För min del mås­te tex­ten, in­te minst un­der­tex­ten, sit­ta i krop­pen.

Tidskriften OPERA - - Intervju -

Du har främst sjung­it Mo­zart, Ver­di och Wag­ner, men var kän­ner du dig mest hem­ma nu­me­ra?

– Bå­de Ver­di och Wag­ner pas­sar mig ut­märkt. Fast som svensk blir det näs­tan ald­rig till­fäl­le att få sjunga den ita­li­ens­ka re­per­to­a­ren ut­om­lands. De här rol­ler­na görs näs­tan ute­slu­tan­de av ita­li­ens­ka el­ler rys­ka sång­a­re, vil­ket jag tyc­ker är trist. Fast på Oper Köln har jag i al­la fall sjung­it Tosca. Jag har även sjung­it Ver­dis La­dy Mac­beth i Tou­lon och den rol­len sjung­er jag gär­na igen.

Med Wi­en var du allt­så re­dan be­kant ef­tersom du åte­ri­gen sjöng Sen­ta med Marc Min­kowski på Thea­ter an der Wi­en härom året, ock­så det i Pa­ris­ver­sio­nen.

– Det led­de till att ope­ra­che­fen, Ro­land Gey­er, vil­le en­ga­ge­ra mig för Brünn­hil­de­rol­ler­na i de­ras kom­man­de Wag­nertri­lo­gi. Så jag har ar­be­tat in­ten­sivt med Brünn­hil­des par­ti i ett och halvt år för att få rol­ler­na un­der hu­den. Det är så myc­ket text som ska lä­ras in. Dess­utom var re­gis­sö­ren Tatja­na Gür­bacas sce­ne­ri­er gans­ka kom­pli­ce­ra­de. För min del mås­te tex­ten, in­te minst un­der­tex­ten, sit­ta i krop­pen. Där kan un­der­tex­ten va­ra ”sann” me­dan tex­ten sä­ger nå­got helt an­nat. Ef­tersom min Si­eg­fri­ed, Da­ni­el Bren­na, var väl­digt fy­sisk och rör­lig så blev det mer och mer age­ran­de ju läng­re re­pe­ti­tions­ar­be­tet fram­skred ut­an att vi tap­pa­de fo­kus, vil­ket i sin tur led­de till en av­spän­ning på scen och att jag kun­de vi­la i ett ut­tryck.

Hur myc­ket av Brünn­hil­des par­ti­er har du stu­de­rat in?

– He­la Si­eg fri­ed och Rag­narök. Och un­ge­fär tvåtred­je­de­lar av Val­ky­ri­an. Jag har bli­vit till­frå­gad att gö­ra Brünn­hil­de i oli­ka Ring­ar, men det har in­te gått att lö­sa på grund av and­ra kon­trakt. Jag har där­för fått tac­ka nej till bå­de Si­eg fri­ed och Rag­narök. Brünn­hil­de i Val­ky­ri­an ska jag gö­ra kon­ser­tant i Bor­deaux vå­ren 2019 och sce­niskt på Te­atro Re­al i Madrid i ja­nu­a­ri 2020.

Fast Bor­deaux vän­tar re­dan i vår …

– Jo, där ska jag gö­ra Elekt­ra i maj-ju­ni. Men när­mast vän­tar Sen­ta mot John Lund­grens hol­län­da­re på Ham­bur­go­pe­ran i feb­ru­a­ri-mars i en re­per­to­ar­fö­re­ställ­ning. Där­ef­ter gör jag min förs­ta El­sa i Lo­hengrin i Brys­sel (pre­miär den 19 april) mot Eric Cut­ler (Lo­hengrin) och Ele­na Pank­ra­to­va som gör Or­trud. Min kalender är full­teck­nad. Deutsche Oper vän­tar igen, men det är först 2021.

– Ett par dröm­rol­ler har jag fort­fa­ran­de kvar och det är Tu­ran­dot och Le­o­no­ra i Ödets makt, som jag ock­så hop­pas få gö­ra.

Jag tänk­te på vad du sa om hur du upp­fat­ta­de di­na roll­fi­gu­rer in­nan du bör­jat ar­be­ta med dem på sce­nen. Har du som ut­bil­dad psy­ko­log haft hjälp av det för att tränga in i di­na i roll­fi­gu­rer ut­i­från ett an­nat per­spek­tiv än det rent mu­si­ka­lis­ka/ope­ra­mäs­si­ga?

– Ja, det tror jag nog. I vart fall den te­ra­peu­tis­ka de­len att kun­na ha fle­ra in­falls­vinklar på ka­rak­tä­rens möj­li­ga mo­tiv, driv­kraf­ter och in­re hin­der. Just det är ro­ligt och spän­nan­de att ut­fors­ka, ock­så det är en del av job­bet.

Vän­tar in­te Isol­de snart?

– Min förs­ta Isol­de gör jag i Köln hös­ten 2019. Det är en roll med myc­ket re­flek­te­ran­de och fa­ran lig­ger bit­vis i att par­ti­et är så ex­tremt kul­ti­ve­rat med myc­ket text som ska ge­stal­tas. El­sa ska bli jät­te­kul att få gö­ra, och det är all­tid li­ka in­tres­sant att se hur publi­ken kom­mer att re­a­ge­ra. Kanske är jag i des­sa ti­der en gans­ka dra­ma­tisk El­sa?

Jag vet att du gär­na lyss­nar på äld­re sång­a­re. Vad ger det dig för in­gång­ar rent vo­kalt?

– Jag lyss­nar på Kirsten Flagstad och Bir­git Nils­son. Jag äls­kar Eli­sa­beth Grüm­mers sång­stil som har bå­de det ly­ris­ka och det dra­ma­tis­ka. Hon ha­de en oer­hört fo­ku­se­rad röst. Jag upp­le­ver nog att många av mi­na kol­le­ger gär­na lyss­nar på and­ra sång­a­re för att för­stå hur de an­grep si­na rol­ler. Det man vill sä­ga ska lå­ta na­tur­ligt sång­ligt och man ska in­te va­ra för­hind­rad att kun­na ut­tryc­ka det. För det tred­je ska det helst lå­ta vac­kert. Rös­ten ska obe­hind­rat tjä­na det man vill sä­ga. Där­för lyss­nar jag ock­så of­ta på äld­re sång­a­re som Ro­sa Pon­sel­le, Clau­dia Mu­zio och Fri­da Lei­der, som kun­de sjunga så­väl Ai­da som Mo­zart och Brünn­hil­de med en ly­risk ge­nom­slags­kraft.

Vil­ka sång­lä­ra­re har du haft?

– John Erik Ele­by har va­rit min sång­lä­ra­re i al­la år. Han är min men­tor och sång­troll­karl och jag lär mig stän­digt nytt av ho­nom. Vik­ti­ga har även Mi­cae­la von Ge­ger­feldt – som ”drog prop­pen ur mig”, ge­nom hen­ne lär­de jag mig att hit­ta ba­lan­sen i krop­pen och in­te minst att ta fram frimo­dig­he­ten i de lå­ga lä­ge­na – och Maud Re­i­ner va­rit.

Vil­ka di­ri­gen­ter och re­gis­sö­rer har be­tytt myc­ket för dig?

– Av nes­torn Gun­nar Staern lär­de jag mig myc­ket när vi gjor­de Puc­ci­nis Ed­gar i Lund och Tosca på Ci­ta­del­let i Lands­kro­na, bå­da i Ysta­d­o­pe­rans re­gi. Han vi­sa­de en så­dan tillit, han gav im­pul­ser och ru­ba­te­ra­de på ett fan­tas­tiskt sätt. Jag an­li­ta­de ho­nom som in­stu­de­ra­re när jag gjor­de Ame­lia i Mas­ke­rad­ba­len på Mal­mö Ope­ra. Sam­ma sak upp­lev­de jag med Leif Se­ger­stam när vi gjor­de Tosca i Helsing­fors. Han fick mu­si­ken att blom­ma. Det var som han drog in ”vib­bar från förr i ti­den”. Nu se­nast på Thea­ter an der Wi­en blev ock­så sam­ar­be­tet med Con­stan­tin Trinks till slut bra. När han vå­ga­de vi­sa re­spekt för oss sång­a­re, ja, då upp­stod en öm­se­si­dig tillit mel­lan or­kes­ter­di­ket och sce­nen.

– När det gäl­ler in­tres­san­ta di­ri­gen­ter mås­te jag ock­så näm­na Esa-pek­ka Sa­lo­nen – som jag sjöng Chry­sot­he­mis i Elekt­ra med i Ver­bi­er i som­ras – det var myc­ket stres­sigt och kort om tid, men han har, upp­le­ver jag, en in­tres­sant och på nå­got sätt en ar­ki­tek­to­nisk in­ställ­ning som var spän­nan­de. Och när det gäl­ler re­gi: Bir­git­ta Eger­bladh när vi gjor­de Mitt hjär­ta bris­ter på Fol­ko­pe­ran. Oj, vad jag lär­de mig myc­ket av hen­ne. Även Jo­han­na Gar­pe i Pe­ter Gri­mes på Stock­holmso­pe­ran och Christi­an Spuck (ko­re­o­graf i Zürich), när han re­gis­se­ra­de nyupp­sätt­ning­en av Den fly­gan­de hol­län­da­ren på Deutsche Oper i Ber­lin i vå­ras. Att ha fått med­ver­ka i La Fu­ra dels Baus pro­duk­tio­ner (Elekt­ra i Umeå och Den fly­gan­de hol­län­da­ren i Madrid) är en stor yn­nest och det har va­rit ena­stå­en­de upp­le­vel­ser!

– Det finns många som jag vill lyf­ta fram, som Deutsche Opers chefs­di­ri­gent Do­nald Run­nicles i Den fly­gan­de hol­län­da­ren. Gi­vet­vis sam­ar­be­tet med Tatja­na Gür­baca i Wag­nertri­lo­gin. Det var he­la ti­den ett gi­van­de och ta­gan­de, även om hon viss­te vad hon vil­le med sin upp­sätt­ning. Där­till Oli­vi­er Py och hans man, sce­no­gra­fen Pi­er­re-andré Weitz, med dem har jag job­bat i Hu­ge­not­ter­na i Brys­sel, Hol­län­da­ren i Wi­en och nu kom­mer även Lo­hengrin i Brys­sel. Det är rent ma­giskt att få ar­be­ta med dem.

Hur är det att le­va ett kring flac­kan­de ope­ra­liv?

– Det kan ibland va­ra stres­sigt. Mi­na två sö­ner är sto­ra, men den yngs­te bor fort­fa­ran­de hem­ma. Ur ren kar­riä­ra­spekt är taj­ming­en op­ti­mal. Det gäl­ler att ha ett so­ci­alt liv ut­an­för ope­ra­sce­nen och ibland får jag det i den pro­duk­tion som jag med­ver­kar i. Så var det t.ex. i Kas­sel när jag gjor­de Elekt­ra, där um­gicks jag med ett par kvinn­li­ga kol­le­ger. Jag har be­kan­ta i Wi­en. Jag har drömt om den här kar­riä­ren, men det har ta­git tid. Man får ta det go­da med det on­da. Se­dan för­sö­ker jag få till läng­re le­dig­hets­pe­ri­o­der hem­ma, för jag sak­nar min fa­milj.

Har du någ­ra svens­ka en­ga­ge­mang på gång?

– Nej, ty­värr in­te, för­u­tom att jag ska med­ver­ka vid Öst­gö­ta mu­sik­da­gar i au­gusti. Det ska bli kul! Där får jag sjunga ett knip­pe ari­or som jag tyc­ker myc­ket om.

Por­trätt Ing­e­la Brim­berg. Foto: Ma­lin Ar­nes­son. Ido­me­neo, Gö­te­borgso­pe­ran. Foto: Mats Bäc­ker. Elekt­ra, Norr­landso­pe­ran. Foto: Mats Bäc­ker.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.