En final värd namnet
KRÖNIKA. Didier Deschamps franska lag är världsmästare för andra gången – tjugo år efter Les Bleus inför hemmapublik vann sin första globala fotbollstitel.
Den gången var det Deschamps själv som i egenskap av kapten för det multinationella manskapet hade äran att höja den åtråvärda trofén mot skyn. Då Hugo Lloris på söndagen fick upprepa gärningen stod regnet som spön i backen över Luzjnikistadion i Moskva.
Alla utom president Vladimir Putin, som tryggt stod kvar under sitt paraply och delade ut såväl guldsom silvermedaljer till spelare och tränare, var dyblöta. Även om det inte var något som Deschamps och hans sammansvetsade lagmaskin brydde sig om just där och då. DEN MÅLRIKA FINALEN bildade en fin slutvinjett på ett mästerskap som särskilt efter det aningen passiva gruppspelet tog sig alltmera. Slutsiffrorna 4–2 över uppstickaren Kroatien innebär att vi får gå hela 60 år tillbaka i tiden för att hitta ett guldslag som bjudit på fler fullträffar under ordinarie 90 minuter.
De sex målen under ordinärt spel är lika många som i de fyra senaste VM-finalerna sammanräknade. Och då bortser jag de förlängningar som behövt tillgripas för att få fram en segrare i de tre närmast föregående finalerna.
Enda smolken i bägaren var den VAR-straff, säkert exekverad av Antoine Griezmann, som till slut utgjorde en vattendelare. Ett tröttkört och slitet Kroatien kom inte längre i kapp efter det. HELA TURNERINGENS mest tongivande spelare Luka Modric fick inte utrymme att agera bollfördelare som i de tidigare matcherna.
Efter Paul Pogbas 3–1 och Kylian Mbappés fjärde spik i den kroatiska kistan kunde de taktiskt slipade fransoserna defilera fram till triumfen. Det kunde inte ens Lloris hårresande blunder ändra på.
Kroaterna var besegrade men ändå inte slagna. Krokodiltårarna som strömmat ner på kinderna hos de flesta förlorare framträdde inte lika tydligt hos de här kämparna. En varm kram från landets fjärde president Kolinda Grabar-Kitarovic dämpade den värsta besvikelsen. STOLTHETEN präglade detta lands- lag som med sitt silver nu är snäppet större än 98-generationen med alla sina stjärnor.
Genom den färska och oväntade framgången erhåller den här årgången samma legendstatus i hemlandet.
Aldrig tidigare har en nation med så få invånare varit lika högt uppe i prislistan. Med en befolkningsmängd på drygt fyra miljoner är kroaterna halvannan miljon färre än finländarna. Att vårt herrlandslag aldrig lyckats kvala in till något mästerskap kan inte gärna bero på att vi är för få.
I denna sensationernas turnering var Frankrike en favorit som höll. De övriga som tipparna trodde mest på försvann tidigt. Regerande mästarna Tyskland redan i gruppspelet, Argentina och Spanien i åttondelen och Brasilien i kvartsfinalen.
Belgien, ett lag med stor potential, var en svart häst som närapå motsvarade förväntningarna. Bedrövelsen hos spelarna i den gyllene gene- rationen var förstås monumental efter nederlaget mot storebror Frankrike i semifinalen. FRAMFÖR ALLT då man lät sig luras in i den franska fällan med begränsade möjligheter att utöva den kontringsfotboll man är bäst i världen på. Den nyvunna bronsmedaljen toppar ändå fjärdeplatsen från 1986 som landets historiskt främsta placering.
Fyran England överraskade stort bara genom att ta sig till semifinal. I Jordan Pickford hade man VM:s främste målvakt och i Harry Kane en skyttekung som dock försvann då laget var på väg mot något riktigt stort.
Three Lions är knappast bättre än Brasilien trots att man i denna Europapräglade turnering nådde ett steg längre än de bästa sydamerikanska lagen. Flytet var på Englands sida redan i lottningen då man fick inleda mot Tunisien och Panama, sämst av samtliga 32 lag.
Väl på den lättare cuphalvan revanscherade sig engelsmännen för alla tidigare misslyckanden på straffar då Colombia skickades ut. Den främsta insatsen stod sedan Gareth Southgates nyväckta elva för i kvartsfinalen då man på fasta situationer var huvudet högre än sina disciplinerade svenska motståndare. VMÄRSLUT och många klagar över att det är så förskräckligt långt till nästa samling i Qatar – fyra år och fyra månader.
Då glömmer man att det hålls ett världsmästerskap redan nästa år då det i fotbollssammanhang så aktuella Frankrike arrangerar damernas nästa VM – det åttonde i ordningen. Ett mästerskap som dessutom arrangeras då turneringar av det här slaget ska hållas: mellan juni och juli.
Fifa trampade ordentligt i klaveret då man i december 2010 efter mycket smutsigt röstande utsåg det lilla emiratet på Arabiska halvön utan någon som helst fotbollskultur till värd för herr-VM 2022.
På grund av den obeskrivliga hettan i Qatar sommartid kommer turneringen att avgöras veckorna innan jul det året. Finalen spelas den 18 december. Låt det vara första och sista gången man kan kombinera julklappsinköp med VM-fotboll.
Krokodiltårarna som strömmat ner på kinderna hos de flesta förlorare framträdde inte lika tydligt hos de här kämparna.