Drottningens juvelsmycke

Den 26 september i år är det 150 år sedan Carl Jonas Love Almqvist avled i Bremen, dit han kommit från exilen i USA i hopp om att kunna få tillbringa sina sista dagar i Sverige. Till sommaren kommer Läckö Slottsopera att i samarbete med Malmö Opera uruppföra en opera av Daniel Fjellström baserad på Det går an. För librettot står Maria Sundqvist som till vardags leder Malmö Operas studio- och ungdomsscen, Operaverkstan. Där har hon redan under våren presenterat en scenisk version av Almqvists kanske allra främsta verk, romanen Drottningens juvelsmycke.

Det rör sig om en högst kondenserad version, där denna innehållsrika klassiker presenteras på 70 minuter – att jämföra med den scenversion som Dramaten spelade på slutet av åttiotalet och som räckte fyra och en halv timme. Litet fragmentariskt blir det onekligen men ändå något av ett ”allkonstverk”, vilket Almqvist säkert hade gillat. Den byggs nämligen upp av både dans, sång, talteater och instrumentala avsnitt. Musiken består av ett antal av Almqvists egna Songes och korta instrumentala bitar av Joseph Martin Kraus, arrangerade av Jonas Forssell. Spelar gör en kvartett med violin, bas, oboe och horn. Inkluderingen av en rad av Almqvists Songes känns ju naturlig, men dramaturgiskt blir de ändå väl mycket hängande i luften. Dramats centralgestalt, Tintomara, gestaltas av Sara Ekman. Hon har framför allt ett dansförflutet och har själv skapat koreografin. Men hon uttrycker sig även i tal och sång och fångar dessutom fint Tintomaras så berömda androgyna drag. Fyra sångare/skådespelare agerar övriga roller, men de hinner på denna korta tid snarare mest markera sin närvaro och inte bygga upp några levande scengestalter.

Det är ett fint flyt i denna kortvariant av Drottningens juvelsmycke, som inte minst är tänkt att visas för gymnasieelever. En aning lättviktigt förvisso men icke utan äkta Almqvist-magi.

Sofia Söderberg Maria Sundqvist