Ope­ra Ge­ne­ra­tor

Tidskriften OPERA - - In­ne­håll - RE­POR­TAGE: MA­RIE KVARN­STRÖM • FO­TO: UL­RI­KA LUND­BLAD

Rap­port från Ope­ra Ge­ne­ra­tor, där tio kom­po­si­tö­rer och text­för­fat­ta­re un­der en mars­vec­ka ska­pa­de ope­ra till­sam­mans med mu­si­ker och sång­a­re på Gö­te­borgso­pe­rans an­nex­scen i Sköv­de.

Step­hen Lan­gridge för­kla­rar mål­sätt­ning­en med Ope­ra Ge­ne­ra­tor: ”Tan­ken har va­rit att ut­fors­ka ska­pan­det av ope­ra ge­nom att del­ta­gar­na fått ar­be­ta till­sam­mans i en ge­men­sam pro­cess, där själ­va pro­ces­sen sna­ra­re än re­sul­ta­tet va­rit det vä­sent­li­ga. Un­der vec­kan har vi för­sökt ge en trygg mil­jö och ett la­bo­ra­to­ri­um att ska­pa i till­sam­mans, där vi ock­så he­la ti­den sam­ta­lat om vad som fun­ge­rat och vad som in­te fun­ge­rat, och var­för.” Tra­di­tio­nellt har ope­ror of­ta kom­po­ne­rats se­kven­ti­ellt – en kom­po­si­tör har en­ga­ge­rat en li­bret­tist, fått en text, skri­vit mu­sik och se­dan läm­nat ver­ket vi­da­re för att sät­tas upp och spe­las. Här har vi en helt an­nan ar­bets­form som kanske pas­sar bätt­re i dag. Här ut­fors­kar vi möj­lig­he­ten till di­a­log ge­nom he­la pro­ces­sen. Hur myc­ket kan kom­po­si­tör och li­bret­tist sam­ver­ka? Hur ti­digt kan sång­a­re och mu­si­ker kom­ma in i pro­ces­sen? Vad kan di­a­log och nä­ra sam­ver­kan till­fö­ra?

I slu­tet av vec­kan har de fem ton­sät­tar­na och de fem li­bret­tis­ter­na skri­vit 15 kor­to­pe­ror. Man har mötts i tre oli­ka par­kon­stel­la­tio­ner och ar­be­tat med tre upp­gif­ter. Till den förs­ta kor­to­pe­ran fick man tre tim­mar på sig från bör­jan till upp­fö­ran­de, till den and­ra ha­de man en och en halv dag och den tred­je har

Un­der en vec­ka i mars har tio kom­po­si­tö­rer och text­för­fat­ta­re ska­pat ope­ra till­sam­mans med mu­si­ker och sång­a­re på Gö­te­borgso­pe­rans Sköv­descen. Det har skett i ett in­ten­sivt och ut­ma­nan­de pro­jekt med nam­net Ope­ra Ge­ne­ra­tor #1. Gö­te­borgso­pe­rans konst­när­li­ge le­da­re Step­hen Lan­gridge är ini­ti­a­tiv­ta­ga­re till pro­jek­tet. Han har lett ar­be­tet till­sam­mans med ope­rans hus­kom­po­si­tör Hans Ge­fors och dess dra­ma­turg Gö­ran Ga­de­man.

Hur myc­ket kan kom­po­si­tö­rer, li­bret­tis­ter och sång­a­re sam­ver­ka?

man ar­be­tat med i två da­gar, in­klu­si­ve re­pe­ti­tio­ner, upp­fö­ran­den och åter­kopp­ling. Fem sång­a­re och två pi­a­nis­ter är med un­der he­la vec­kan, och en vi­o­li­nist och en obo­ist har an­slu­tit för det sista pro­jek­tet. Samt­li­ga del­tar ak­tivt i ska­pan­de­pro­ces­ser­na.

Jag får gläd­jen att se fy­ra av de fem sista ver­ken, som sinse­mel­lan är väl­digt oli­ka. Det förs­ta är ett re­la­tions­dra­ma om den kom­pli­ce­ra­de re­la­tio­nen mel­lan två sys­kon som möts i ett or­kes­ter­di­ke. Den yng­re sys­tern är di­ri­gent, den äld­re bro­dern mu­si­ker. Det and­ra ver­ket är ett ska­kan­de dra­ma om tre kvin­nor, om för­lus­ten av ett barn un­der För­in­tel­sen och om sak­nad och skuld. Så föl­jer en thril­ler i Ark­tis kring kam­pen om ett livs­e­lix­ir, som vi­sar sig va­ra ett död­ligt vi­rus. Slut­li­gen iscen­sätts en dröm­värld med ett ofant­ligt spin­del­nät, sto­ra djur i mörk­ret och träd som rör sig ogrip­bart i nat­ten. Den sista kor­to­pe­ran, som jag in­te hin­ner se, skild­rar mö­tet mel­lan två män. Den ena har fått mo­tor­stopp och ham­nar hos en man som dra­git sig un­dan ci­vi­li­sa­tio­nen. På ett ta­le­sätt som an­vän­des för länge se­dan kän­ner de igen varand­ra – en son och en far.

Samt­li­ga verk har ska­pats på li­te mer än två da­gar, men än­då ger de mu­si­ka­liskt och dra­ma­tiskt ri­ka upp­le­vel­ser. Att ar­tis­ter­na ett par gång­er får stan­na upp och ta om spe­lar mind­re roll – här är det pro­ces­sen och in­te fram­fö­ran­det som är hu­vud­sa­ken. Ef­ter var­je fram­fö­ran­de sam­ta­lar man un­der Step­hen Lan­gridges led­ning om ver­kets till­bli­vel­se, om hur man tänkt, vil­ka ut­ma­ning­ar man be­stämt sig för att an­ta, om sam­ar­be­tet un­der ska­pan­det, osv. Del­ta­gar­na har med­ve­tet valt att gö­ra sa­ker man känt sig obe­kväm med och läm­nat sin be­kväm­lig­hets­zon för att tän­ja på de eg­na grän­ser­na. För en av del­ta­gar­na har ut­ma­ning­en va­rit att ta in and­ra i själ­va ska­pan­det, för en an­nan att gö­ra nå­got ut­an hu­mor och ris­ke­ra att ver­ka pre­ten­tiös. Gö­te­borgso­pe­rans hus­kom­po­si­tör Hans Ge­fors är myc­ket nöjd: ”Vec­kan har va­rit en fan­tas­tisk suc­cé. Det är en jät­te­ro­lig idé som har ut­fal­lit på all­ra bäs­ta vis, in­te ba­ra för ton­sät­tar­nas räk­ning ut­an för al­la med­ver­kan­de känns det som. Jag har ald­rig job­bat på det här sät­tet ti­di­ga­re, och jag är väl­digt glad att ha fått va­ra med och se hur all­ting växt fram.”

Han har ti­di­ga­re ar­be­tat med pro­jekt där ele­ver på Stock­holms dra­ma­tis­ka hög­sko­la och Kung­li­ga Mu­sik­hög­sko­lan un­der ett och ett halvt till två års tid ska­pat opera­verk som se­dan satts upp av ele­ver på Ope­ra-hög­sko­lan. Ett nytt så­dant pro­jekt på­bör­jas i höst. Det som är an­norlun­da här på Ope­ra Ge­ne­ra­tor är att allt görs så kon­cen­tre­rat och i en ge­men­sam pro­cess. Man ska­par text och mu­sik sam­ti­digt, i nä­ra kon­takt med sång­a­re och mu­si­ker, och man får möj­lig­het att dis­ku­te­ra de mu­sik­dra­ma­tis­ka och dra­ma­tur­gis­ka frå­gor­na med en gång. Hans Ge­fors har un­der vec­kan haft ett se­mi­na­ri­um för ton­sät­tar­na, då han med fy­ra nya ope­ror som il­lust­ra­tion har vi­sat oli­ka lös­ning­ar på hur sce­nis­ka hän­del­ser kan ge­stal­tas.

Det hän­der här och nu

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.