Nerskär­ning­en är bör­jan på en kul­tu­rell mörk­lägg­ning

Tidskriften OPERA - - Fokus - Pe­ter de Ca­luwe

– Nerskär­ning­en är bör­jan på en kul­tu­rell mörk­lägg­ning, me­nar Pe­ter de Ca­luwe, vd på La Monnaie, el­ler De Munt som ope­ra­hu­set he­ter på ne­der­länds­ka. Vi har ut­setts till syn­da­boc­kar i nå­got som egent­li­gen är en politisk-et­nisk pro­ble­ma­tik.

– La Monnaie kom­mer ald­rig mer till­ba­ka till den ni­vå vi haft på se­na­re år, sä­ger han till Tid­skrif­ten OPE­RA.

Skil­je­lin­jen mel­lan det la­tins­ka och det ger­mans­ka Eu­ro­pa går rakt ge­nom Bel­gi­en. Lan­det är helt de­lat ut­i­från de frans­ka och flam­ländsk/ne­der­länds­ka språk­grän­ser­na. Kung­a­fa­mil­jen, ut­ri­kesmi­ni­s­te­ri­et, ar­mén och re­ge­ring­en är all-bel­gis­ka verk­sam­he­ter, allt an­nat finns det två ver­sio­ner av. Val­lo­ni­en och Flan­dern har varsin kul­tur­mi­nis­ter.

Men tre sto­ra in­sti­tu­tio­ner i hu­vud­sta­den – na­tio­na­lo­pe­ran La Monnaie, konst­mu­se­et Pa­lais des Beaux-arts och Bel­gi­ens na­tio­na­lor­kes­ter – har för­bli­vit fe­de­ra­la. Brys­sel är EU:S cent­rum och till viss del en in­ter­na­tio­nell stad. Nå­got mås­te man er­bju­da be­sö­ka­re och del­tids­bo­en­de.

– Att at­tac­ke­ra La Monnaie är det­sam­ma som att at­tac­ke­ra Bel­gi­en, me­nar Philip­pe Mou­reaux, känd fransk­ta­lan­de op­po­si­tions­po­li­ti­ker. Vil­ket är lo­giskt för de flam­länds­ka par­ti­er som in­te läng­re vill ha en ge­men­sam na­tion. Man und­rar hur myc­ket av det­ta som är mo­ti­ve­ra­de kost­nads­be­spa­ring­ar och hur myc­ket som är ett ide­o­lo­giskt krig.

Officiellt he­ter bygg­na­den Théât­re Royal de la Monnaie på frans­ka och Ko­nink­lij­ke Munts­chouw­burg på ne­der­länds­ka. Ope­ra­hu­set har till­kom­mit i oli­ka om­gång­ar; fa­sa­den är upp­förd 1818 och den guldde­ko­re­ra­de fo­a­jén och sa­long­en i oli­ka nys­ti­lar från 1856. Men långt in­nan dess fanns ett mynt­verk på tom­ten. Brys­sel­bor­na fort­sat­te att an­vän­da sam­ma namn på ope­ran och så har det bli­vit.

ETT AV EU­RO­PAS FRÄMS­TA OPE­RA­HUS

La Monnaie har se­dan 1980-ta­let va­rit ett le­dan­de eu­ro­pe­iskt ope­ra­hus, sär­skilt när det gäl­ler konst­när­lig ut­veck­ling. Ope­ra­che­fer som Ge­rard Mor­ti­er och Ber­nard Foccroul­le la ut ba­nan och Pe­ter de Ca­luwe, vd se­dan 2007, har fort­satt längs sam­ma spår.

Var­je sä­song urupp­för man två ny­skriv­na mu­sik­te­a­ter­verk. Prin­ci­pen är att väl­kän­da te­a­ter­re­gis­sö­rer till­sam­mans med so­lis­ter och mu­si­ker ar­be­tar fram upp­sätt­ning­ar där nytän­kan­de dra­ma­tisk scen­konst för­verk­li­gas i ett ope­ra­sam­man­hang. När La Monnaie i de­cem­ber spe­la­de ett klas­siskt verk som Don Gio­van­ni – re­gi po­lac­ken Krzysztof War­li­kowski – var må­let att ut­tryc­ka nu­ti­dens syn på en ero­tisk pro­ble­ma­tik, in­te de frå­ge­ställ­ning­ar som rör­de sig i upp­hovs­man­nens tid.

– Ver­ket hand­lar om sex­u­a­li­tet och för att få en scen­när­va­ro tving­a­des en­semb­len tän­ka som film­skå­de­spe­la­re, bli med­vet­na om var­je li­ten rö­rel­se, på­pe­kar Pe­ter de Ca­luwe. Gans­ka nytt för en del so­lis­ter, men med en öp­pen di­a­log blev det väl­digt bra.

Hös­tens sto­ra hän­del­se har va­rit Shell Shock , ett ny­skri­vet verk med mu­sik av Nicho­las Lens och li­bret­to av den au­stra­lis­ke roc­ki­ko­nen Nick Ca­ve. Förs­ta världs­kri­get bröt ut för hund­ra år se­dan och Bel­gi­en vil­le med oli­ka kul­tur­hän­del­ser upp­märk­sam­ma det­ta, ef­tersom Flan­dern var den störs­ta krigs­skå­de­plat­sen i Väs­teu­ro­pa. Ti­teln syf­tar på de all­var­li­ga psy­kis­ka krigs­trau­man som kun­de drab­ba unga sol­da­ter i skytte­gra­var­na.

– Al­la fö­re­ställ­ning­ar har va­rit ut­sål­da, be­rät­tar Pe­ter de Ca­luwe. Shell Shock kos­ta­de drygt el­va mil­jo­ner kro­nor att gö­ra to­talt, vil­ket här är för­hål­lan­de­vis li­te. Ef­tersom ver­ket sålts vi­da­re kom­mer vi 2017 att ha fått till­ba­ka allt vi sat­sat.

– Ett an­norlun­da verk som kräv­de lång re­pe­ti­tions­tid, tre-fy­ra må­na­der.

Dans­se­kven­ser­na i Shell Shock gjor­des av Sidi Lar­bi Cher­ka­oui, den upp­märk­sam­ma­de flam­ländsk-ma­roc­kans­ke ko­re­o­gra­fen. Men så­da­na in­slag kom­mer att mins­ka vä­sent­ligt, vil­ket med­för ett trend­brott in­te ba­ra på La Monnaie ut­an för all bel­gisk dans.

På 1980-ta­let vil­le Bel­gi­en lan­se­ra sig som cent­rum för mo­dern dans och er­bjöd ko­re­o­gra­fer peng­ar och re­pe­ti­tions­lo­ka­ler. Sats­ning­en föll väl ut. Men på La Monnaie ha­de dans va­rit när­va­ran­de myc­ket läng­re, än­da se­dan Mau­rice Bé­jart grun­da­de Bal­let du Xx­è­me Sièc­le i Brys­sel 1960. Grup­pen ar­be­ta­de i många år med ope­ra­hu­set.

– I fort­sätt­ning­en mås­te vi sät­ta vår egen verk­sam­het först och med ned­skär­ning­ar­na för­svin­ner ty­värr vis­sa sa­ker, på­pe­kar Pe­ter de Ca­luwe. Men ko­re­o­gra­fer och en­semb­ler kan ar­be­ta på and­ra sce­ner i Bel­gi­en och i de om­gi­van­de län­der­na.

KOM­MU­NI­CE­RA PÅ TRE SPRÅK

Språk­frå­gan är alltid när­va­ran­de. På var­je in­ternt mö­te kan man kom­mu­ni­ce­ra på tre språk: frans­ka, flam­länds­ka/ne­der­länds­ka el­ler eng­els­ka. Ope­ran har inga an­ställ­da so­lis­ter, men man har en ”familj” av in­ter­na­tio­nel­la sång­a­re. Tre fjär­de­de­lar av de kon­trak­te­ra­de so­lis­ter­na ar­be­tar re­gel­bun­det på La Monnaie.

Publi­ken är till 60 pro­cent fransk­språ­kig och till 25 pro­cent flam­ländsk. Bel­gi­en har två re­gi­o­na­la ope­ra­hus: Opé­ra Royal de Wal­lo­nie i re­gi­ons­hu­vud­sta­den Liège och Vlaam­se Ope­ra, som spe­lar bå­de i hamn­sta­den An­twer­pen och i uni­ver­si­tets­sta­den Gent.

– Liègeo­pe­ran är myc­ket tra­di­tio­nell och kon­kur­re­rar in­te alls med oss, be­rät­tar Krys­ti­an La­da, chefs­dra­ma­turg och me­di­e­an­sva­rig. Ma­jo­ri­te­ten av vå­ra be­sö­ka­re abon­ne­rar på bil­jet­ter. Den fransk­språ­ki­ga gäst­publi­ken kom­mer sna­ra­re från Paris, en tim­me med tåg, än från Val­lo­ni­en och Nord­frank­ri­ke.

De tre ope­ra­hu­sen har näs­tan ing­en kon­takt med varand­ra och det gäl­ler även lan­dets kul­turin­sti­tu­tio­ner. Mons är kul­tur­hu­vud­stad 2015, men La Monnaie har in­te fått i upp­drag att bi­dra med någon­ting. Så­dant är nor­malt här i lan­det, suc­kar man på ope­ran. Eu­ro­pa­par­la­men­tets när­va­ro känns in­te nämn­värt. Par­la­men­ta­ri­ker och tjänstemän le­ver i en slu­ten värld i Maal­be­ek i syd­öst­ra Brys­sel – med eg­na re­stau­rang­er, gym och bi­o­gra­fer – och åker säl­lan in till ci­ty.

– Först ef­ter två-tre år blir de in­tres­se­ra­de av sta­dens kul­tur­liv, för­kla­rar Krys­ti­an La­da. Tio pro­cent av publi­ken är be­sö­ka­re som grup­per av ja­pa­ner, men vi har ock­så en del ex­pats, d.v.s. folk som kom­mer från and­ra län­der och som vis­tas här till­fäl­ligt el­ler per­ma­nent.

Krys­ti­an La­da är 31 år och bör­ja­de som ung copy­wri­ter i Wars­za­wa för att se­dan ut­bil­da sig till dra­ma­turg i Ams­ter­dam. En idérik per­son som vill att ope­ra­hu­sen ska åter­ta sin roll som mö­tes­plat­ser. Han är oro­lig för att publi­ken åld­ras, ett fak­tum i ex­em­pel­vis Tyskland, och att de yng­re in­te kän­ner sam­hö­rig­het med mu­si­ken el­ler ka­rak­tä­rer­na på sce­nen. Det­ta är ett vik­tigt skäl till att La Monnaie sät­ter upp ny­skriv­na opera­verk.

Un­der vår­vin­tern tur­ne­rar man med Mé­dul­la , byggd på Björks Gram­my Award-be­lö­na­de al­bum från 2004. Den fram­förs på en li­ten scen, sjungs del­vis på gam­mal is­länds­ka och kal­las ”com­mu­ni­ty ope­ra” ef­tersom kö­ren be­står av bå­de barn, ung­do­mar och se­ni­o­rer.

– Här ut­fors­kar man den mänsk­li­ga rös­ten till dess yt­ters­ta grän­ser, sä­ger Krys­ti­an La­da im­po­ne­rad. Och Björk har lå­tit oss få rät­tig­he­ter­na till själ­va ver­ket.

Som ett led i pub­lik­ar­be­tet ge­nom­för­de han kvälls­träf­far ef­ter fö­re­ställ­ning­ar­na, med sam­ma upp­lägg som i en bok­klubb. Mö­te­na hölls av en psy­ko­log knu­ten till en psy­ko­lo­gi­tid­ning.

– Han for­mu­le­ra­de in­tres­san­ta frå­gor och sam­ta­len blev väl­digt bra, sä­ger Krys­ti­an La­da. Frå­gan är hur vi ska fort­sät­ta där­i­från.

I vår på­bör­jas en re­no­ve­ring av La Monnaie som va­rar i knappt ett år. Om­bygg­na­den 1986 var myc­ket ge­nom­gri­pan­de, nu sät­ter man in luft­kon­di­tio­ne­ring och gör för­bätt­ring­ar i de pub­li­ka ut­rym­me­na. Un­der bygg­pe­ri­o­den spe­las upp­sätt­ning­ar­na på and­ra sce­ner i Brys­sel. www.la­mon­naie.be

Ope­ra­hu­sen mås­te åter­ta sin roll som

mö­tes­plat­ser In­te­ri­ör La Monnaie och por­trätt Pe­ter de Ca­luwe. Foto: Jo­han Jacobs. Shell Shock. Foto: Filip van Roe. Mé­dul­la. Foto: Ber­nard Cou­tant / La Monnaie. Krys­ti­an La­da. Foto: Li­sandro Su­ri­el.

Shell Shock

Shell Shock

Mé­dul­la

Krys­ti­an La­da

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.