Fria stränder är en bristvara
Hälften av Skärgårdshavets stränder är redan bebyggda. Kommunerna måste prioritera hur de planerar, säger specialist.
Allt fler skärgårdsstränder har blivit otillgängliga för sporadiska besökare eller turister. Det visar en utredning som Egentliga Finlands förbund gör tillsammans med Miljöministeriet som en del av ett större projekt kallat ”havsplanering”.
En liknande utredning gjordes år 2005 och nu är det dags att uppdatera registren. Några exakta siffror finns inte att tillgå, men enligt de uppgifter som finns tillgängliga är upp till 50 procent av Skärgårdshavets stränder bebyggda.
ÖKNINGENBEROR inte nödvändigtvis endast på att antalet nya stugor har ökat dramatiskt. Det kan också bero på att kommunernas fastighetsregister har uppdaterats och sådana hus som saknades i den förra granskningen nu har registrerats.
Det är ändå klart i vilken riktning utvecklingen går.
– Antalet stränder som är stängda för allmänheten har ökat till följd av det tilltagande byggandet. Sommarstugorna gör att seglare, cyklister och andra som vill utnyttja stränderna inte kan göra det, säger specialplanerare Lasse Nurmi vid Egentliga Finlands förbund.
– Vi har säkert världens största skärgård och endast fem miljoner invånare. Trots det har vi lyckats bygga så mycket längs stränderna.
UTREDNINGEN omfattar stora delar av sydvästra Finlands skärgård, bland annat Pargas, Kimitoön, Åbo, Nådendal och Gustavs. De regionala skillnaderna är därför stora, säger Pekka Salminen som är koordinator för havsplaneringsprojektet.
– Till exempel i Åbo finns det minimalt med obebyggda stränder. Undantagen är Kuva udde och Saro udde på Runsala. I den yttre skärgården är situationen en annan och där finns mera plats, men å andra sidan är det svårare att ta sig dit.
TROTS ATT landskapsplanen styr hur stor andel av stränderna som bör lämnas fria och obebyggda har kommunerna planeringsmonopol vad gäller detaljplaneringen och kan i praktiken därför bestämma hur det byggs, och var det byggs.
Strandbyggandet bestäms i första hand av generalplanen och av kommunernas strandgeneralplan om det finns en sådan. En markägare kan också välja att göra en stranddetaljplan för sin tomt och den vägen få bygglov. De går också att söka undantagslov om tomten har byggrätt, men är oplanerad.
NÄR FLERA markägare gör sina egna stranddetaljplaner eller beviljas undantagslov uppstår det som Nurmi kallar för ”frimärksplanering”. Det betyder att man planerar en eller ett par tomter i gången och då blir slutresultatet splittrat med fristrandlinje endast här och där, förklarar Nurmi.
I stället kunde byggandet koncentreras till bycentrumen.
– Kommunerna har stor makt vad gäller att bevilja bygglov. Man kunde stöda den fast bosatta befolkningen genom att till exempel bevilja byggloven för både fast boende och fritidsboende närmare bycentrumen där den mesta av servicen finns. Då skulle den nya bebyggelsen skapa förutsättningar att utveckla och bevara servicen i centrum.
SALMINEN påminner att stuglivet inte är det samma som för 50 år sedan och planeringen måste vara långsiktig.
– Många stugor byggs som året runt hus. Det kan löna sig att bygga tätare och använda ett gemensamt vattenverk, göra elanslutningarna tillsammans och ha en gemensam strand.
– I dag ställer sig också många kritiskt till vindkraftverk i skärgården, men om 50 år kanske ingen vill köpa en stuga som inte får sin energi på ett lokalt och ekologiskt sätt.
Om 50 år kanske ingen vill köpa en stuga som inte får sin energi på ett lokalt och ekologiskt sätt.
Koordinator Pekka Salminen
Sommarstugorna gör att seglare, cyklister och andra som vill utnyttja stränderna inte kan göra det. Specialplanerare Lasse Nurmi
PÅ KIMITOÖN har nästan alla stränder strandgeneralplaner. Där byggs mellan 20 och 30 nya fritidshus per år. Enligt generalplanen bör de byggas minst 30 meter från strandlinjen.
I Pargas stads byggnadsordning stipuleras att huset inte får byggas närmare än 40 meter från strandlinjen.
I Pargas beviljas det omkring 30 nya bygglov för fritidshus per år, de flesta vid strand. I fjol beviljades 40 bygglov för kajer och bryggor som är längre än 15 meter långa eller 30 kvadratmeter stora.
FÖR BÅDE Pargas och Kimitoön är turismen en viktig inkomstkälla. I skärgården finns Skärgårdshavets nationalpark där byggandet är förbjudet och där det finns gott om fria stränder. Men till exempel längs Skärgårdens ringväg är det svårt att hitta en badplats.
Samtidigt är strandtomterna attraktiva och efterfrågade och för markägaren har de ett betydligt större ekonomiskt värde än en tomt i bycentrum.
Kommunerna bör ändå tänka långsiktigt och ta en tankeställare kring hur man prioriterar då det gäller boende och byggande.
– Vad väger mera: att låta några familjer tillbringa sin semester vid en strand eller att öppna dem för 100-tals turister som också gynnar ortens företag, frågar sig Nurmi.
● Förutom Egentliga Finland deltar Finlands alla kustlandskap från Lappland till Kymmenedalen samt Åland i havsplaneringsprojektet.