Pro­ser­pin?

VAR ÄR DU

Tidskriften OPERA - - Föreställningar - MAL­MÖ OPE­RA, VERK­STAN • RECENSENT: LENNART BROMANDER www.mal­moo­pe­ra.se • FO­TO: KATJA TAUBERMANN

Att sät­ta Jo­seph Mar­tin Kraus som en­sam upp­hovs­man till det som spe­las på Mal­möo­pe­rans barn- och ex­pe­ri­ments­cen Verk­stan är in­te rik­tigt kor­rekt. Sna­rast bor­de det ha he­tat ”fritt ef­ter en idé av Kraus”. Ma­ria Sun­dqvist har ut­gått från den ope­ra med text av Jo­han Hen­ric Kell­gren som Kraus pre­sen­te­ra­de för Gustav III år 1781. Ma­je­stä­tet blev för­tjust, men det rik­ti­ga urupp­fö­ran­det kom att ske först på Drott­ning­holms­tea­tern 1980. En förs­ta in­ter­na­tio­nell upp­sätt­ning gjor­des i Kraus fö­del­se­byg­der, på slottste­a­tern i Schwet­zing­en 2006. I Mal­mö har dock ver­ket ge­nom­gått en ra­di­kal om­vand­ling och an­pas­sats bå­de till mo­der­na fe­mi­nis­tis­ka mo­del­ler och till barn­bruk. Jag har ing­et alls emot det­ta, konst ska an­vän­das, ifrå­ga­sät­tas och gär­na le­kas med, ba­ra det görs med kär­lek och käns­la.

Ope­ran är ner­kor­tad till knappt hälf­ten, och ef­tersom den ska vi­sas för barn har Ma­ria Sun­dqvist rim­ligt nog kon­cen­tre­rat sig på års­tidsmy­ten. Men Pro­ser­pins slit­ning mel­lan Ce­res och Plu­to finns kvar, och här re­pre­sen­te­ras Pro­ser­pin av en doc­ka som in­te rö­vas bort av Plu­to ut­an högst ak­tivt sö­ker sig till ho­nom och dess­utom fin­ner be­hag i un­der­jordsgu­den. Hon väl­jer själv att va­ra hal­va året hos pap­pa (?) Plu­to och hal­va året hos mam­ma Ce­res. Års­ti­der­nas väx­ling be­ting­as allt­så in­te av ett kvin­no­rov ut­an av ett själv­stän­digt kvinn­ligt val.

Nå men Kraus då? Hur kom­mer han in i bil­den? Nja, in­te så myc­ket egent­li­gen. Or­kes­tern be­står av tre mu­si­ker som spe­lar ma­rim­ba, vi­o­lin och kla­ri­nett (även baskla­ri­nett). Dess­utom trak­te­rar de ibland med lätt klang­bi­sarrt re­sul­tat det irans­ka sträng­in­stru­men­tet ka­man­che och det ar­me­nis­ka blås­in­stru­men­tet duduk. Det har bli­vit li­tet av en spe­ci­a­li­tet hos Verk­stan att på ett lyc­kat vis ban­ta ner or­kes­ter­par­ti­tur till fyn­di­ga ar­range­mang för någ­ra få in­stru­ment, of­ta av av­vi­kan­de ka­rak­tär som drag­spel el­ler som här ma­rim­ba. Men Lars Ljung­berg går li­tet för långt i sitt ar­ran­ge­ran­de av Kraus mu­sik. Ton­sät­ta­rens egen­art lig­ger i hans pas­sio­ne­ra­de Gluckin­spi­re­ra­de sturm und drang-ut­tryck. Mest i sym­fo­ni­er­na men ock­så i ett verk som Pro­ser­pin. I Var är du Pro­ser­pin? lå­ter Kraus mu­sik sna­rast som scha­blon­mäs­sigt ”mo­zartskt” 1700-tal ut­an per­son­lig färg. Ba­ra för att man vill pre­sen­te­ra Kraus för barn be­hö­ver man in­te be­rö­va ho­nom hans per­son­lig­het.

Det är emel­ler­tid en trev­lig fö­re­ställ­ning, där al­la scen­för­vand­ling­ar görs en­kelt och åskåd­ligt ut­an an­vänd­ning av pro­jek­tio­ner el­ler di­gi­ta­la tricks. Fi­gu­rer­na på sce­nen är kläd­da i ett slags sjut­ton­hund­ra­tals­mäs­si­ga fan­ta­sik­re­a­tio­ner. Mer­ku­ri­us del­tar som en ko­re­o­gra­fe­rad ma­ri­o­nettskö­ta­re med hand om Pro­ser­pin­doc­kan. Det sjungs väl av bland and­ra Ma­lin Chris­tens­son som Pro­ser­pins mor Ce­res, och av He­le­na Mag­nus­son som Cy­a­ne, här för­vand­lad till Pro­ser­pins sto­ra­sys­ter.

KRAUS: VAR ÄR DU PRO­SER­PIN?

Pre­miär 3 mars 2018. Re­gi: Ma­ria Sun­dqvist Ka­pell­mäs­ta­re: Lars Ljung­berg Sce­no­gra­fi och ko­sty­mer: Leif Pers­son Ljus: Jo­han­na Svens­son Ko­re­o­gra­fi: Sa­ra Ek­man So­lis­ter: Ma­lin Chris­tens­son, He­le­na Mag­nus­son, Tor Lind, Sa­ra Ek­man, Ma­ria San­ner.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.