EN LEK MED illus

Drottningholms Slottsteater står på Unescos världsarvslista. Teatern var för sin tid ett mästerverk av nytänkande och avancerad teknik och ingen annanstans i världen finns en liknande teater med ett sådant intakt teatermaskineri.

Idén till Rokokomaskineriet initierades av Drottningholmsteaterns Vänners förre ordförande, Christer Villard, för fem år sen i samband med en högtidssammankomst. Och det är också vänföreningen som finansierar uppsättningen. TUVALISA RANGSTRÖM: – Det är en fantastisk gåva. Det känns som ett födelsedagskalas. Verket är en hyllning till barockteatern, där det är hantverkarna och personer bakom kulisserna som i första hand kommer att speglas i uppsättningen. Vi sjunger om rätten till lycka och rätten till uppror. Om att älska en teaterbyggnad så mycket att det känns som om hjärtat ska brista. Och om hur odiskutabelt livsviktigt det är att vandra i målad skog ibland.

MARIA LINDAL: – Musikaliskt började det med att Jan Sandström läste på om teaterns historia. I uppdraget ligger att operan ska ha sångbara melodier som appellerar till lyssnaren. Lite som en rokokomusikal. Under uvertyren fladdrar Lully förbi, i form av melodisk musik.

TR: – Det finns en klar blinkning till 1700-talet. Allt utgår från handlingen som har många tablåer. För mig är det ny mark eftersom jag gör mitt första operalibretto. Teatern är jag bekant med sen barnsben eftersom min pappa arbetade här. Jag har velat närma mig texten med en barnslig blick. Det är en kärleksförklaring till rokokon. Men framför allt är det kärleksförklaring till teatern. Teatern är som en fristad för det fria ordet. Teatern är en livsnöd-