OPE­RA PRI­SET 2017

Tidskriften OPERA - - Opera Priset 2017 -

Tid­skrif­ten OPERAS lä­sa­re rös­ta­de fram karak­tärste­no­ren Niklas Björling Rygert som vin­na­re av Operapriset 2017. Han får pri­set för sin in­sats som Mi­me i Ni­be­lung­ens ring, som gavs för­ra sä­song­en på Kung­li­ga Ope­ran. OPERAS re­cen­sent skrev: ”En be­ty­dan­de in­sats gör Niklas Björling Rygert som Si­eg­fri­ed-mi­me – ett sån­g­a­ge­ran­de i världs­klass. Han är en av de rik­tigt sto­ra ope­ra­per­son­lig­he­ter­na i dag.”

SKRIBENT: SÖ­REN TRAN­BERG

OPE­RA in­ter­vju­a­de pris­ta­ga­ren i Ope­rans so­list­fo­a­jé och han är stolt över att ha fått vårt Ope­ra­pris.

– Det är fan­tas­tiskt! Och att det är lä­sar­na som rös­tat fram mig som vin­na­re, det känns äro­fyllt. Det vi­sar att publi­ken upp­skat­tar vad jag gör på sce­nen.

Niklas Björling Ry­gerts för­äld­rar för­stod ti­digt att han ha­de en stor ut­trycks­vil­ja, så de lät ho­nom bli en mini­funk. Re­dan för 40 år se­dan med­ver­ka­de han som barnsta­tist i Götz Fri­edrichs be­röm­da Mäs­ter­sångarupp­sätt­ning på Ope­ran. Det blev Niklas förs­ta pro­fes­sio­nel­la sce­ner­fa­ren­het. Där­ef­ter följ­de det ena på det and­ra. Det blev te­a­ter­ut­bild­ning via NBV, Nyk­ter­hets­rö­rel­sens bild­nings­verk­sam­het, Ope­rastu­dio 67 och där­ef­ter Ope­ra­hög­sko­lan i Stock­holm.

– Fast jag ha­de sik­tet in­ställt på att bli ra­di­o­sig­na­list på FRA ef­ter mi­li­tär­tjäns­ten. Då stöt­te jag ihop med min skol­kam­rat från Adolf Fred­rik, To­bi­as The­o­rell, som sa: ”Du ska ju bli skå­de­spe­la­re!” Och så över­ta­la­de han mig att sö­ka till NBV. Och där star­ta­de all­ting.

– På Ope­ra­hög­sko­lan gick jag i sam­ma klass som bland and­ra Mi­ah Pers­son, Kerstin Ave­mo, Ann­louice Lögd­lund och Ma­le­na Ern­man. Jag gick ut 1999 och där­ef­ter fick jag an­ställ­ning på Kung­li­ga Ope­ran.

I din års­kull har fy­ra styc­ken fått Tid­skrif­ten OPERAS pris. Det sä­ger en del om kva­li­te­ten!

Och se­dan dess har du med­ver­kat i 44 pro­duk­tio­ner i drygt 700 fö­re­ställ­ning­ar på Ope­ran. Vil­ka är för­de­lar­na med att va­ra fast an­ställd och till­hö­ra en en­semb­le?

– För det förs­ta är det en enorm trygg­het trots att en­semb­len är i mins­ta la­get nu jäm­fört med hur det var när jag bör­ja­de. I mitt fack sjöng ve­te­ra­ner som Lennart Stre­gård, Mag­nus Kyhle och Ul­rik Qva­le. För ba­lan­sen är vi kanske för få i dag. Nu­me­ra tving­as ibland unga sång­a­re ta på sig för sto­ra och tunga rol­ler all­de­les för ti­digt, i stäl­let för att byg­ga upp en lång­sik­tig och för­nuf­tig kar­riär, och växa in i yr­ket. En­semb­len har en myc­ket stark sam­man­håll­ning och vå­ra gäs­ter kän­ner sig all­tid väl­kom­na på Ope­ran. De tyc­ker om stäm­ning­en i hu­set.

– Jag har haft möj­lig­he­ten att få gäst­spe­la ut­om­lands, vil­ket har gett mig chan­sen till att för­kov­ras. Det är ock­så ett skäl till att hål­la sig på topp.

Ditt ge­nom­brott på hem­ma­plan kom som Mi­me i Ni­be­lung­ens ring på Kung­li­ga Ope­ran 2005/06.

– Det led­de till att jag fick sjunga Mi­me i Si­eg­fri­ed i Va­len­cia med Zu­bin Meh­ta. Den or­di­na­rie Mi­me, Ger­hard Si­e­gel, re­pe­te­ra­de sam­ti­digt par­ti­et i Bay­reuth och han fick in­te le­digt och plöts­ligt stod Va­len­cia ut­an en Mi­me. Så då fick jag chan­sen. Det­ta led­de till vi­da­re sam­ar­be­ten med Meh­ta: med ho­nom har jag sjung­it i fle­ra pro­duk­tio­ner och kon­ser­ter i Tel Aviv, bl. a. Klaus Narr i Ar­nold Schön­bergs Gur­re­li­e­der, som ock­så finns ut­gi­ven på cd.

Den här sä­song­en gör du ba­ra rol­ler i Stock­holm som du gjort ti­di­ga­re. Nu är du ak­tu­ell med Spo­let­ta i Tosca, De­siré i Fe­do­ra och den ita­li­ens­ke in­tri­gan­ten Val­zac­chi i Ro­sen­ka­val­je­ren.

– Val­zac­chi gjor­de jag förs­ta gång­en i Ams­ter­dam med Si­mon Ratt­le, se­dan har jag sjung­it rol­len i Flo­rens med Zu­bin Meh­ta och så i Christof Loys Stock­holmsupp­sätt­ning, min tred­je i ord­ning­en.

Har du någ­ra fler ut­lands­gäst­spel på gång?

– Jag ska gö­ra min förs­ta Lo­ge i Rhen­gul­det, men jag kan in­te ta­la om var. När man gör smårol­ler i Stock­holm är det lät­ta­re att få tjänst­le­digt och det ger mig ock­så mer tid för in­stu­de­ring av nya rol­ler. Min agent job­bar på att jag ska kun­na få fler ut­lands­en­ga­ge­mang.

Finns det öns­ke­rol­ler som du skul­le vil­ja gö­ra?

– Dvär­gen i Alex­an­der von Zem­lin­skys ope­ra Der Zwerg och kap­te­nen i Woz­zeck är två spän­nan­de ka­rak­tärs­rol­ler som jag skul­le kun­na tän­ka mig. Gär­na He­ro­des i Salo­me igen och gi­vet­vis att kun­na få ut­veck­la min Mi­me än mer. I en mer ly­risk re­per­to­ar skul­le jag gär­na vil­ja gö­ra Len­skij i Eu­gen One­gin och möj­li­gen Ne­mo­ri­no i Kär­leks­dryc­ken. Den se­na­re gjor­de jag i ett pro­jekt un­der ope­ra­ut­bild­ning­en i Fol­ke Abe­ni­us re­gi.

– Jag ham­na­de snabbt i ka­rak­tärs­fac­ket, re­dan på Ope­ra­hög­sko­lan. Där fick jag ald­rig chan­sen att fri­gö­ra min röst rent vo­kalt. Ha­de jag fått det då, ha­de det kanske bli­vit en mer ly­risk te­nor­re­per­to­ar för min del. Jag ha­de be­hövt fo­ku­se­ra på min sång­tek­nik åt­minsto­ne förs­ta året, för­mod­li­gen läng­re. Det sce­nis­ka var ald­rig mitt pro­blem. Men jag blev he­la ti­den in­lå­nad i and­ra klas­sers pro­jekt. Och då mås­te man ju pre­ste­ra. Har man in­te täck­ning vo­kalt, då bör­jar man tryc­ka på och for­ce­ra. Att va­ra med i en mas­sa pro­duk­tio­ner var helt en­kelt in­te det som jag be­höv­de. Någ­ra få lä­ra­re såg mitt be­hov, men fick up­pen­bar­li­gen ing­et ge­hör för det på sko­lan. Det gäl­ler att fri­gö­ra rös­ten så att den in­te står i vägen för ut­tryc­ket. Det ar­be­tet hål­ler jag på med i dag. Hur fri kan min röst bli? Det är ett spän­nan­de ar­be­te.

– Jag är oro­lig över den rikt­ning ope­ra­ut­bild­ning­en har ta­git i dag. Den har bli­vit mer aka­de­misk. Men att va­ra ope­ras­ång­a­re är ett hant­verk. Om du in­te lär dig att sjunga så spe­lar det ing­en roll hur bril­jan­ta upp­sat­ser du skri­ver. I den aka­de­mis­ka värl­den är det så vik­tigt att kun­na mä­ta allt i po­äng. Men hur mä­ter man en känsla? En upp­le­vel­se? Vad är det som gör att en sång­a­re be­rör? Är det mät­bart? Sång­en mås­te kom­ma först!

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.