Sexolog satsar på Kimitoön
Satu Söderström, sexolog som flyttar sin verksamhet till Kimito, vill tala om närhet.
Vi har visserligen Pride-festivaler men de flesta i Finland lever i frågan om sex som på 1940-talet.
Nej, sex är ingen fråga som alla i dag vet allt om, låt vara att sajter, bilder och texter med sex finns nästan överallt.
– Tvärtom finns det mera än kanske någonsin att diskutera, säger Satu Söderström.
Hon är utbildad sexolog som nu flyttar sin mottagning från Åbo till Kimito. Kunderna hittar henne ändå. Både från Helsingfors och Lappland kan de komma körande. VANLIGEN räcker det med fyra eller fem samtal. Men första gången kan kunderna ha så svårt att formulera sitt problem att de inte alls nämner det.
– Det finns blyghet, okunskap, föreställningar om att sex ska vara som porr på tv. Men de scenerna kan jämföras med vad stuntmän gör i actionfilmer. Texten ”pröva inte på det här hemma” borde finnas också i de pornografiska programmen. Och alla, särskilt då ungdomarna, borde få veta att var och en själv kan dra en gräns för vad han eller hon vill göra, säger Söderström. HON tycker det är märkligt att man i Finland inte får lära sig något om vad sex kan vara.
– Det är bara kortfattat i någon bok om muskler, sjukdomar och hur barn blir till. Jag vill tala om närhet, om vad som händer i kroppen vid beröring. Om hormoner, endorfiner och oxytocin som då utsöndras och som är så nyttigt för kroppen, de botar stress. Oxytocin är oerhört viktigt för kvinnan och det kan utsöndras redan av kramar.
– Men då ska kramen vara längre än två sekunder och ges av någon som faktiskt är där i tankarna och inte någon annanstans.
Söderström säger att hjärnan är det viktigaste organet och huden den största erogena zonen.
– Vi måste lära oss att vi kan vara nära utan att det betyder att vi måste gå i säng. SÖDERSTRÖMS äldsta kund hittills var en drygt 80-årig kvinna som ville hitta en vän.
– Sexlusten finns kvar tills vi dör, och försvinner exempelvis inte med operationer som betyder ingrepp i underlivet. Man kan ha en närhet ändå, säger hon.
Andra som har velat få hjälp är en drygt 60-årig man som hela sitt liv levt i en maskulin värld men nu frågar sig om han inte egentligen är me- ra feminin.
Eller drygt 40-åriga män som aldrig har haft sex. Eller par som har tappat lusten. Eller ungdomar som funderar på olika saker.
– Det tycks finnas två grupper unga nu: De som i unga år börjar med sex och sexleksaker, och de som inte alls har börjat. De här grupperna skiljer sig rätt markant åt. OCKSÅ sådana kunder som har blivit utnyttjade i barndomen finns det.
– Finland har inte så som USA en lag som kontrollerar pornografin, vi har som sagt dålig sexualundervisning, vi har mycket milda domar mot dem som förgripit sig på barn. Om en vuxen karl ger sig på en femårig flicka kanske mycket går sön- der – till exempel höften – så hon har ont hela livet men mannen döms att betala bara småpengar. Om ens det. Kvinnans ställning i Finland är på så många sätt lägre än mannens. Men vi kvinnor yrkesarbetar, vi har egna pengar, det finns preventivmedel, man får skilja sig – borde det inte vara rätt jämställt?
– Visst borde det vara så men det är inte så. Det finns så mycket våld. Och svartsjuka, som inte är kärlek utan en sjukdom som är resultatet av uppväxt i instabila, otrygga familjer. Vi har visserligen Pride-festivaler men de flesta i Finland lever i frågan om sex som på 1940-talet. Dags att ändra på det!