Ur Den Andras perspektiv
DET ENA VERKET behandlar bakteriernas betydelse för livets början. Sutela har följt med de noggranna rengöringsritualer som utförs på Europeiska rymdorganisationens laboratorium för att skydda till exempel Mars från extremofila bakterier. Hon ger bakterierna en röst. De berättar hur det känns att åka ut i rymden och sprida sig till andra ställen. Hur det känns när livet bubblar inom dem och när de äter.
Det andra verket baserar sig på faserna av kombuchajäsnig som omvandlats till en algoritm i en dator. Algoritmen skapar poesi, som märkligt nog är slående. ”Internet, the land having all that is appropriate” är en strof ur poemet. Kombuchans jäsningsprocess talar till mig.
Både Sutelas och Kiiskis verk baserar sig på dialog med andra, också Den Andra. För den här utställningen har Kiiski jobbat tillsammans med bland annat sina egna och sin brors barn. Hon utnyttjar också akvariet i museet, vilket jag finner helt magiskt. PÅ EN SKÄRM bredvid akvariet ser en två barn ur fiskarnas perspektiv. En kan inte höra vad de säger, men en ser dem leka i museet. De kommer fram till akvariet och tittar på fiskarna. Barriären mellan en själv som fisk och barnen känns oigenomtränglig. Allt en vill är att gå med i barnens lek, men en sitter fast i akvariet.
Själva akvariet har också fått nya dekorationer och tillskott i form av plastmedusor. Det har ändå gjorts på fiskarnas villkor i samråd med en akvarieexpert. Kiiski vill att en ska se fiskarna som individer, vilket understryks av bland annat ett porträtt på en av fiskarna som hänger på väggen. SUTELAS OCH KIISKIS utställningar ger flera ingångspunkter och förutsättningar för att en ska kunna sätta sig i en annan arts situation. Empati och dialog är ledord genom hela utställningen.
En har också möjlighet att anamma en annan roll än sin egen i Kiiskis installation Birds of Paradise. En får ta på sig en kåpa och på så sätt integreras i installationen som består av växter, gymnastikbollar och en video. Om en vill kan en fortsätta bära kåpan då en lyssnar till Sutelas bakterier och helt gå ur sitt människoperspektiv. Tankeexperimentet vidgar ens vyer och jag blir åter påmind om konstens möjlighet att påverka och utbilda betraktaren.