Pow­der Her Fa­ce

Tidskriften OPERA - - Foresrallningar - DET KONGE­LI­GE TE­A­TER, TAKKELLOFTET • RE­CEN­SENT: LENNART BRO­MAN­DER www.kgl­te­a­ter.dk • FOTO: THOMAS PE­TRI

Den bråd­mog­ne Thomas Adès var ba­ra tju­go­fy­ra år när hans kam­ma­ro­pe­ra Pow­der Her Fa­ce fick sin be­jubla­de ur­pre­miär vid Chel­ten­ham-fes­ti­va­len 1995. Den har se­dan dess ock­så fått ett visst fot­fäs­te på re­per­to­a­ren och ha­de svensk ur­pre­miär 1999 på Ysta­d­o­pe­ran. Nu har den ock­så fått sin dans­ka pre­miär på Kö­pen­hamn­so­pe­rans black box­scen Takkelloftet, där den skan­da­lö­sa her­ti­gin­nan av Ar­gylls många ut­sväv­ning­ar sce­niskt kom­mer väl till sin rätt. Men kanske in­te mu­si­ka­liskt. Den in­stru­men­ta­la och apart be­sat­ta en­semb­len på sjut­ton mu­si­ker sit­ter hop­trängd på ena si­dan, och lju­det blir ock­så en aning för hop­trängt. Un­der Ro­bert Houssarts led­ning spe­las det vis­ser­li­gen ut­märkt, men det är in­te al­la Adès många fyn­di­ga ef­fek­ter, när han le­ker med ac­cor­de­on, sax­o­fon, sli­de-whist­le el­ler kontra­baskla­ri­nett, som kom­mer fram så bra. Det är synd, för egent­li­gen är det mer i det in­stru­men­ta­la än i det vo­ka­la som Adès på­fal­lan­de be­gåv­ning vi­sar sig bäst.

Her­ti­gin­nan av Ar­gyll var un­der sin lev­nad om­su­sad i skval­ler­pres­sen för sin häm­nings­lö­sa sex­u­el­la ap­tit och slös­ak­ti­ga livs­stil. När Thomas Adès skrev sin opera ha­de hon just av­li­dit, åt­tio­å­rig, ut­fat­tig och ut­spar­kad från ett ho­tell, där hon in­te kun­de be­ta­la för sig. Det är där ope­ran bör­jar och slu­tar. Dä­re­mel­lan ut­spe­las ret­ro­spek­tivt en rad in­te så smick­ran­de sce­ner ur hen­nes liv. Den åld­ra­de her­ti­gin­nan be­trak­tar sce­ner­na, me­dan en rad pig­ga iakt­ta­ga­re, mest tjäns­te­folk, skå­dar ex­ces­ser­na från si­dan och lå­ter sig ock­så in­spi­re­ras.

Den ir­länds­ka re­gis­sö­ren Orp­ha Phe­lan kän­ner vi ge­nom fle­ra ut­märk­ta upp­sätt­ning­ar i Mal­mö de se­nas­te åren, och hon har här fått fin snurr på den gro­tes­ka, när­mast farsar­ta­de hand­ling­en. En stum fi­gur, Christi­ne Dahl Helweg-lar­sen, age­rar den unga her­ti­gin­nan med ele­gans och stil, me­dan de sjung­an­de bi­fi­gu­rer­na dri­ver sitt spel kring her­ti­gin­nan. Sär­skilt sopra­nen So­fie Elk­jaer Jen­sen gör vir­tu­o­sa och dråp­li­ga in­sat­ser i en lång rad rol­ler, men te­no­ren Alex­an­der Spra­gue lik­som den lätt knar­ri­ga ba­sen Sten

bi­drar ock­så till bril­jan­ta en­semble­in­sat­ser.

I cent­rum står dock den åld­ran­de her­ti­gin­nan själv, som i sto­ra delar av ope­ran allt­så mest är iakt­ta­ga­re av sitt eget liv – me­dan det mest är iakt­ta­gar­na som age­rar, nå­got som re­gis­sö­ren fyn­digt ska­par po­äng­er av. An­ne Mar­gret­he Dahl har bå­de sce­nisk och vo­kal res­ning för att ge tyngd åt rol­len. Hon byg­ger upp her­ti­gin­nan till en tra­gisk ge­stalt, vars gam­la syn­der allt­mer bry­ter ner hen­ne fram till den sista för­öd­mju­kel­sen. Där ger Dahl hen­ne im­po­ne­ran­de res­ning, när hon ut­bris­ter ”I Am Still a Duchess” med sam­ma tra­gis­ka em­fas som den dö­en­de Bo­ris Go­du­nov, när han i van­makt häv­dar ”Än­nu är jag tsar!”. Men ska hon ha så­dan res­ning egent­li­gen? En makt­män­ni­ska som för­lo­rar all sin for­na glans och makt kan va­ra tra­gisk. Makt ha­de dock ald­rig her­ti­gin­nan av Ar­gyll, hon var ba­ra en slö­sa­re och en snyl­ta­re, och i kraft av sin livs­gär­ning är hon egent­li­gen ba­ra pa­te­tisk, in­te tra­gisk.

ADÈS: POW­DER HER FA­CE

Pre­miär 19 mars 2016. Di­ri­gent: Ro­bert Houssart Re­gi: Orp­ha Phe­lan Sce­no­gra­fi: Ma­de­le­i­ne Boyd Ljus: An­ders Poll So­lis­ter: An­ne Mar­gret­he Dahl, So­fie Elk­jaer Jen­sen, Alex­an­der Spra­gue, Sten By­ri­el.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.