Die schweigsame Frau
Kungliga Operan i Stockholm tycks ha gjort en historisk upptäckt av dignitet. På Operans hemsida i samband med George Benjamins Written on Skin , kunde man läsa att den berömda novellsamlingen Decamerone från 1300-talet är skriven av en viss Bocciccio. Samme upphovsman anges i Operans generalprogram. Nyfikenheten väcktes; hur skiljer sig denna version från den mer berömda som skrevs av Giovanni Boccaccio? Dessvärre var det ingen ny författare man hade upptäckt. Utan det rörde sig om ett fatalt stavfel av någon mindre bevandrad som senare har rättats av någon bevandrad.
När frun skulle meddela en utländsk kollega med intresse för det italienska 1300-talet upptäckten, så hänvisades denne till Operans engelska hemsida, där kollegan på en aningen knagglig engelska kunde läsa att “Opera based on a medieval ballad also narrated in Bocciccio’s Decamerone”. Vidare framgick det om operan att … ”it has played and praised by the audience in the major opera houses …” Något konfunderad letade sig kollegan vidare på hemsidan och upptäckte raskt att någon översättning av kunglig rang rörde det sig knappast om. Tvärtom. Man låter google sköta översättningen.
Det väckte en del misstämning i Ryssland, när Anna Netrebko för några år sedan antog österrikiskt medborgarskap. Men alla chauvinistiska ryssar kan vara lugna, stjärnans hjärta klappar fortfarande så starkt för det gamla hemlandet att Vladimir Putin har all anledning att gnugga händerna. Nyligen framträdde Anna Netrebko i St. Petersburg tillsammans med Oleg Tsarjov , en rebelledare från det synnerligen illegala ”Nya Ryssland”, som med avgörande rysk hjälp bildats i östra Ukraina. På ett foto kan man se den vackra operastjärnan och den av EU svartlistade rebellen gemensamt hålla ett stadigt tag i en ”nyrysk” fana. Samtidigt skänker hon Tsarjov en check på 15 000 euro, som ska gå till operahuset i Donetsk. Frun kan för den skull inte sluta att hänföras av den ryska divans fantastiska röst men sörjer liksom i fallet Valerij Gergiev över att ett fantastiskt musiköra inte är något skydd mot politisk tondövhet.
Det har väl knappast undgått någon att Det Kongelige Teater i Köpenhamn har flera sångare av internationell rang inom sin egen ensemble. Dessa gör ett visst antal föreställningar om året på hemmascenen, och åker sedan ut och rosar den internationella marknaden. Bland dem kan nämnas Iréne Theorin , Susanne Resmark , Johan Reuter och Stephen Milling . Frun hörde dock att deras tjänster varit i farozonen för några år sedan, i samband med chefsbytet efter Kasper Holten. Han tilläts inte planera kommande säsonger eftersom de skulle läggas av den kommande ledningen. Men dessa fulltecknade sångare var tvungna att få besked angående sin frånvaro. Då inget hände, gav Holten dem ändå ledigt vissa perioder, varpå den nya ledningen svarade med att säga upp deras kontrakt eftersom de inte var tillgängliga hela säsongen. Men då kom hjälp från oväntat håll, för den som gav sig in i diskussionen var – dronning Margrethe. Hon tog ledningen i örat och påpekade att det var ett stort misstag att Köpenhamnsborna inte skulle få höra sina allra största sångare. Så det hela gick tillbaka igen. Frun skulle allt vilja se vår svenske kung Carl XVI Gustaf ge sig in i debatten angående de internationella sångarnas kontrakt vid vår Kungliga Opera … .
Anna Netrebko. Foto: Anna Ruven Afanador Dronning Margrethe av Danmark. Foto: Keld Navntoft