The Turn of the Screw

Tidskriften OPERA - - Föreställningar - STAATSO­PER IM SCHIL­LER THEA­TER • RE­CEN­SENT: LENNART BROMANDER www.staatso­per-berlin.de • FOTO: MO­NI­KA RITTERSHAUS

Det spe­ci­el­la bå­de med Hen­ry Ja­mes ge­ni­a­la no­vell The Turn of the Screw och Ben­ja­min Brit­tens ope­ra är den to­ta­la osä­ker­het som eta­ble­ras kring vad som egent­li­gen sker. Spö­kar det verk­li­gen på slot­tet Bly el­ler rör det sig om över­het­ta­de fö­re­ställ­ning­ar i den unga gu­ver­nan­tens hu­vud? Och vad är det för re­la­tio­ner bar­nen haft med den dö­de be­tjän­ten Qu­int och den ti­di­ga­re gu­ver­nan­ten Miss Jes­sel? Ju mer man för­sö­ker ana­ly­se­ra i de­talj desto tvek­sam­ma­re blir man. He­la no­vel­len lik­som ope­ran in­ne­bär ett suc­ces­sivt allt star­ka­re ifrå­ga­sät­tan­de av fun­da­men­ta­la be­grepp som god­het och onds­ka, barns­lig oskuld, san­ning och il­lu­sion. Ett bra fram­fö­ran­de av The Turn of the Screw läm­nar publi­ken i to­tal osä­ker­het.

Claus Guth går i sin upp­sätt­ning på Ber­lins Staatso­per en helt an­nan väg. För ho­nom är sa­ken klar, gu­ver­nan­ten li­der av allt svå­ra­re van­fö­re­ställ­ning­ar, och vad som skild­ras på sce­nen är ett fort­gå­en­de men­talt sön­der­fall, som slu­tar i to­tal psy­kos. Vi ser i öpp­nings­sce­nen pan­to­mi­miskt hur gu­ver­nan­ten träf­far för­myn­da­ren i London och all­de­les tyd­ligt blir emo­tio­nellt över­väl­di­gad av mö­tet. Fylld av go­da fö­re­sat­ser och av lju­va tan­kar på för­myn­da­ren kom­mer hon till slot­tet och möts av de unga för­pu­ber­talt avan­ce­ra­de bar­nen Flo­ra och Mi­les. Pryd, oer­fa­ren och ny­för­äls­kad som hon är förmår hon in­te alls sva­ra på bar­nens halvt el­ler helt sex­u­ellt ut­ma­nan­de le­kar. För­vir­ring­en in­för den ovän­ta­de för­äls­kel­sen och bar­nens pro­vo­ce­ran­de upp­trä­dan­de trig­gar igång rös­ter och sy­ner i hen­nes in­re.

För publi­ken syns in­te Qu­int och miss Jes­sel, en­bart för gu­ver­nan­ten. Christi­an Sch­midt har ska­pat en starkt sug­gestiv scen­bild, höga gam­mal­ro­sa väg­gar med många mör­ka ek­dör­rar. Des­sa väg­gar kan sväng­as runt, var­vid nya la­by­rin­tis­ka möns­ter och dju­pa kor­ri­do­rer up­pen­ba­ras. De le­der rakt in i oviss­he­ten, så­väl hu­sets som sjä­lens. Till slut, se­dan hus­hål­lers­kan Mrs Gro­se rest bort med Flo­ra, blir gu­ver­nan­ten ensam med Mi­les och äg­nar sig åt så hand­grip­lig ex­or­cism att hon stry­per poj­ken. Hans sista ord ”you de­vil” är rik­ta­de till gu­ver­nan­ten och in­te till Qu­int. Ef­ter full­bor­dat ex­or­cis­tiskt värv slår sig den nu helt psy­ko­tis­ka gu­ver­nan­ten lugnt ner igen till sin av­brut­na mål­tid fram­för den ”räd­da­de” Mi­les lik. Det är en full­kom­ligt gast­kra­man­de tolk­ning som lå­ter sig väl gö­ras ut­an över­grepp på va­re sig mu­sik el­ler li­bret­to. På en punkt går dock Guth ifrån Brit­tens an­vis­ning­ar. Flo­ra och Mi­les ge­stal­tas in­te av rik­ti­ga barn ut­an av vux­na sång­a­re, en ös­ter­ri­kisk counter­te­nor, Tho­mas Lich­te­nec­ker , som ser ut och lå­ter som en ung pojke, och en ung ope­rastu­di­o­so­pran, Só­nia Grané , som ock­så är helt il­lu­so­risk som flic­ka i be­gyn­nan­de pu­ber­te­ten. Barn kan sjunga de här rol­ler­na sa­go­likt väl, men ut­bil­da­de sång­a­re kan där­e­mot age­ra och ge­stal­ta på ett helt an­nat vis än bar­na­ma­tö­rer. Det för­stär­ker gast­kram­ning­en.

Den do­mi­ne­ran­de hu­vud­rol­len som gu­ver­nan­ten skul­le ur­sprung­li­gen ha gjorts av Ma­ria Bengts­son re­dan vid pre­miä­ren, men hon kom­mer in­te att hop­pa in i pro­duk­tio­nen för­rän se­na­re. Nu ge­stal­ta­des gu­ver­nan­ten och hen­nes allt dju­pa­re men­ta­la för­vir­ring all­de­les ly­san­de av Em­ma Bell . Hen­nes ly­riskt dagg­fris­ka so­pran har ock­så en fan­tas­tisk glöd som di­rekt gri­per tag i mig. En vo­kalt vi­tal ve­te­ran Ma­rie Mclaugh­lin , är hus­hål­lers­kan Mrs Gro­se, me­dan en an­nan ve­te­ran Ri­chard Croft ger in­ten­siv röst åt Pe­ter Qu­int. Som den sorg­li­ga Miss Jes­sel hörs Anna Samuil kla­ga.

In­ten­si­te­ten i den här upp­sätt­ning­en för­stärks ock­så av or­kes­tern un­der Ivor Bol­tons hel­skärp­ta led­ning.

BRIT­TEN: THE TURN OF THE SCREW

Pre­miär 15 no­vem­ber 2014, be­sökt fö­re­ställ­ning 25 no­vem­ber. Di­ri­gent: Ivor Bol­ton Re­gi: Claus Guth Sce­no­gra­fi och ko­stym: Christi­an Sch­midt Ljus: Se­basti­an Alp­hons So­lis­ter: Em­ma Bell, Tho­mas Lich­te­nec­ker, Só­nia Grané, Ma­rie Mclaugh­lin, Ri­chard Croft, Anna Samuil

Ivan Magrì och Ni­no Machaid­ze

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.