Två Ringar i Berlin samtidigt?

I min förra ledare skrev jag bland annat om repertoarnivelleringen på de svenska och nordiska operascenerna. Jag pekade på sex nyuppsättningar av Figaros bröllop samtidigt. Fast priset tar nog Berlin, där två av stadens operahus parallellt planerar var sin uppsättning av Nibelungens ring med start våren 2020. På Deutsche Oper ska den norske stjärnregissören Stefan Herheim sätta upp tetralogin, medan Staatsoper Unter den Linden under samma säsong inleder sin Ring i regi av Dmitri Tcherniakov. Denna vår spelas Götz Friedrichs 30 år gamla och närmast kultförklarade tidstunnel-ring för sista gången, medan Staatsoper ska ersätta belgaren Guy Cassiers medelmåttiga iscensättning med en ny. Dirigera ska båda operahusens chefsdirigenter, Donald Runnicles (Deutsche Oper) och Daniel Barenboim (Staatsoper). För Barenboims del blir detta hans tredje Ring på samma institution.

Problemet i Berlin är bara att man inte tillåts sätta upp samma verk i nyuppsättningar ur standardrepertoaren samtidigt. Hit räknas ett 40-tal operor. Allt regleras av Stiftung Oper in Berlin som säger att det måste gå två års tid för att kunna sätta upp samma verk på någon av stadens tre operascener. Detta regelverk har sin grund i att de tre operahusen är subventionerade, vilket kräver samordning dem emellan. Och det är här det har klickat den här gången. Nu arbetar styrelsen för Opernstiftung med dess ordförande, Georg Vierthaler, för högtryck för att hitta en lösning på detta delikata dilemma. Vi får säkert anledning att återkomma.

Apropå allt detta, så inleder vi i detta nummer vår serie med att granska de svenska operahusens repertoar. Claes Wahlin ger oss bakgrunden till det hela genom att skriva om Kungliga Operan och Göteborgsoperan. I sommarnumret kommer vi att intervjua deras konstnärliga chefer. Dessutom kommer vi att granska operascenerna i Malmö, Karlstad och Umeå, där respektive chef också kommer att intervjuas. Och slår det här väl ut, kan vi tänka oss en fortsättning med nordiska nationalscenerna.

I numret presenteras den kommande säsongen på Kungliga Operan, Göteborgsoperan och Malmö Opera och där kan skönjas några avsteg från kärnrepertoaren. Umberto Giordanos thrilleropera Fedora får sin Sverigepremiär på nationalscenen. I Göteborg ges Mozarts Idomeneo för första gången där, liksom storsatsningen med tre svenska operor konsertant: Ivar Hallströms Vikingarna, Ture Rangströms Kronbruden och Gösta Nystroems Herr Arnes penningar. Samtliga kommer att direktsändas i Musikradion. Medan Malmö tar sig an ett sådant portalverk som Amilcare Ponchiellis La Gioconda från 1875. En efterlängtad sångaropera som inte spelats fullskaligt i Sverige sedan 1928.

Min förra ledare tog också upp den ekonomiska krisen och nerskärningarna på den danska nationalscenen, Det Kongelige Teater. Detta har uppmärksammats på ledarplats i senaste numret av danska Ascolta, medlemstidningen för Operaens Venner. Samtalet får inte stanna här utan måste fortgå genom en ständig dialog mellan oss som försöker granska institutionernas förehavanden. Och det skulle kunna ske genom t.ex. ett större nordiskt samarbete. Vem nappar?