Günter von kannen 1940 – 2016

† Den tyske basbarytonen Günter von Kannen avled i somras 76 år gammal. Han föddes i Mönchengladbach och studerade filosofi, historia och pedagogik och var först verksam som lärare innan sången tog över. Sångstudier för bl.a. Paul Lohmann i Frankfurt am Main ledde bl.a. till att von Kannen vann en sångtävling arrangerad av ARD i München 1965. Via mindre tyska operascener i Kaiserslautern, Bielefeld, Würzburg, Bonn och Gelsenkirchen anställdes han i Karlsruhe 1977 och två år senare på Zürichoperan, som kom att bli hans hemmascen i över tre decennier, samtidigt som han hade fasta gästspelskontrakt med Kölnoperan och Bayerische Staatsoper i München.

Internationellt sjöng Günter von Kannen under 1980-talet bl.a. Bartolo i Barberaren i Sevilla på Opéra Garnier i Paris. På Drottningholmsteatern medverkade han sommaren 1985 som Osmin i Enleveringen ur seraljen och som Claudio i Händels Agrippina, den senare rollen vid Kölnoperans gästspel på barockteatern. Dessutom blev det ett par inhopp som Don Magnifico i Askungen på Drottningholm. Günter von Kannens palett var mycket bred, allt från Wagnerroller till buffa- och rena karaktärsroller – en sjungande skådespelare.

Hans internationella genombrott kom som Alberich i Harry Kupfers Ring-uppsättning i Bayreuth 1988. Svartalfen Alberich kom han att sjunga under fem somrar i rad och uppsättningen finns också utgiven på både cd och dvd. I Bayreuth sjöng han även Klingsor i Parsifal och Alberich igen 2000–01 i Jürgen Flimms nyuppsättning. Vidare regelbundna gästspel på bl.a. La Scala i Milano, Teatro La Fenice i Venedig, Staatsoper och Volksoper i Wien, Deutsche Oper och Staatsoper i Berlin, La Monnaie i Bryssel, Teatre del Liceu i Barcelona, Covent Garden i London, San Francisco och på festspelen i Santa Fe. Andra minnesvärda roller var Ochs i Rosenkavaljeren, Sir Morosus i Die schweigsame Frau, La Roche i Capriccio, titelrollen i Hindemiths Cardillac, Hans Sachs i Mästersångarna i Nürnberg, Mustafà i Italienskan i Alger, titelrollen i Don Pasquale, doktorn i Wozzeck, Don Alfonso i Così fan tutte, Falstaff i Muntra fruarna i Windsor och Warlaam i Boris Godunov. Günter von Kannen framträdde också flitigt som konsert-, oratorie- och romanssångare. Han utsågs till Kammersänger 1985.

† Den engelske Wagnertenoren Alberto Remedios dog i somras i en ålder av 81 år. Han var född i Liverpool och utbildade sig först till svetsare samtidigt som han studerade sång för Edwin Francis, som i sin tur också utbildade Wagnersopranen Rita Hunter, och vid Royal Collage Music för Clive Carey. Debut 1956 på Sadler´s Wells i London – föregångaren till English National Opera – som Tinca i Puccinis Manteln. Där sjöng han ett otal roller och bland de större kan nämnas Alfredo i La Traviata.

Remedios debutroll på Covent Garden var Dmitrj i Boris Godunov. Här liksom på ENO kom han att sjunga Siegmund och de båda Siegfried-partierna i Nibelungens ring. Han var den förste engelske tenoren som sjöng Siegfried på Covent Garden sedan Walter Widdops dagar på 1930-talet. Covent Garden-ringen spelades in 1973 med Remedios och kolleger som Rita Hunter (Brünnhilde) och Norman Bailey (Wotan).

Remedios framträdde sparsamt i USA. Han sjöng Bacchus i Ariadne på Naxos mot Montserrat Caballé på Metropolitan i New York 1976. Andra betydande roller var Stolzing i Mästersångarna i Nürnberg, Simson i Simson och Delila och titelrollen i Peter Grimes. Periodvis var sångaren också knuten till operahusen i Köln och Frankfurt. Rösten var råbarkad, voluminös och scentemperamentet var hetsigt. Albert Remedios drog sig tillbaka från scenen 1999 och levde fram till sin död i Australien.

† Dirigenten och violinisten Sir Neville Marriner har avlidit 92 år gammal. Marriner studerade vid Royal College of Music och Conservatoire de Paris. Han spelade fiol i Philharmonia Orchestra och London Symphony Orchestra och grundade The Jacobean Ensemble tillsammans med Thurston Dart innan han flyttade till Hancock i Maine, USA, för att studera dirigering för Pierre Monteux. 1958 grundade han Academy of St. Martin in the Fields och gjorde med den orkestern hela 600 inspelningar av 2 000 skilda verk, vilket endast slagits av Herbert von Karajan. Marriner har dirigerat all slags repertoar, men är särskilt känd som uttolkare av barockmusik. Han valde ut och arrangerade musiken till Milos Formans storfilm Amadeus och övervakade inspelningen i sin egenskap av chef för Academy of St. Martin in the Fields. Denna inspelning blev den mest sålda klassiska produktion någonsin med hela 6,5 miljoner sålda exemplar.

Bland hans många operainspelningar måste nämnas Figaros bröllop med José van Dam, Barbara Hendricks, Ruggero Raimondi, Lucia Popp och Agnes Baltsa och Così fan tutte med Karita Mattila och Anne Sofie von Otter. Bland Rossinioperorna finns ett par som sticker ut – Askungen med Baltsa, Francisco Araiza, Raimondi och Simone Alaimo, liksom Turken i Italien med Alaimo, Sumi Jo, Alessandro Corbelli och Raúl Giménez. Prisass måste också Marriners operettalbum med Lucia Popp på EMI.

Marriner var chefsdirigent för Minnesota Orchestra mellan 1979 och 1986 och Stuttgart Radio Symphony Orchestra 1986–89. Han adlades 1985. Marriner var också den äldste dirigent som lett en Promskonsert i London vid 90 års ålder. Han bodde i London och senare i livet hade han ett hus nära Chardstock i Devon. När Marriner blev tillfrågad vad det skulle stå för epitaf på hans gravsten, svarade han prompt: ”Follow the beat”. Sören Tranberg