Das Lie­bes­ver­bot

Tidskriften OPERA - - Foresrallningar - TE­ATRO RE­AL, MADRID • RE­CEN­SENT: SVEN ÅKE HEED • FOTO: JA­VI­ER DEL RE­AL

Vi fi­rar i år 400-års­ju­bi­le­um ef­ter Sha­kespe­a­res död – men ock­så ef­ter Cer­van­tes död. I Spa­ni­en lik­nas de bå­da gi­gan­ter­na vid varand­ra och det syns tyd­ligt i teat­rar­nas re­per­to­ar. Te­atro Re­al i Madrid upp­märk­sam­mar Sha­kespe­a­re med en upp­sätt­ning av Ri­chard Wag­ners ti­di­ga opera Das Lie­bes­ver­bot, som byg­ger på Sha­kespe­a­res Li­ka för li­ka. Det är en sampro­duk­tion med Co­vent Gar­den i Lon­don och re­gis­se­rar gör dess chef Kasper Hol­ten.

Den­na ung­dom­so­pe­ra, som Wag­ner skrev 1836, ba­ra tju­got­re år gam­mal, la­des ner di­rekt ef­ter pre­miä­ren i Mag­de­burg och har se­dan dess be­trak­tats som ett miss­lyc­kan­de, sär­skilt i jäm­fö­rel­se med de verk han se­na­re skul­le kom­ma att kom­po­ne­ra. Den har knap­past hel­ler loc­kat till någ­ra mer be­ty­dan­de upp­sätt­ning­ar ut­an för­bli­vit säl­lan spe­lad i skug­gan av de sto­ra ope­ror­na. När den nu ges chan­sen i en stor pro­fes­sio­nell pro­duk­tion, vi­sar det sig att den har mer att bju­da på än vad man har trott.

Wag­ner har för­hål­lit sig myc­ket fritt till sin för­la­ga. Han har till ex­em­pel stru­kit den ge­nom­gå­en­de rol­len som furs­ten, vil­ken är hu­vud­rol­len i Sha­kespe­a­res pjäs. Dess­utom har han för­lagt hand­ling­en i ope­ran till Pa­ler­mo – me­dan Sha­kespe­a­res pjäs ut­spe­lar sig i Wi­en – och det vi­sar sig va­ra ett ge­ni­a­liskt drag. Den makt­gal­ne gu­ver­nö­ren, som satts att sty­ra på Si­ci­li­en i stäl­let för kung­en av Tyskland, kal­las i ope­ran för Fri­edrich, me­dan al­la de öv­ri­ga rol­ler­na be­hål­lit si­na ita­li­ensk­k­ling­an­de namn: Claudio, Lu­zio, Brig­hel­la osv. Fri­edrich re­pre­sen­te­rar här det lut­he­ranskt stränga Nor­deu­ro­pa, och hans “kär­leks­för­bud” läg­ger sor­din på det syd­ländskt ut­svä­van­de sorg­lö­sa li­vet i ett fik­tivt Pa­ler­mo, där män­ni­skor­na lå­ter sig sty­ras av si­na mest pri­mi­ti­va drif­ter och be­gär ef­ter sprit, sex och peng­ar.

Wag­ners opera är mer en ko­me­di och här bit­vis rent farsar­tad. Ko­me­di­to­nen slås an re­dan un­der uver­ty­ren, när Wag­ners por­trätt som pro­ji­ce­ras på ri­dån plöts­ligt ani­me­ras, blin­kar åt oss i publi­ken och viss­lar med i mu­si­ken. Förs­ta sce­nen vi­sar det syn­di­ga li­vet i Sy­deu­ro­pa mot en fond som le­der as­so­ci­a­tio­ner­na till kon­struk­ti­vis­tis­ka scen­bil­der från 1920-ta­let och Er­win Pisca­tors po­li­tis­ka te­a­ter. Pa­ler­mo blir här till ett Ma­ha­gon­ny i Ber­tolt Brechts an­da, en lik­het som un­der­stryks av den ut­drag­na rät­te­gångs­sce­nen i slu­tet av förs­ta ak­ten. Så­väl Ma­ha­gon­ny som Tolv­skil­lingso­pe­ran in­ne­hål­ler lik­nan­de pa­ro­dis­ka rät­te­gång­ar som den­na. I en scen ser man nun­nor av en sär­skild sort som, se­dan kär­leks­för­bu­det trätt i kraft, dra­git sig till­ba­ka till klost­ret, där de uttrå­ka­de för­dri­ver ti­den med att fi­la nag­lar­na, lä­sa vec­ko­tid­ning­ar el­ler tröstä­ta chips.

Hand­ling­en kret­sar kring hu­vud­per­so­nen Isa­bel­la (Ma­nu­e­la Uhl), som med list för­sö­ker be­fria sin bror Claudio (Il­ker Ar­cayü­rek) ur fäng­el­set, där han ham­nat ef­ter att ha över­be­vi­sats om brott mot kär­leks­för­bu­det, se­dan han gjort en ung kvin­na med barn. Isa­bel­la iscen­sät­ter en in­trig, där hon lå­ter Fri­edrich själv (Christop­her Malt­man) er­tap­pas på bar gär­ning med en kvin­na, som egent­li­gen är hans egen hust­ru i ef­fek­tiv för­kläd­nad. Kär­leks­för­bu­det upp­hävs och kar­ne­va­len kan gå av sta­peln. I vim­let ser man ko­sty­mer som häm­tats ur den wag­ners­ka iko­no­gra­fin: Lo­hengrin med svan på

hjäl­men, Brünn­hil­de med sin bröst­sköld osv. I slut­sce­nen ser vi hur en Air­bus med tex­ten “Deutsche Bun­des­re­pu­blik” på si­dan lan­dar i fon­den och ut på trap­pan trä­der ing­en mindre än Ang­e­la Mer­kel. Li­bret­tots “Kung­en av Tyskland” har lan­dat.

Upp­sätt­ning­en an­kny­ter till den ak­tu­el­la de­bat­ten som stäl­ler Nor­deu­ro­pa och Sy­deu­ro­pa mot varand­ra. Ska verk­li­gen re­pre­sen­tan­ter för Nor­deu­ro­pa sty­ra och stäl­la med eko­no­min i Sy­deu­ro­pa och krä­va åtstram­ning­ar och upp­off­ring­ar av län­der som Gre­kland, Ita­li­en, Spa­ni­en och Por­tu­gal? Un­der de se­nas­te åren har vi sett fle­ra ex­em­pel på la­gar och be­stäm­mel­ser som va­rit minst li­ka be­fäng­da som kär­leks­för­bu­det i Wag­ners opera.

Mu­si­ka­liskt är ope­ran na­tur­ligt­vis in­tres­sant i för­hål­lan­de till Wag­ners mer kän­da verk. I klos­ter­sce­nen kling­ar till ex­em­pel den sakra­la mu­si­ken som en för­stu­die till Tann­häu­ser, me­dan mu­si­ken i öv­rigt är ty­pisk för sin tid med en do­mi­nans för in­slag av ita­li­ensk på­ver­kan. Sce­nen i fäng­el­set mel­lan Isa­bel­la och hen­nes bror Claudio, som in­le­der andra ak­ten, skul­le kun­na va­ra häm­tad ur vil­ken Ros­si­ni­o­pe­ra som helst. In­tres­sant nog är kvin­no­rol­ler­na be­tyd­ligt mer ge­nom­ar­be­ta­de, i syn­ner­het Isa­bel­la, med drag av se­na­re sto­ra so­pran­rol­ler hos Wag­ner, som t.ex. Sen­ta i Den fly­gan­de hol­län­da­ren, me­dan mans­rol­ler­na, sär­skilt de tre sto­ra te­nor­rol­ler­na, stan­nar i ett tids­ty­piskt bel can­to. Det mu­si­ka­lis­ka ma­te­ri­a­let är myc­ket om­fat­tan­de och del­vis ojämnt med en spel­tid på cir­ka fem tim­mar och krä­ver en be­ar­bet­ning som här med kraf­ti­ga stryk­ning­ar till tre tim­mars spel­tid un­der led­ning av di­ri­gen­ten Ivor Bol­ton.

Den ny­li­gen bort­gång­ne Um­ber­to Eco lär­de oss att man of­ta fin­ner ex­em­pel på kitsch även bland verk av sto­ra för­fat­ta­re el­ler upp­hovs­män, och det är tyd­ligt att Das Lie­bes­ver­bot plat­sar i en så­dan be­skriv­ning. Det är åt­minsto­ne den läs­ning som Kasper Hol­ten tycks ha fast­nat för. Då blir det ock­så svårt att häv­da att ver­ket skul­le va­ra ett miss­lyc­kan­de på grund av att det in­te lik­nar de sto­ra Wag­ne­ro­pe­ror­na.

WAG­NER: DAS LIE­BES­VER­BOT

Pre­miär 19 feb­ru­a­ri, be­sökt fö­re­ställ­ning 3 mars 2016. Di­ri­gent: Ivor Bol­ton Re­gi: Kasper Hol­ten Sce­no­gra­fi: Stef­fen Aar­fing Ko­re­o­gra­fi: Sig­ne Fab­ri­ci­us Vi­de­o­de­sign: Lu­ke Halls So­lis­ter: Ma­nu­e­la Uhl, Il­ker Ar­cayü­rek, Christop­her Malt­man, Pe­ter Lo­dahl, Da­vid Ale­g­ret, Da­vid Je­ru­sa­lem, Ma­ria Miró.

Scen ur Das Lie­bes­ver­bot

Scen ur Das Lie­bes­ver­bot

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.