Stil­les Me­er

Tidskriften OPERA - - Foresrallningar - HAM­BUR­GISCHE STAATSO­PER • RE­CEN­SENT: BAR­BRO EBERAN • FOTO: AR­NO DECLAIR

Kan en opera åter­ge en ka­ta­strof som läm­nat blö­dan­de sår fram till i dag? I mars 2011 ut­lös­te en jord­bäv­ning på havs­bot­ten ut­an­för Ja­pan en fruk­tans­värd tsu­na­mi som öde­la­de sto­ra om­rå­den. 20 000 män­ni­skor om­kom. Vå­gen ut­lös­te en härd­smäl­ta i kärn­kraft­ver­ket Fu­kus­hi­ma. Hund­ra­tu­sen­tals män­ni­skor tving­a­des läm­na si­na kon­ta­mi­ne­ra­de hem.

Vad ka­ta­stro­fen be­ty­der för de över­le­van­de vi­sar den ja­pans­ke kom­po­si­tö­ren Tos­hio Ho­so­ka­wa i sin en­aktso­pe­ra Stil­les Me­er som ha­de ur­pre­miär på Ham­bur­go­pe­ran i vint­ras. För li­bret­tot sva­rar den ja­pans­ke kultre­gis­sö­ren Ori­za Hi­ra­ta, som ock­så re­gis­se­rat ope­ran. Di­ri­gent var Kent Na­gano, ame­ri­kan med ja­pans­ka röt­ter, som för­ra året ef­ter­träd­de Si­mo­ne Young som mu­sik­chef (Ge­ne­ral­mu­sik­di­rek­tor) vid Ham­bur­go­pe­ran.

Hand­ling­en ut­spe­las i en by vid kus­ten in­te långt från Fu­kus­hi­ma. Från scen­ta­ket häng­er ne­on­rör som as­so­ci­e­rar till kärn­bräns­le. Ope­ran in­leds med fle­ra mi­nu­ters öron­be­dö­van­de trum­virv­lar som för tan­ken till då­net när tsu­na­mi­vå­gen vräk­te in över kus­ten. Ope­rans hu­vud­per­son, den tys­ka ba­lett­dan­sö­sen Clau­dia, kom­mer of­ta till stran­den för att spa­na ef­ter sin man och sin son som var ute på en fis­ke­tur när ka­ta­stro­fen sked­de. Hon kan in­te ac­cep­te­ra de­ras död. Step­han, hen­nes sons far, som hon läm­nat för att gif­ta sig med en ja­pan, har kom­mit för att ut­re­da sin sons öde. En cen­tral roll spe­lar ock­så Haru­ko, sys­tern till Clau­di­as för­svun­ne man. Hon stöd­jer Step­han i hans be­mö­dan­de att få Clau­dia att kom­ma över sitt trau­ma.

In­ter­na­tio­nellt kän­da sång­a­re ge­stal­ta­de hu­vud­rol­ler­na. Den dans­ka ko­lo­ra­tur­so­pra­nen Su­san­ne El­mark över­ty­ga­de som Clau­dia. I rol­len som Step­han hän­för­de den världs­be­röm­de counter­te­no­ren Be­jun Meh­ta, i rol­len som Haru­ko den Bay­reut­her­far­na mez­zo­so­pra­nen Mi­ho­ko Fu­ji­mu­ra.

Ope­ran vi­sar hur dju­pa så­ren från ka­ta­stro­fen fort­fa­ran­de är. ”Se verk­lig­he­ten!” bön­fal­ler Step­han, som vill att Clau­dia ska föl­ja med ho­nom till­ba­ka till Tyskland. För­gä­ves. Clau­di­as verk­lig­het är de dö­da och hon skild­rar dras­tiskt de lik som spo­lats upp på stran­den. Men då hon tvångs­e­va­ku­e­ra­des ef­ter härd­smäl­tan fick hon in­te le­ta ef­ter sin man och sin son och kan där­för in­te fri­gö­ra sig från van­fö­re­ställ­ning­en att de är i li­vet.

Kö­ren, fö­re­stäl­lan­de by­bor kläd­da i skydds­o­ve­ral­ler, kom­mer in med tän­da pap­perslyk­tor som de sät­ter ut på ha­vet till min­ne av

si­na dö­da. En li­ten ro­bot in­for­me­rar om strål­nings­in­ten­si­te­ten. Innan ri­dån fal­ler vi­sar då­net av trum­virv­lar­na hur när­va­ran­de tsu­na­min än­nu är för al­la be­rör­da.

Ho­so­ka­wa och Hi­ra­ta ser sitt verk som ett rekvi­em över Fu­kus­hi­mas of­fer. Tex­ten är en­kel med re­a­lis­tis­ka di­a­lo­ger som klar­gör att ka­ta­stro­fen för­stör­de li­vet även för dem som över­lev­de. Mu­si­ken är me­di­ta­tiv, präg­lad av den ja­pans­ka mu­siktra­di­tio­nen. Ho­so­ka­wa för­kla­rar: ”I den eu­ro­pe­is­ka mu­si­ken är en ton ba­ra en del av hel­he­ten, me­dan en ton i den ja­pans­ka mu­si­ken be­teck­nar ett helt landskap – ef­ter en klang föl­jer all­tid en pa­us.” Hi­ra­ta tilläg­ger: ”I den eu­ro­pe­is­ka kul­tu­ren är en nol­la nå­got ne­ga­tivt men i Ja­pan är in­tet det all­ra högs­ta. När mu­si­ken ti­ger och ingen­ting hän­der på sce­nen, hän­der myc­ket i åskå­dar­nas hjär­tan.”

Fre­ne­tis­ka ap­plå­der. Publi­ken var in­te ba­ra be­geistrad för att sång­a­re, kör och or­kes­ter var av ge­nom­gå­en­de så hög klass ut­an ock­så för att ope­ran be­hand­lar ett skräm­man­de ak­tu­ellt och brän­nan­de äm­ne. Det en­tu­si­as­tis­ka mot­ta­gan­det av Stil­les Me­er vi­sar att det finns ett stort in­tres­se för mu­sik­te­a­ter som tar upp pro­blem vi kon­fron­te­ras med i dag. Pre­miär 24 ja­nu­a­ri, be­sökt fö­re­ställ­ning 9 feb­ru­a­ri 2016. Di­ri­gent: Kent Na­gano Re­gi: Ori­za Hi­ra­ta Sce­no­gra­fi: Itaru Su­giy­a­ma Ljus: Da­ni­el Le­vy So­lis­ter: Su­san­ne El­mark, Mi­ho­ko Fu­ji­mu­ra, Be­jun Meh­ta, Vik­tor Rud, Ma­rek Gasz­tec­ki.

Scen ur Stil­les Me­er

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.