Ope­ra ocha­ku

SKRI­BENT: JAN- INGE GUSTAFS­SON, AKUSTIKON, NORCONSULT AB

Tidskriften OPERA - - Fokus -

En vik­tig pa­ra­me­ter in­om aku­sti­ken är ef­ter­klang­en. Ef­ter­klang är nöd­vän­digt för att sång­rös­ter och in­stru­ment ska klinga vac­kert. Att sjunga i bad­rum vet al­la in­ne­bör­den av. En vi­o­lin be­hö­ver mer klang än rös­ter och blås­in­stru­ment, då den har en viss ”ras­pig­het”, som jäm­nas ut med hjälp av ef­ter­klang­en. Så­väl rös­ter som in­stru­ment be­hö­ver ock­så hjälp av när­lig­gan­de re­flek­te­ran­de ytor för att he­la spektru­met av över­to­ner ska nå lyss­na­ren. Så­väl röst­or­ga­net som in­stru­men­tet har oli­ka ka­rak­tär i oli­ka vinklar. En mik­ro­fon som sätts rakt framför ett klock­styc­ke, till ex­em­pel, ger där­för in­te alls full rätt­vi­sa åt in­stru­men­tet i frå­ga.

OLI­KA UPP­FATT­NING­AR OM AKU­STIK Aku­sti­kens be­ty­del­se för en ope­raupp­le­vel­se är sä­kert up­pen­bar för de fles­ta, men det rå­der of­ta de­la­de me­ning­ar om vad som är bra aku­stik för just ope­ra, vil­ket kanske in­te är så kons­tigt. Dels in­rym­mer be­grep­pet ope­ra så vitt skil­da gen­rer, dels va­ri­e­rar upp­fatt­ning­en om vad som är vik­ti­gast för lyss­nings­upp­le­vel­sen. Som­li­ga pri­o­ri­te­rar ba­lan­sen sång­a­re/orkester, and­ra text­tyd­lig­he­ten och and­ra den klang­li­ga upp­le­vel­sen. I en Straus­so­pe­ra, där or­kes­tern och sång­en är in­timt in­te­gre­ra­de, får klangupp­le­vel­sen of­tast en stör­re be­ty­del­se än i verk där or­kes­tern är mer ac­kom­pan­je­ran­de. I en kon­sert­sal pri­o­ri­te­ras sym­fo­nior­kes­tern och där är de fles­ta över­ens om att ef­ter­klangs­ti­den bör lig­ga vid dry­ga två se­kun­der för en me­del­stor kon­sert­sal.

Som jäm­fö­rel­se kan man näm­na Kung­li­ga Ope­ran, en sa­long med kort ef­ter­klangs­tid, cir­ka 1,2 se­kun­der. Gö­te­borgso­pe­ran har re­la­tivt lång ef­ter­klangs­tid när den är som längst (kan re­du­ce­ras), cir­ka 1,7 se­kun­der. Osloo­pe­ran yt­ter­li­ga­re nå­got läng­re. Kö­pen­hamn­so­pe­ran cir­ka 1,5 se­kun­der. De fles­ta lyss­na­re är nog över­ens om att det kling­ar vack­rast med li­te ge­ne­rö­sa­re klang. Det som kan va­ra ett pro­blem är dock att or­kes­tern all­tid sit­ter i den klang­ful­la sa­long­en me­dan sång­ar­na kan ham­na på en klang­fat­tig scen, be­ro­en­de på en ljudupp­slu­kan­de sce­no­gra­fi. Där­med upp­står en klango­ba­lans mel­lan orkester och sång­a­re. I nå­gon mån kan det va­ra en för­del ef­tersom sång­ar­na där­med lå­ter tyd­li­ga­re, men skill­na­den får in­te va­ra för stor. Det på­ver­kar näm­li­gen även styr­ke­ba­lan­sen. Ge­ne­rellt kan man sä­ga att sce­no­gra­fins ut­form­ning blir desto vik­ti­ga­re i ett ope­ra­hus med en klang­full sa­long.

Ef­ter­klangs­ti­den, som är den tid det tar för en lju­dim­puls att av­ta 60 de­ci­bel, är det älds­ta av al­la rum­sa­kus­tis­ka mät­ba­ra pa­ra­met­rar och det är det be­grepp som folk i all­män­het bru­kar kän­na till. Det sä­ger egent­li­gen väl­digt li­te om kva­li­te­ten på aku­sti­ken. För att bätt­re be­skri­va det finns det ett fler­tal pa­ra­met­rar och till­hö­ran­de kri­te­ri­er, samt upp­del­ning av des­sa för oli­ka fre­kven­ser.

LJUDSLUKARE SOM RE­DU­CE­RAR KLANG­EN Ef­ter­klang­en är ju nå­got som ska­pas av ljud­re­flex­er från sa­len. Om des­sa däm­pas av ex­em­pel­vis publik, tex­tili­er el­ler lju­dab­sor­ben­ter av oli­ka slag så re­du­ce­ras klang­en. Des­sa ab­sor­be­ran­de ytors an­del i en sal på­ver­kar den möj­li­ga ef­ter­klang­en, vil­ket in­ne­bär att för en läng­re ef­ter­klang fordras re­la­tivt stor vo­lym. En vik­tig pa­ra­me­ter är ”tyd­lig­he­ten”. Det finns en de­fi­ni­tion av tyd­lig­het som an­vänds framför allt för tal och en an­nan för mu­sik. Hur tex­ten upp­fat­tas för sång häng­er nä­ra ihop med tal­tyd­lig­he­ten. Den på­ver­kas av ef­ter­klang­en, men i hög grad även av hur den­na är upp­byggd. Det vill sä­ga, om ef­ter­klang­en av­tar lång­samt i bör­jan för att se­dan av­ta snab­ba­re, kan det ge en läg­re tyd­lig­het men ock­så en fyl­li­ga­re klang vid en gi­ven ef­ter­klangs­tid. Om di­rekt­lju­det blir do­mi­ne­ran­de och ef­ter­klang­en har ett jämnt av­kling­nings­för­lopp kan tyd­lig­he­ten va­ra hög men lju­det kan upp­le­vas tunt för sam­ma ef­ter­klangs­tid. Tyd­lig­he­ten kan ock­så öka om det finns stor an­del ti­di­ga re­flex­er. Hur ti­digt el­ler sent re­flex­er­na an­län­der till lyss­na­ren på­ver­kar så­le­des tyd­lig­he­ten re­spek­ti­ve fyl­lig­he­ten. Re­flex­er­nas rikt­ning på­ver­kar vi­da­re den rums­li­ga upp­le­vel­sen, jäm­för mo­no/ste­reo.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.