Wil­helm Tell

Tidskriften OPERA - - Foresrallningar - HAM­BUR­GISCHE STAATSO­PER • RE­CEN­SENT: HEN­RY LARSSON • FOTO: BRINKHOFF/MÖGENBURG

Är le­gen­den om fri­hets­hjäl­ten Wil­helm Tell och grun­dan­det av Schwei­zis­ka eds­för­bun­det 1291 (mel­lan kan­to­ner­na Schwyz, Uri och Un­ter­wal­den) en akt av ”främ­lings­fi­ent­lig­het” och ”av­vi­san­det av den and­re”?

Jag tar mig för pan­nan när jag läser dra­ma­tur­gen Al­brecht Puhl­manns po­li­tiskt vink­la­de in­tro­duk­tions­text in­för Ham­bur­go­pe­rans upp­sätt­ning av Ros­si­nis Wil­helm Tell, kom­po­ne­rad för Pa­ris 1829.

In­te nog med det. En­ligt Puhl­mann stod den eu­ro­pe­iskt tän­kan­de kom­po­si­tö­ren Ros­si­ni främ­man­de för ”den så kal­la­de hjäl­ten Wil­helm Tells” na­tio­na­lis­tis­ka strä­van­den för ett fritt och enat Schweiz. Hans sym­pa­ti­er låg sna­ra­re hos de stri­dan­de dy­nasti­er­nas kung­a­barn: Ar­nold von Melch­tal och den habs­burgs­ka prinsessan Mat­hil­de, vars grän­sö­ver­skri­dan­de kär­lek kan in­ne­hål­la ett ”uto­piskt över­skott” även för vår tid. Med andra ord: Wil­helm Tell som nyt­to­a­spekt för da­gens po­li­tis­ka tän­ka­re?

Visst upp­tar det oma­ka kärleksparet en stor del av ope­rans förs­ta hälft. Men de­ras kär­leks­re­la­tion är med störs­ta san­no­lik­het mer be­ting­ad av Ros­si­nis kom­mer­si­el­la nä­sa för ef­fekt­full operadra­ma­tur­gi än av någ­ra po­li­tis­ka över­vä­gan­den.

Men så här kan det lå­ta om man vill för­pac­ka histo­ri­en i po­li­tis­ka syf­ten. Med en så­dan ut­gångs­punkt kan det knap­past bli nå­gon sär­de­les ”Schweiz-vän­lig” läsart som för­med­las ut­i­från det på Fri­edrich Schil­lers fri­hets­dra­ma ba­se­ra­de li­bret­tot till Ros­si­nis opera. El­ler kanske ens schwei­zisk, om det in­te vo­re så att upp­sätt­ning­en tog sin ut­gångs­punkt i den schwei­zis­ke 1800-talsmå­la­ren Fer­dinand Hod­lers jät­te­li­ka, näs­tan so­ci­al­re­a­lis­tis­ka vägg­mål­ning Die Ein­mü­tig­keit (I enig­het), fö­re­stäl­lan­de en grupp edsvur­na män med höj­da nä­var. Hand­ling­en är för­lagd i nu­tid och Mu­ri­el Gerst­ners scen­bild fö­re­stäl­ler en jät­te­lik atel­jé med skyl­ten At­ten­tion re­stau­ra­tion.

Här förs fri­hets­kam­pen med pen­sel och mål­ar­burk i stäl­let för med va­pen. Re­dan un­der uver­ty­ren ser man konstre­stau­ra­tö­ren Wil­helm Tell ju­ste­ra någ­ra de­tal­jer på den än så länge över­täck­ta mål­ning­en högt up­pe på en ställ­ning. Ett ming­el- och fyl­le­par­taj tar vid. Kanske nå­got slags ver­nis­sa­ge­bjud­ning? Nå­gon sjung­er en bar­ka­roll med ena foten i en plast­bal­ja och en rol­ler i väd­ret.

Den i Tyskland bo­sat­te schwei­zis­ke te­a­ter­re­gis­sö­ren Ro­ger Von­to­bel gör här sin ope­ra­re­gi­de­but. Kanske är det för att fö­re­kom­ma kri­tik om Schweiz­fi­ent­lig­het som man lå­ter just en schwei­za­re pro­fa­ne­ra den eg­na na­tio­nel­la myt­bild­ning­en?

Habs­bur­gar­na är be­väp­na­de med ma­sking­e­vär och dra­pe­ra­de i Mus­soli­ni­s­vart. Lo­kal­sam­häl­lets älds­te, Melch­tal, är bru­ten av ål­der och rol­la­tor­bun­den (den vo­kalt mäk­ti­ge ba­sen Kristinn Sig­munds­son) innan habs­bur­gar­na tar ho­nom av da­ga och Tell för den­nes kär­leks­be­ru­sa­de son Ar­nold in på den po­li­tis­ka kam­pens väg. Att Melch­tal se­dan blo­dig van­kar om­kring på sce­nen som en le­van­de död vid so­nens si­da är en över­tyd­lig­het som möj­li­gen får till­skri­vas ett för stort in­tag av zom­bi­e­lit­te­ra­tur.

Även i den be­röm­da sce­nen med äpp­let på hu­vu­det blir den arm­borst­be­väp­na­de Wil­helm Tell ut­satt för en an­tik­li­max, för att in­te sä­ga snu­vad på sin hjälteg­lo­ria. Här ploc­kar en de­ser­te­ran­de habs­burgsk sol­dat helt so­ni­ka bort pi­len från Tells arm­borst och sticker den ge­nom äpp­let på so­nen Gem­mys hu­vud.

I slut­sce­nen av­li­vas fi­en­de­sol­da­ter­na, in­klu­si­ve den sa­dis­tis­ke lands­fog­den Gess­ler (en ful­lö­dig Vla­di­mir Bay­kov), me­delst rött

må­larkludd och pen­sel­streck. Al­la schwei­za­re, kläd­da som män­nen på Hod­lers mål­ning, hö­jer in­te si­na va­pen mot skyn, ut­an si­na fick­lam­por. Här finns ett pa­ci­fis­tiskt bud­skap i ti­dens an­da.

Så tar den un­der­ba­ra kö­ra­po­te­o­sen vid och man glöm­mer för ett tag vad man ser. Men in­te vad man hör, för trots att det är en li­te rö­rig och in­te sär­skilt över­ty­gan­de iscen­sätt­ning av Ros­si­nis fri­hets­dra­ma så gäl­ler ra­ka mot­sat­sen det mu­si­ka­lis­ka. Det finns ba­ra su­per­la­ti­ver att ösa över kör och so­lis­ter, bril­jant led­da av ita­li­e­na­ren Gabri­e­le Fer­ro.

Wil­helm Tell sjöngs av den i da­gar­na 70-åri­ge rys­ke ba­ry­to­nen Sergej Lei­fer­kus. Rös­ten är in­te vad den än gång va­rit, men när Lei­fer­kus hit­ta­de kär­nan i sin preg­nan­ta, mäk­ti­ga stäm­ma gjor­de han en re­spek­tin­gi­van­de tolk­ning av den re­gi­mäs­sigt för­krymp­te fri­hets­hjäl­ten.

Christi­na Gansch, som Tells son Gem­my, top­pa­de en­semb­ler­na med en kon­turskarp so­pran med bril­jan­ta höjd­to­ner och al­ten Katja Pi­eweck ge­stal­ta­de med pon­dus Tells äk­ta ma­ka Hed­wig.

Den störs­ta sen­sa­tio­nen var de två ös­ta­si­a­tis­ka sång­ar­na som Ar­nold och Mat­hil­de. Ko­re­a­nen Yo­sep Kang sjöng Ar­nolds djä­vulskt svå­ra te­nor­par­ti, där de många höga c:na står som spön i bac­ken. Att ha till­gång till en te­nor med en hög tes­si­tu­ra som kan le­ve­re­ra dem och dess­utom med brio är av­gö­ran­de för att kun­na fram­fö­ra ver­ket. Kang kun­de bå­da­de­ra, dess­utom med en osed­van­ligt flott klang.

Med un­der­bar frä­schör och ny­ans­ri­ke­dom ge­stal­ta­de även den unga ki­ne­sis­ka sopra­nen Gu­anqun Yu Mat­hil­des krä­van­de par­ti. Du­et­ten i andra ak­ten, en­ligt nå­gon in­te kom­po­ne­rad av Ros­si­ni ut­an av Gud, fick publi­ken att gå i ta­ket. Som tur var lät Von­to­bel dem stå fram­me vid ram­pen och fyl­la Ham­bur­go­pe­rans akus­tiskt här­li­ga sa­long med sitt vo­ka­la väl­ljud.

ROS­SI­NI: WIL­HELM TELL

Pre­miär 6 mars, be­sökt fö­re­ställ­ning 26 mars 2016. Di­ri­gent: Gabri­e­le Fer­ro Re­gi: Ro­ger Von­to­bel Sce­no­gra­fi: Mu­ri­el Gerst­ner Ko­stym: Klaus Bruns Ljus: Ge­rard Cle­ven So­lis­ter: Sergej Lei­fer­kus, Vla­di­mir Bay­kov, Kristinn Sig­munds­son, Yo­sep Kang, Gu­anqun Yu, Katja Pi­eweck, Christi­na Gansch.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.