Kommentaren: Ett år till nästa Ruisrock

Sommaren 2019 ordnas den femtionde Ruisrockfestivalen och planerandet av jubileumsfestivalen kommer i gång, om inte i dag, så om några veckor.

Ett evenemang som drar en publik på över 100 000 människor totalt, är inte ett litet evenemang som sys ihop på några månader utan en stor fest som involverar hundratals personer och ett nog- grant förarbete.

Årets festival får, igen, beröm av festivalbesökare, arrangörer och säkerhetsansvariga. För en del är det artistutbudet som lockar, för andra är det gemenskapen med allt vad det innebär av kompisar, att dansa, att klä upp sig och låta sig ryckas med, som drar.

Och ja, nu liksom då när vi som nu är medelålders var unga, kom- mer man för att festa loss.

Att döma av kommentarer från tältet för första hjälp verkar dagens unga ändå inte i nämnvärd grad lockas av ett tillstånd av redlös berusning. I stället lyder lördagskvällens uppmaning från jouren att festivalbesökarna ska ta på sig strumpor och skor för att undvika skavsår.

Ruisrock är sommar och kom- pisar, komprimerade en av festivalens många volontärer det fina med Ruisrock. Och jag tänker: Låt det så förbli.

Låt en av landets populäraste rockfestivaler, Finlands äldsta festival, festivalen där också sjuttioplussare känner sig välkomna, som får de stora färjorna att glida förbi tutandes med banderoller som det står ”Hyvää ruissia” (Glad Ruissi) på, förbli just sådan: En inkluderande, medryckande festival för vänskap och kärlek i Åbo.