Ma­da­me But­ter­fly

Tidskriften OPERA - - Foresrallningar - GÖ­TE­BORGSO­PE­RAN • RE­CEN­SENT: YEHYA ALAZEM • FOTO: MATS BÄCKER

Ef­ter två uni­ka och suc­cé­fyll­da nyupp­sätt­ning­ar på Gö­te­borgso­pe­ran den här sä­song­en var det dags för Puc­ci­nis ja­pans­ka tra­ge­di, Ma­da­me But­ter­fly. Först ut var No­to­ri­ous, där man skrev histo­ria med det ny­skriv­na ver­ket pa­rat med svens­ka in­ter­na­tio­nel­la sång­a­re av yp­pers­ta klass. Där­på var det Fal­let Makro­pu­los som gavs för förs­ta gång­en i Gö­te­borg.

Den ak­tu­el­la Ma­da­me But­ter­fly-upp­sätt­ning­en är ock­så unik på sitt sätt. Det är näm­li­gen förs­ta gång­en i Sve­ri­ge som ope­ran sätts upp i den så kal­la­de ”Bre­sci­a­ver­sio­nen”. Ur­pre­miä­ren i feb­ru­a­ri 1904 på Te­atro al­la Sca­la i Mi­la­no blev en flopp. Men Puc­ci­ni trod­de på ver­ket och re­vi­de­ra­de mu­si­ken. Då blev det suc­cé vid pre­miä­ren i Bre­scia i maj sam­ma år.

I Gö­te­borg står den ja­pans­ke Yos­hi Oï­da för re­gin, nå­got som på för­hand känns rätt, då en ja­pan för­mod­li­gen in­te skul­le kun­na ge en skev el­ler kly­schig bild av verk­lig­he­ten. Oï­da är född 1933 och har där­med er­fa­ren­het från ef­ter­krigs­ti­den i Ja­pan och den ame­ri­kans­ka när­va­ron i lan­det un­der sin upp­växt.

Upp­sätt­ning­en har egent­li­gen al­la grun­de­le­ment för en lyc­kad Ma­da­me But­ter­fly. Dra­mat ut­spe­las mitt på sce­nen i en kvadra­tisk platt­form med någ­ra flytt­ba­ra ja­pans­ka pap­pers­skär­mar och pre­cis fram­för platt­for­men står någ­ra bon­sa­i­träd. Den­na cen­tre­ring ger otro­ligt myc­ket fo­kus på dra­mat och ger en psy­ko­lo­gisk tyngd och tro­vär­dig­het för he­la iscen­sätt­ning­en.

Men ty­värr för­sva­gas det av den halv­se­ri­ö­sa ”back­stage”-in­red­ning­en run­tom­kring och ”The ma­king och Ma­da­me But­ter­fly”-käns­lan, där upp­sätt­ning­en in­leds med att en man går och ber med­ar­be­tar­na att bör­ja job­ba (på svens­ka). Smink­bord och höga ställ­ning­ar på si­dor­na som binds ihop ge­nom en hög gång­bryg­ga. Kö­ren står till stor del på ställ­ning­ar­na, un­der in­led­ning­en kläd­da i svar­ta un­der­ställ. De tar på sig färg­gla­da ja­pans­ka dräk­ter först när But­ter­fly gör en­tré.

Hu­vud­rol­len görs av två syd­ko­re­ans­ka so­pra­ner: Jung Nan Yoon och Ka­rah Son. Den förs­ta in­le­der sva­jigt men väx­er un­der spe­lets gång, men hon är för in­sta­bil i det hög­re re­gist­ret och när hon sjung­er i pi­a­nis­si­mo. Bätt­re kon­troll har Ka­rah Son med en stör­re röst och säk­ra­re tek­nik, men jag ha­de öns­kat mig li­te mer av den vär­me och oskulds­full­het en But­ter­fly bör ha.

Mar­ce­lo Pu­en­te gör en väl­digt bra Pin­ker­ton, klar röst och pas­sio­ne­rad på grän­sen till en Ca­va­ra­dos­si. Ka­ta­ri­na Gi­o­tas och Mats Pers­son gör över­ty­gan­de in­sat­ser som Su­zu­ki och Shar­pless. Di­ri­gen­ten Man­lio Ben­zi till­sam­mans med Gö­te­borgso­pe­rans or­kes­ter får fram ett strå­lan­de de­talj­rikt flö­de.

Men vad hän­der med But­ter­fly? Dör hon el­ler le­ver hon vi­da­re? Då ri­dån fal­ler läg­ger hon han­den på svär­det och i själv­mords­ö­gon­blic­ket är frå­gan i den­na upp­sätt­ning obe­sva­rad.

PUC­CI­NI: MA­DA­ME BUT­TER­FLY

Pre­miär 13 feb­ru­a­ri, be­sökt fö­re­ställ­ning även 17 feb­ru­a­ri 2016. Di­ri­gent: Man­lio Ben­zi Re­gi: Yos­hi Oï­da Sce­no­gra­fi: Tom Schenk Ko­stym­de­sign: Thi­bault Vanc­ra­e­nen­broeck Ljus­de­sign: Fab­rice Ke­bour So­lis­ter: Jung Nan Yoon/ka­rah Son, Ka­ta­ri­na Gi­o­tas, Mar­ce­lo Pu­en­te, Mats Pers­son, Da­ni­el Ralp­hs­son. Spe­las t.o.m. 18 maj. www.opera.se

Ka­rah Son som Cio-cio-san

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.