EN LEK MED il­lus

Tidskriften OPERA - - Aktuellt -

Drott­ning­holms Slottste­a­ter står på Une­scos världs­arvs­lis­ta. Te­a­tern var för sin tid ett mäs­ter­verk av nytän­kan­de och avan­ce­rad tek­nik och ing­en an­nan­stans i värl­den finns en lik­nan­de te­a­ter med ett så­dant in­takt te­a­ter­ma­ski­ne­ri.

Idén till Ro­ko­ko­ma­ski­ne­ri­et ini­ti­e­ra­des av Drott­ning­holms­tea­terns Vän­ners för­re ord­fö­ran­de, Chris­ter Vil­lard, för fem år sen i sam­band med en hög­tids­sam­man­komst. Och det är ock­så vän­för­e­ning­en som fi­nan­si­e­rar upp­sätt­ning­en. TU­VA­LI­SA RANG­STRÖM: – Det är en fan­tas­tisk gå­va. Det känns som ett fö­del­se­dags­ka­las. Ver­ket är en hyll­ning till ba­rock­te­a­tern, där det är hant­ver­kar­na och per­so­ner bakom ku­lis­ser­na som i förs­ta hand kom­mer att speglas i upp­sätt­ning­en. Vi sjung­er om rät­ten till lyc­ka och rät­ten till upp­ror. Om att äls­ka en te­a­ter­bygg­nad så myc­ket att det känns som om hjär­tat ska bris­ta. Och om hur odis­ku­ta­belt livsvik­tigt det är att vand­ra i må­lad skog ibland.

MA­RIA LIN­DAL: – Mu­si­ka­liskt bör­ja­de det med att Jan Sand­ström läs­te på om te­a­terns histo­ria. I upp­dra­get lig­ger att ope­ran ska ha sång­ba­ra me­lo­di­er som ap­pel­le­rar till lyss­na­ren. Li­te som en ro­ko­ko­mu­si­kal. Un­der uver­ty­ren fladd­rar Lul­ly för­bi, i form av melodisk mu­sik.

TR: – Det finns en klar blink­ning till 1700-ta­let. Allt ut­går från hand­ling­en som har många ta­blå­er. För mig är det ny mark ef­tersom jag gör mitt förs­ta ope­ra­libret­to. Te­a­tern är jag be­kant med sen barns­ben ef­tersom min pap­pa ar­be­ta­de här. Jag har ve­lat när­ma mig tex­ten med en barns­lig blick. Det är en kär­leks­för­kla­ring till ro­ko­kon. Men fram­för allt är det kär­leks­för­kla­ring till te­a­tern. Te­a­tern är som en fristad för det fria or­det. Te­a­tern är en livsnöd-

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.