Nya pre­nu­me­ran­ter!

OPE­RA star­ta­de 1978 och är Nor­dens en­da spe­ci­al­tid­ning för ope­ra. Tid­skrif­ten ut­kom­mer med fem num­mer per år och speg­lar så­väl nu­tid som histo­ria, bredd och för­djup­ning.

Tidskriften OPERA - - News - Claes Wah­lin

MITT LIV ÄR EN RO­MAN SOM IN­TRES­SE­RAR MIG MYC­KET – HECTOR BER­LI­OZ: MU­SI­KEN, MÄN­NI­SKAN, TI­DEN

Gun­nar Bucht Gid­lunds för­lag (200 s.) ISBN 978-91-7844-949-1

Ti­teln på den­na för­hål­lan­de­vis kor­ta bok är in­te ba­ra lång, un­der­ru­bri­ken lo­var myc­ket, in­te minst för den som minns E. N. Ti­gersted­ts klas­si­ker och be­tyd­ligt mer om­fat­tan­de Dan­te – man­nen, ti­den, ver­ket. Mot bak­grund av det sva­la in­tres­se som i det­ta land äg­nas Hector Ber­li­oz på kon­sertsce­ner, och än mer i ope­ra­hu­sen, samt en täm­li­gen ma­ger ut­giv­ning av böc­ker om klas­sisk mu­sik, är det lätt att när det väl nu kom­mer en skrift, dess­utom om Ber­li­oz, öns­ka att den vo­re re­jält till­ta­gen.

Li­ka li­te som man ska dö­ma ett mu­si­ka­liskt verk in­nan man sett el­ler hört det, li­ka li­te ska man dö­ma en bok ef­ter dess om­fång. Gun­nar Bucht vet in­te ba­ra vad han ta­lar om, han vet att for­mu­le­ra det­ta med säll­synt pre­ci­sion. Tex­ter om mu­sik är säl­lan så väl­fun­na som här, kanske just för att Bucht vet hur svår den­na över­sätt­nings­konst är.

Låt va­ra att un­der­ru­bri­kens gran­di­o­sa löf­ten in­te upp­fylls till al­la de­lar, fram­för allt så är de av­snitt som fal­ler un­der ru­bri­ken Ti­den li­te väl kort­fat­ta­de, Män­ni­skan skis­se­ras, för­vis­so till­räck­ligt i en bok där hu­vud­in­tres­set rik­tas mot Mu­si­ken. Nu rå­kar, med tan­ke på den­na tid­skrifts lä­sa­re, just Ber­li­oz’ ope­ror va­ra de verk som äg­nas minst upp­märk­sam­het. Nå­got om till­koms­ten, de – med un­dan­tag av Béa­trice och Béné­dict – mått­li­ga fram­gång­ar des­sa ha­de och så ett kort men ef­fek­tivt re­fe­rat av hand­ling­en i re­spek­ti­ve ope­ra.

Bätt­re, rent av fö­re­döm­ligt, skri­ver Bucht om de sym­fo­nis­ka ver­ken, om nu det är rätt be­teck­ning för Ber­li­oz’ pro­gram­ma­tis­ka mu­sik, där var­je sats of­ta har en ru­brik el­ler till och med en hand­ling an­gi­ven. Här väx­lar Bucht ele­gant mel­lan ord och no­ter, dess­utom med en av­unds­värd vo­ka­bu­lär för vad mu­si­ken sä­ger, vi­sar el­ler fö­re­stäl­ler. Att lyss­na på Ber­li­oz verk med Buchts bok upp­sla­gen vi­sar sig syn­ner­li­gen gi­van­de.

Dis­kus­sio­nen kring gen­re – Ber­li­oz låg fö­re, el­ler kanske vid sidan av sin tid – är ock­så av in­tres­se. Hur be­skri­ver man ett verk som Fausts för­dö­mel­se? Un­der­ru­bri­kens ”dra­ma­tisk le­gend” hål­ler den un­dan den kon­ven­tio­nel­la ope­ran, sam­ti­digt som den loc­kar till mer än kon­ser­tan­ta fram­fö­ran­den, vil­ket in­te minst Ro­bert Le­page vi­sa­de i sin mo­nu­men­ta­la upp­sätt­ning i Pa­ris och To­kyo för ett drygt de­cen­ni­um se­dan. Bucht ger inga de­fi­ni­ti­va svar, ut­an väl­jer det mer vär­de­ful­la, att pre­sen­te­ra de fak­to­rer som en dis­kus­sion kan ut­gå från.

Väl­skri­ven, lärd och loc­kan­de är Buchts mo­no­gra­fi. Var­je kom­po­si­tör bor­de för­ä­ras en bok av det­ta slag.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.