GUSTAV VASA

Tidskriften OPERA - - Spelåret 2018/19 - MU­SIK­HU­SET, HELSING­FORS • RECENSENT: JAN GRANBERG • FO­TO: MAARIT KYTÖHARJU

Helsing­fors Ba­roc­kor­kes­ter har satt upp en ve­ri­ta­bel ope­ra­ra­ri­tet. Le­o­pold Koželuchs Gustav Vasa är en bort­glömd, väl­skri­ven ope­ra med star­ka käns­lor som hyl­lar fos­ter­lan­dets be­fri­a­re. Se­dan 1960-ta­let har man i snä­va kret­sar ve­tat om att ope­ran ex­i­ste­rar. Cem­ba­lis­ten och di­ri­gen­ten Aa­po Häk­ki­nen hit­ta­de par­ti­tu­ret i Prag­kon­ser­va­to­ri­ets ar­kiv och har för­satt det i spel­bart skick.

Den tjec­kis­ke ton­sät­ta­ren Koželuch (1747–1818) var på sin tid minst li­ka fi­rad och en­ligt vis­sa sam­ti­da ex­per­ter rent av för­mer än de iko­ni­se­ra­de Mo­zart och Haydn. Hur lå­ter Koželuch i da­gens öron?

Förs­ta in­tryc­ket är im­po­ne­ran­de men sta­tiskt. Mu­si­kens mör­ka glöd kling­ar char­mi­ga­re än An­to­nio Sa­li­e­ri, me­ra som Glucks subli­ma stil. Ibland hör man någon­ting mel­lan Mo­zarts Troll­flöj­ten och Be­et­ho­vens Fi­de­lio. Re­ci­ta­ti­ven med or­kes­ter är ful­la av ka­rak­tär, ari­or­na snyg­ga och de många en­semb­ler­na fly­tan­de me­lo­dis­ka. Hur ge­di­gen hel­he­ten än är, så ger den knap­past än­då an­led­ning till att skri­va om he­la mu­sik­histo­ri­en. Men en plats strax ef­ter de sto­ra un­nar man gär­na Koželuch.

Hur är det möj­ligt att en man av hans ka­li­ber har glömts bort? Sköt­te hans eget mu­sik­för­lag il­la om kvar­lå­ten­ska­pen? Fem av hans sex ope­ror har gått för­lo­ra­de och Gustav Vasa har åt­minsto­ne in­te spe­lats se­dan ton­sät­ta­rens död 1818. Mest skrev han kam­mar­mu­sik för pi­a­no, men även 22 pi­ano­kon­ser­ter och en mängd sym­fo­ni­er. Kol­la hans här­li­ga ora­to­ri­um Mo­siè in Egit­to el­ler hans tju­si­ga g-moll­sym­fo­ni på web­ben; den fram­förs ibland till­sam­mans med Mo­zarts sym­fo­ni sam­ma tonart.

De he­ro­is­ka hän­del­ser­na i bör­jan av Gustav Va­sas liv ådrog sig över­ras­kan­de stort in­tres­se som po­li­tisk pro­pa­gan­da runt om i Eu­ro­pa. På Gustav III:S tid skrevs ett fler­tal te­a­ter­pjä­ser på tys­ka, eng­els­ka och frans­ka om Gustav Vasa och de spe­la­des även i Stock­holm. För sitt nya ope­ra­hus be­ställ­de Gustav III som be­kant en ope­ra av Jo­hann Gott­lieb Nau­mann och Jo­han Hen­ric Kell­gren. Och kung­en gav na­tur­ligt­vis de­tal­je­ra­de rikt­lin­jer.

Nau­manns Gustaf Wa­sa ha­de sin fram­gångs­ri­ka pre­miär 1786. Nu kun­de man an­ta att tex­ten till Koželuchs åter­upp­täck­ta ope­ra in­spi­re­rats av Kell­gren el­ler nå­gon av pjä­ser­na om Gustav Vasa. En­ligt en an­nan te­o­ri bygg­de Koželuch på ett li­tet se­na­re franskt li­bret­to av An­to­i­ne-franço­is Le Bail­ly av­sett för Franço­is Gos­sec som ald­rig full­bor­da­de sin ope­ra. På ti­tel­bla­det till Koželuchs par­ti­tur står det "fritt be­ar­be­tat ef­ter ett franskt ori­gi­nal av Hans ma­je­stät Gustav III".

Par­ti­tu­ret ger oss märk­ligt nog inga upp­lys­ning­ar om vems den tys­ka tex­ten är. Hän­del­ser­na ef­ter Stock­holms blod­bad och Sve­ri­ges Swex­it ur Kal­maru­ni­o­nen är de­sam­ma som hos Kell­gren men skil­jer sig på de­talj­pla­net. Gustav Vasa åter­er­öv­rar Stock­holm från Kristi­an II. Den­ne ho­tar av­rät­ta Gustavs mor, vil­ket ger sto­ryn en in­tres­sant vink­ling. Makt­po­li­ti­ken kör över de per­son­li­ga käns­lor­na. Koželuchs ope­ra var för­mod­li­gen skri­ven i bör­jan av 1800-ta­let, men man vet in­te när och var den spe­lats. El­ler ens om den spe­lats

över­hu­vud­ta­get! Äm­net kan ha an­setts va­ra allt­för eld­fängt med tan­ke på Na­po­le­ons roll i Wi­en. I så fall kan det med and­ra ord rent av va­ra frå­ga om ett urupp­fö­ran­de i Helsing­fors, en stad som grun­da­des av Gustav Vasa!

Ope­ran fick ett fan­ta­si­fullt se­mi­kon­ser­tant high-tech fram­fö­ran­de i Helsing­fors Mu­sik­hus i re­gi av Vil­le San­dqvist ef­ter ett kon­cept av Erik Sö­der­blom. So­lis­ter­na stod i ståt­lig ko­sty­me­ring på en li­ten platt­form vid si­dan av or­kes­tern. En ka­me­ra pro­ji­ce­ra­de so­lis­ter­na li­ve på tre sto­ra du­kar, där de fick en lämp­lig hi­sto­risk bak­grund. Det fun­ge­ra­de fak­tiskt som smort.

Med si­na pe­ri­od­in­stru­ment gjor­de ba­roc­kor­kes­tern full rätt åt mu­si­ken un­der Aa­po Häk­ki­nens kon­ge­ni­a­la led­ning. Det­ta är or­kes­terns all­ra störs­ta pro­duk­tion och en im­po­ne­ran­de pre­sta­tion.

Ti­tel­rol­len sjöngs med spar­samt ut­tryck av den gre­kis­ke bel­can­to­te­no­ren Ma­rio Zef­fi­ri. Hans dans­ke mot­stån­da­re Kristi­an Ty­rann, våld­samt tol­kad av Cor­ne­li­us Uhle, ha­de en van­sin­nes­scen att sjunga, in­nan han tog till flyk­ten. Med li­te vi­de­o­trol­le­ri ru­sa­de han ner i Mu­sik­hu­sets ga­rage, dö­da­de någ­ra vak­ter, tog en bil och kör­de iväg! Li­te hu­mor be­höv­des min­sann, så in­te de pat­ri­o­tis­ka käns­lor­na helt sväm­mar över. De kvinn­li­ga so­lis­ter­na var ut­märk­ta, i syn­ner­het in­ten­sivt sjung­an­de He­le­na Jun­tu­nen som Gustavs mor. Mar­ti­na Jan­ková, schwei­zis­ka med tjec­kis­ka röt­ter, spe­la­de väl rol­len som Christi­na, Sten Stu­res än­ka. Gustavs sys­ter Mar­ga­re­ta, gjor­des ele­gant av Mo­ni­ca Groop och Sø­ren Nor­by dis­kret av Ni­all Cho­rell.

Fos­ter­länds­ka hyll­nings­o­pe­ror kan bli li­te på­fres­tan­de och där­för må det va­ra re­gin tillå­tet att mitt i det re­spekt­ful­la all­va­ret någ­ra gång­er dra på smil­ban­den. Då Sve­ri­ges skydds­hel­gon (Tu­u­li Lin­de­berg) sjöng sin skö­na hyll­ning till fos­ter­lan­det, fick vi se vi­sio­ner av det mo­der­na Sve­ri­ge i var­dan­de. Kän­da svens­ka iko­ner pas­se­ra­de re­vy mot en klar­blå him­mel: Ikea, mam­mas kött­bul­lar, Zla­tan, ...

KOŽELUCH: GUSTAV VASA

Pre­miär 3 mars 2018 Di­ri­gent: Aa­po Häk­ki­nen Re­gi: Vil­le San­dqvist Kon­cept: Erik Sö­der­blom Ko­stym: Rei­ja Lai­ne Vi­deo: Emil och Ar­tur Sal­li­nen So­lis­ter: Ma­rio Zef­fi­ri, Cor­ne­li­us Uhle, He­le­na Jun­tu­nen, Mar­ti­na Jan­ková, Mo­ni­ca Groop, Ni­all Cho­rell, Tu­u­li Lin­de­berg.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.