Professionellt väderprat är som en välkänd melodi

Finns det något som nordbor är bättre på att prata om än vädret? Vi beklagar oss, njuter, gläds, bekymrar oss eller gnäller över vädret och lyssnar på prognoser.

Den soliga och varma försommaren var ett hett samtalsämne, liksom den betydligt svalare midsommaren. Det är för övrigt främst på sommaren som vädret kan bli svalare, eftersom sval betyder att något har tämligen låg temperatur i förhållande till det normala, speciellt i fråga om sommarväder, enligt Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien.

Resten av året blir det däremot kyligare eller kallare om temperaturen sjunker. VI KAN TYCKA vad vi vill om dagens väder, men i väderrapporten finns det inget utrymme för åsikter. Den innehåller en mängd meteorologiska termer som har sina fasta betydelser. Meteorologiska institutet och Yle samarbetar för att språket i väderrapporterna ska bli så gott som möjligt.

Rapporterna från Meteorologiska institutet är officiella myndighetsmeddelanden som Yle Vega har i uppdrag att förmedla på svenska. Det betyder att inget får utelämnas eller ändras, förutom språkliga fel. ANSVARET FÖR att rapporten ska låta bra ligger på Svenska Yle. Den långa väderrapporten är en viktig stund på dagen för många lyssnare. Har man lyssnat i många år blir man van vid takten, melodin och ordningsföljden.

Det enda som varierar från dag till dag är själva värdena, och då kan man haja till om något annat avviker, som till exempel uttalet av ett ortnamn. NÄR DET GÄLLER namn finns det oftast bara ett uttalssätt som rekommenderas i väderrapporten. Rör man sig i vattnen kring Bågaskär i Ingå är det givet att Båga- uttalas med kort och inte långt åljud. Detsamma gäller för -bådan i Strömmingsbådan i Malax.

Om man inte bor i närheten och inte heller navigerar längs den finska kusten är uttalet allt annat än självklart. Därför finns det listor med uttalsanvisningar som väderuppläsarna har tillgång till. FINSKA VIKEN och Ålands hav är namn som består av en fast fras. I sådana namn ska huvudbetoningen ligga på det sista ordet, i det här fallet ”viken” och ”hav”.

Även väderstrecken uttalas med betoning på det sista ledet. Det är alltså ost som betonas i nordost och sydost. ETT ANNAT ORD som upprepas i rapporterna är kilometer. Det kan uttalas på olika sätt. En stor del av finlandssvenskarna betonar kilo, medan det är meter som betonas i det standardsvenska uttalet. K:et i kilo kan antingen vara ett k-ljud eller ett tje-ljud.

Språkvårdaren Mikael Reuter skriver i boken “Så här ska det låta” att det knappast finns några starka skäl att motarbeta det finlandssvenska uttalet av bland annat kilometer. Det enda jag vill tillägga är att det också är välkommet att använda ett sverigesvenskt uttal i finlandssvenska medier.