Nyanserat men starkt om hedersvåld
FILMEN. Nisha är en sextonårig flicka i Oslo. Hon umgås och trivs med jämnåriga och gör vad tonåringar i Oslo (eller var som helst) gör.
Men om det blir sent måste hon smyga hem, in genom fönstret. FAMILJENSOMKOMMIT från Pakistan har stränga regler och trång syn på heder; hedersvåld hänger i luften. En sen kväll smyger en pojke in i Nishas rum och pappan märker det. De unga bara pratar och skämtar men familjefadern ”vet” att de legat med varandra. Vad ska folk säga! MÄNNEN I SLÄKTEN, och andra män av samma kultur, kräver att Nisha ska vara varnande exempel: Hon måste straffas ordentligt. Hon kidnappas av sin far och sin bror och förs till Pakistan. För att lära sig. Vett och kultur. Och vi får se en värld vi hört talas om fast i andra ordalag.
Saker vi vill slippa uppleva, men tacksamma för att vi tvingades bevittna. BERÄTTELSEN ÄR regissörens (Iram Haq) egen. Hon fördes också tillbaks till fädernas hemland för att lära sig hut. ”Vad ska folk säga” är en stark film med en otroligt fin skådespelare Maria Mozhdah i huvudrollen. Total närvaro och inlevelse, ord är överflödiga, vi känner för henne och med henne, vi glömmer att filmen är en spelfilm.
Vi vet att det är på riktigt, vi vet att kvinnor behandlas mycket illa i många kulturer. Att ungdomar hamnar i kläm mellan gammalt och nytt. BERÄTTELSEN är nyanserad, inte övertydlig, inte heller feelgood och slutet är inte sockrat. Pappan (inter- nationellt uppskattad Adil Hussain); vi förlåter honom inte, men vi får se vad som ligger bakom hans beteende och tankar.
En omskakande berättelse med sällsynt skickliga skådespelare. En berättelse som är ovanligt engagerande, oberoende om vi vet att den är självbiografisk eller inte; den är universell.