Eu­o­gen­ne

Tidskriften OPERA - - Föreställningar - MAL­MÖ OPE­RA • RE­CEN­SENT: YE­HYA ALA­ZEM • FOTGO:AIRNESSNON MALIN www.mal­moo­pe­ra.se

I ett brev från ope­ras­ång­ers­kan Je­li­za­ve­ta Lav­rov­ska­ja till Peter Tjaj­kov­skij ber hon ho­nom att skri­va en ope­ra ba­se­rad på Alexander Pu­sjkins vers­ro­man Eu­gen One­gin. Tjaj­kov­skij var ini­ti­alt tvek­sam till idén och tyck­te in­te att ro­ma­nen ha­de en till­räck­ligt stark hand­ling, men ef­ter en läng­re be­tän­ke­tid blev han allt­mer över­ty­gad och han skrev sin ope­ra el­ler – som han fö­re­drog att kal­la den – ly­ris­ka sce­ner.

Men tvek­sam­he­ten be­stod och där­för val­de Tjaj­kov­skij att den förs­ta upp­sätt­ning­en skul­le fram­fö­ras med hjälp av stu­den­ter från Mu­sik­kon­ser­va­to­ri­et i Moskva på Ma­lyj­te­a­tern, där Eu­gen One­gin fick sin ur­pre­miär 1879. Det tog yt­ter­li­ga­re två år in­nan ope­ran ha­de sin pre­miär på Bolsjoj­te­a­tern, då un­der Edu­ard Náprav­níks led­ning.

Tobias The­o­rells nyupp­sätt­ning på Mal­möo­pe­ran lyf­ter di­stinkt fram ope­rans psy­ko­lo­gis­ka kom­pli­ka­tio­ner. He­la upp­sätt­ning­en är full av ång­er. Val som har gjorts, som in­te går att änd­ra på, och det gäl­ler al­la, men främst One­gin själv. Allt bör­jar med en en­sam och ång­est­lad­dad One­gin som fun­de­rar över sitt liv, som har gått i en an­nan rikt­ning än han ha­de öns­kat. Iscen­sätt­ning­en är kon­ven­tio­nell men med li­te ex­tra fo­kus på Tatja­na, som väx­er från en oskyl­dig flic­ka till en stark och be­slut­sam kvin­na. Ol­gas och Len­skijs re­la­tion som in­leds piggt och glatt men slu­tar med en ra­san­de Len­skij som be­grå­ter sitt öde fö­re du­el­len.

Men vad hän­de med One­gin, den världs­va­ne, ar­ro­gan­te och själv­upp­tag­ne cy­ni­kern? Plöts­ligt blev han en van­lig, ängs­lig grabb från lan­det ut­an själv­för­tro­en­de, som för­sö­ker ta sitt liv un­der po­lo­nä­sen. Vla­dislav Su­lim­sky sjung­er ty­värr i en­lig­het med The­o­rells One­gin­bild. Av­vi­san­det av Tatja­na känns sna­ra­re som en du­ett mel­lan Ri­go- let­to och Gil­da el­ler mel­lan Shar­pless och Butterfly, där One­gins övertalningsförsök i ope­rans slut­scen sak­nar en in­ner­lig vil­ja.

Dä­re­mot står Sa­bi­na Cvilak för en över­ty­gan­de ge­stalt­ning av Tatja­na. Hon sjung­er klart och vac­kert. Peter Au­ty gör en strå­lan­de Len­skij. Hans ly­ris­ka tem­pe­ra­ments­ful­la te­nor pas­sar ut­märkt och han sjung­er Len­skijs aria väl­digt pas­sio­ne­rat. Le­na Bel­ki­na gjor­de en myc­ket stark in­sats som Ol­ga.

Mag­da­le­na Åbergs sce­no­gra­fi och Erik Holm­bergs vi­de­osce­no­gra­fi är stor­slag­na i sin en­kel­het. Allt ut­spe­lar sig i en sal med någ­ra dör­rar. Väg­gar­na är en him­mel med vand­ran­de moln, som änd­rar sig be­ro­en­de på dra­mats väx­ling­ar och in­ten­si­tet. Det­ta för­stär­ker det psy­ko­lo­gis­ka och känslo­mäs­si­ga i ope­ran.

Mal­möo­pe­ran kun­de knap­past ha hit­tat en bätt­re di­ri­gent än den ru­ti­ne­ra­de Mi­chail Ju­rowski, som får Mal­möo­pe­rans orkester att stor­spe­la.

TJAJ­KOV­SKIJ: EU­GEN ONE­GIN

Pre­miär 14 no­vem­ber 2015. Di­ri­gent: Mi­chail Ju­rowski Re­gi: Tobias The­o­rell Sce­no­gra­fi: Mag­da­le­na Åberg Ko­stym: Kersti Vi­ta­li Ru­dolfs­son Ljus: Tor­ben Len­dorph Vi­de­osce­no­gra­fi: Erik Holm­berg Ko­re­o­gra­fi och rö­rel­se­in­struk­tion: Christi­ne Mel­dal So­lis­ter: Vla­dislav Su­lim­sky, Sa­bi­na Cvilak, Le­na Bel­ki­na, Peter Au­ty, Ta­ras Shton­da, Ma­ria Streijffert, Jo­nas Durán.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.