzing i Mästersångarna i Nürnberg ), Edinburgh och Aix-en-provence. I konsertsammanhang sjöng Waldemar Kmentt med sin tids främsta dirigenter: Herbert von Karajan, Otto Klemperer, Carlos Kleiber, Eugen Jochum och Leonard Bernstein. Mellan åren 1978 och 1995 ledde han operastudion vid Musikkonservatoriet i Wien och bland hans mest namnkunniga elever kan nämnas Wolfgang Bankl och Malin Hartelius. Sören Tranberg