Hilde Zadek
I Zürich kom hon i kontakt med Wolfgang Langhoff, som då var teaterchef för Schauspielhaus i Düsseldorf. Hilde Zadek ombads av teaterchefens hustru, skådespelerskan Renata Langhoff, att bli au pair åt parets två söner, något som hon accepterade omgående. En av sönerna, Thomas Langhoff, blev sedermera en uppburen skådespelare och teaterchef. Paret Langhoff var båda kommunister, hon dessutom judinna och de hade också tvingats fly Nazityskland. Via Langhoffs breda kontaktnät kom Zadek i förbindelse med Wienoperans chef Franz Salmhofer, som hört henne på en konsert. Han erbjöd henne som debutroll Aida vintern 1947, en repertoarföreställning, utan varken scenisk repetition eller orkesterrepetition.
Hon tackade ja utan att känna till vare sig partiet eller Verdis opera. Under fem dagar studerade hon in rollen med en repetitör. Dirigenten Josef Krips dök upp dagen innan föreställningen bara för att förvissa sig om sångerskans höga c. Det blev en sensationell framgång och Zadek fick omgående kontrakt med Wienoperan. Här kom hon att göra 60 roller i 786 föreställningar fram till pensioneringen 1971. Hon utsågs till kammersängerin 1951.
Redan 1949 sjöng Hilde Zadek Vitellia i Titus mildhet vid Salzburgfestspelen. Där fick hon ersätta Renata Tebaldi i Verdis Requiem under Herbert von Karajans ledning. Requiet spelades även in på skiva. Festspelen i Glyndebourne och Edinburgh (titelrollen i Ariadne på Naxos) följde 1950 och därefter Covent Garden, vars ensemble hon tillhörde under fyra säsonger. Här fick hon sjunga sina roller på engelska, i Wien gällde italienska och i några fall gavs
italienska operor på tyska. Zadek behövde aldrig provsjunga, inte ens inför Metropolitandebuten i New York 1952. Det blev även gästspel på La Scala i Milano, Opéra Garnier i Paris, La Monnaie i Bryssel, Maggio Musicale Fiorentino i Florens, Bolsjojteatern i Moskva, San Francisco-operan och Teatro Colón i Buenos Aires.
Hennes favoritdirigent var Josef Krips som alltid strålade av positivism. Hans Knappertsbusch var uttrycksfull på ett annat sätt genom sin resliga gestalt och sina långa armar. Karl Böhm var en fantastisk dirigent, men han log aldrig. Det kunde vara rätt tröttsamt att se detta stenansikte under långa Straussoperor. Detta berättade Hilde Zadek i en dokumentär inför sin 95-årsdag.
Hennes rollista är lång: Glucks Alceste och Ifigenia på Tauris, Mozarts grevinnan Almaviva, Donna Anna och Vitellia (på cd med Nicolai Gedda), Beethovens Leonore, Straussroller som Fältmarskalkinnan, Arabella, Ariadne och Chrysothemis. Wagnerpartier som Senta, Elisabeth, Elsa, Eva och Sieglinde. Betydande Verdiroller som Aida, Elisabeth, Amelia och Desdemona. Bland veristiska roller finns Puccinis Tosca och Mascagnis Santuzza. Hilde Zadek sjöng även Marietta i Die tote Stadt, titelrollen i Katerina Ismajlova, i Gian Carlo Menottis Konsuln och medverkade vid uruppförandet av Gottfried von Einems Dantons Tod i Salzburg. Zadek hade en mörkfärgad och intensiv dramatisk sopran.
Under åren 1964 till 1978 ledde Hilde Zadek sångutbildningen vid Konservatorium der Stadt Wien. Här utsågs hon till professor 1971. Bland hennes mest framgångsrika elever återfinns sopranerna Adrianne Pieczonka och Martina Serafin. Zadek har också lett mästarkurser i Karlsruhe och Jerusalem samt i Schweiz och Italien.
Sedan 1998 äger vartannat år Internationale Hilde Zadek Gesangswettbewerb rum i Wien, en sångtävling för unga sångare. Varje sångtävling avslutas med en stor konsert i Musikvereins stora sal.
Så sent som i våras medverkade Hilde Zadek offentligt och talade till inbjudna gäster när hon fick Ehrenmitgliedschaft der Universität für Musik und darstellende Kunst i Wien.
Hilde Zadek menar att hon hållit sig vital genom att arbeta med unga elever. Upp i hög ålder har hon regelbundet följt opera-, konsert- och teaterlivet i Wien. Sören Tranberg