Eko­no­min är kort, kons­ten är lång – el­ler hur var det nu?

Tidskriften OPERA - - Fokus - 5 Sid 66: Scen ur A Flo­wering Tree. 6

OM GÖ­TE­BORGSO­PE­RAN

Na­tur­ligt­vis finns det en rad svå­rig­he­ter, för att in­te sä­ga orätt­vi­sor, i att jäm­fö­ra Gö­te­borgso­pe­ran med Kung­li­ga Ope­ran. Gö­te­borg har ing­et re­gle­rings­brev av det slag som Kung­li­ga Ope­ran har. Gö­te­borgso­pe­ran har i snitt en mu­si­kal­pro­duk­tion per sä­song på Sto­ra sce­nen, där be­lägg­ning­en of­ta är myc­ket hög, in­te säl­lan över 90 pro­cent. Stock­holm har en stör­re be­folk­ning, även om Gö­te­borg för­mod­li­gen har ope­ra­besö­ka­re från Nor­ge och Dan­mark.

Bil­jett­pri­ser­na i Stock­holm är be­tyd­ligt hög­re. Man har fler ope­ra­fö­re­ställ­ning­ar per sä­song, ef­tersom man in­te ger utrymme för mu­si­ka­ler vid si­dan av dans och opera. Nå­ja, näs­ta sä­song ger sig även Kung­li­ga Ope­ran in i den lät­ta­re gen­rens mar­ker. Be­lägg­ning­en i Gö­te­borg är nå­got lägre, men å andra si­dan har man ett par hund­ra publik­plat­ser fler – 1 280 to­talt – än Kung­li­ga Ope­ran. Ef­tersom Gö­te­borgso­pe­ran är ett mo­dernt hus, rå­der in­te sam­ma ojäm­li­ka sikt från sa­long­en. Kung­li­ga Ope­ran har så­väl hörp­lat­ser som plat­ser med skymd sikt.

De bå­da ope­ra­hu­sen har bå­da i snitt fy­ra ny­pro­duk­tio­ner per spelår på ope­ra­si­dan – jag har för den­na text en­dast tit­tat på vad som hänt se­dan runt 2000. Även i Gö­te­borg mö­ter vi Mo­zart, Ver­di och Wag­ner, men re­per­toar­po­li­ti­ken skil­jer sig nå­got åt. Till ex­em­pel har man satt upp tre ba­roc­ko­pe­ror se­dan 2008, Hän­dels Julius Cae­sar 2008 (med en be­lägg­ning på 94 pro­cent), den­sam­mes Al­ci­na 2011 och 2014 Glucks Or­feus och Eu­ry­di­ke. Man gav ock­så en opera av John Adams, A Flo­wering Tree 2015, allt­så två år innan Kung­li­ga Ope­ran tar sig an ho­nom. Ti­di­ga­re har man spe­lat Jan Sand­ströms K. Be­rät­tel­sen om en kamp (2005), Goya av Da­ni­el Börtz (2009) och i fjol Hans Ge­fors No­to­ri­ous.

I öv­rigt re­ge­rar det långa 1800-ta­let, men dock in­te fullt li­ka kon­ven­tio­nellt som i Stock­holm. Ope­ror som Ju­les Mas­se­nets Thaïs el­ler Fro­men­tal Ha­lé­vys Ju­din­nan dy­ker upp mel­lan Mo­zart, Puc­ci­ni, Wag­ner och Strauss. Re­per­toar­lägg­ning­en i Gö­te­borg är allt­så in­te ra­di­kalt an­norlun­da än den i Stock­holm, men man lig­ger li­te när­ma­re öv­ri­ga Europa. Ba­roc­ko­pe­ror, ny­skriv­na ope­ror och – som Stock­holm av hävd är rätt då­lig på – fransk opera ger än­då Gö­te­borgso­pe­ran en pro­fil. Att den mo­der­na sce­nen, till­sam­mans med lyc­ka­de val av sce­no­gra­fer och re­gis­sö­rer, där­till fram­bring­at en rad myc­ket bra upp­sätt­ning­ar av hög konst­när­lig halt, ska hel­ler in­te glöm­mas bort. Rent ut sagt så har Gö­te­borgso­pe­ran ska­pat fler bra upp­sätt­ning­ar än Kung­li­ga Ope­ran.

Det finns an­nat att re­flek­te­ra över. De bå­da ope­ra­hu­sen är un­ge­fär li­ka sto­ra när det gäl­ler per­so­nal­styr­ka. Länge låg Gö­te­borg kring 500 års­verk, 2015 var det in­te mindre än 686. Egen­fi­nan­sie­ring är dock be­tyd­ligt hög­re i Gö­te­borg. Se­dan 2007 lig­ger den sta­digt runt 27 pro­cent, att jäm­fö­ra med Kung­li­ga Ope­rans som lig­ger kring 15–17 pro­cent. Spon­sorin­täk­ter­na i Gö­te­borg är ock­så hög­re. Ända se­dan mil­len­ni­e­skif­tet får man in drygt tio mil­jo­ner om året, med en topp 2008 på 18 mil­jo­ner. Mot bak­grund av att skat­te­fi­nan­sie­ring lig­ger på li­te över 300 mil­jo­ner i Gö­te­borg och lig­ger en bra bit över 400 mil­jo­ner i Stock­holm, så är det en siff­ra att be­grun­da. Att hu­set är nytt, att man spe­lar mu­si­kal och att Vol­vo ända se­dan star­ten va­rit en tung spon­sor, spe­lar gi­vet­vis roll. Men att Kung­li­ga Ope­ran en­dast har en hand­full spon­so­rer, me­dan Gö­te­borgso­pe­rans rätt dig­ra lis­ta om­fat­tar över 20 fö­re­tag sä­ger nå­got. Med tan­ke på hur svårt det är för svens­ka konstin­sti­tu­tio­ner att få fö­re­tag att spons­ra, är kanske Gö­te­borgso­pe­ran un­dan­ta­get som be­kräf­tar den re­geln.

Kung­li­ga Ope­ran har se­dan länge sin pa­us­ser­ve­ring ut­lagd på ent­re­pre­nad, osä­kert hur sto­ra in­koms­ter det ger. Men i Gö­te­borg in­går re­stau­rang­verk­sam­he­ten i den öv­ri­ga verk­sam­he­ten och den vi­sar på en om­sätt­ning på en bra bit över 25 mil­jo­ner år­li­gen. Gi­vet­vis är vins­ten be­tyd­ligt mindre, kanske nå­gon miljon el­ler så, men det är än­då en in­komst att räk­na med.

Finns det någ­ra slut­sat­ser att dra av den­na skiss? Möj­li­gen att ett mo­dernt, gär­na ar­ki­tek­to­niskt an­slå­en­de, ope­ra­hus lät­ta­re loc­kar spon­so­rer. Möj­li­gen ock­så att ett mo­dernt hus fram­bring­ar mer in­tres­san­ta upp­sätt­ning­ar, vil­ket har kon­se­kven­ser, bå­de för spon­so­rer, andra an­slags­gi­va­re och för publi­ken. Tänk om det är så en­kelt? Bygg ett nytt hus i Stock­holm och för­bätt­ra där­med eko­no­min, öka den konst­när­li­ga verks­höj­den och gör publi­ken – och kri­ti­ker­na – lyck­li­ga. Claes Wah­lin

A Flo­wering Tree

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.