Sjöbevakaren sköter allt från sälar till dödsolyckor
» Många gränsbevakare vidareutbildar sig till sjöbevakare och jobbar på sjöbevakningsstationer runtom i landet.
Bristen på gränsbevakare har lett till en ökad satsning på utbildning. I år ska 240 personer utbildas till gränsbevakare, vilket är fyra gånger så mycket som i fjol. Många av gränsbevakarna vidareutbildar sig till sjöbevakare och jobbar på sjöbevakningsstationer runtom i landet.
– Vi har fått tilläggsfinansiering för det här läsåret och satsat mycket på rekrytering. Vi försöker synas i bland annat tidningar, på sociala medier och på mässor. Det är en orsak till att vi nu har fler sökande till utbildningen, säger kapten Pasi Kylmämaa som ansvarar för rekryteringen vid Gräns- och sjöbevakningsskolan.
FÖR ATT BLI sjöbevakare i Finland måste man först utbilda sig till gränsbevakare vid Gräns- och sjöbevakningsskolan i Imatra.
I år är det första gången skolan ordnar två inträdesprov och drygt 1 000 personer har sökt till grundutbildningen. 120 personer ryms med på grundkursen, medan det i fjol antogs endast 60 personer.
EFTER GRUNDKURSEN som varar cirka ett år kan man vidareutbilda sig till sjöbevakare i Åbo. Den maritima utbildningen består av en sex månader lång kurs. Ingen av kurserna ordnas på svenska.
– Utbildningsspråket är finska. Man behöver förstå finska, men man måste inte kunna tala det perfekt. Man kan också svara på de skriftliga uppgifterna i inträdesprovet på svenska och de psykologiska testerna får man alltid göra på sitt modersmål, säger Kylmämaa.
Den maritima kursen i Åbo kan däremot ordnas på svenska om sex personer eller fler är helt svenskspråkiga.
I FINLAND finns det 14 sjöbevakningsstationer, där sjöbevakare jobbar och bor långa perioder tätt intill varandra.
–Det här är lite som en andra familj. Det uppstår en tät gemenskap som kanske inte finns på arbetsplatser där folk kommer till jobbet på morgonen och går hem på eftermiddagen, säger översjöbevakaren Henri Henttinen.
På Borgå sjöbevakningsstation jobbar och bor ett tiotal män. De anställda jobbar ungefär en vecka åt gång-
•
•
• en och är sedan lediga en vecka. På stationen finns en bastu, ett litet gym, ett kontor och ett gemensamt kök och vardagsrum. Då de anställda jobbar sover de i varsitt litet sovrum. Ibland blir de tvungna att dela rum, men oftast får alla ett eget.
HENTTINEN HÖR till de så kallade äldre sjöbevakarna som fungerar som chefer över de andra. Utöver den som leder dagens verksamhet har alla sjöbevakare samma arbetsuppgifter och hierarkin är inte så viktig, förutom då det handlar om matlagning.
–Vi har några som är bättre på att laga mat än vi andra, så vi har utnämnt dem till våra superkockar. De får ett litet lönetillägg för besväret och vi andra hålls nöjda, säger Henttinen.
Många av sjöbevakarna i Borgå har jobbat på sjöbevakningsstationer på andra orter och säger att upplägget, jobbet och framför allt gemenskapen är samma oavsett ort.
–Jag jobbade tidigare på Åland och enda skillnaden är egentligen att jag behöver tala även finska här. Men det har gått helt bra. Lite bondförnuft och tankearbete så kommer nog orden, säger sjöbevakaren Robert Andersson.
SJÖBEVAKARNAS huvuduppgifter är gränsövervakning och sjöräddning på havsområden.
Att till exempel hålla kontakt med ortsbor i skärgården och sköta sjuktransporter hör också till sjöbevakarnas mångsidiga vardag.
Eftersom de är den enda myndigheten ute i skärgården får de en del uppdrag av polisen, räddningsväsendet och andra myndigheter.
–Vi är lite allt i allo och är tvungna att göra ett och annat, oftast i samarbete med de andra myndigheterna, säger vaktofficer Peter Lindqvist som också fungerar som chef på Borgå sjöbevakningsstation.
DEÄRÄNDÅINTE ensamma på sjön. Gränsbevakningsväsendet som sjöbevakarna hör till samarbetar med Sjöräddningssällskapet som består av frivilliga sjöräddare.
–De meddelar oss var de patrullerar och vi håller kontakt. En skillnad är att Sjöräddningssällskapet kan bogsera båtförare ända till hemhamnen om man betalat för deras Trossitjänst, medan vi endast bogserar folk till närmaste hamn och så får man ta sig vidare på egen hand, säger Peter Lindqvist.
DE VANLIGASTE uppdragen under sommaren är att assistera båtchaufförer som inte får i gång sina båtar på grund av tekniska problem och allmän övervakning av båttrafiken. Ett av de mer udda uppdragen Lindqvist varit med om handlade om en död säl.
För några år sedan skulle ett bröllop ordnas på en holme. På morgonen i samband med förberedelserna märkte festsällskapet att det luktade väldigt illa och hittade en död säl i solen.
–Vi åkte dit och bogserade bort sälen med en hake till ett närliggande skär. Bröllopsfirarna var förstås lyckliga över att bli av med den. Sådana uppdrag hör egentligen till kommunens avfallsservice, men vi hjälper till där det behövs, säger Lindqvist.
ALLA DAGAR ÄR ändå inte munt- ra och ibland rycker sjöbevakare ut för att hjälpa människor som råkat illa ut. Den senaste allvarliga olyckan sjöbevakarna i Borgå minns, är lotsbåtsolyckan utanför Emsalö i fjol vintras, där två kutterförare miste livet.
–Det är ett av mina sämsta minnen och det är sådant man tänker på efteråt, säger Henri Henttinen som jobbade den dagen.
Gränsbevakningsväsendet har ett stödsystem för sjöbevakare som varit med om liknande olyckor där händelserna gås igenom och diskuteras. Dessutom diskuterar sjöbevakarna sinsemellan en hel del, vilket Henttinen tycker är väldigt viktigt.
–Förr sade man bara i bastun att allt är okej fast det kanske inte var det. Men i dag är situationen mycket bättre. I vårt gäng vågar man säga om det är något man grubblar på och behöver inte ta med tankarna hem, säger Henttinen.
Vi är lite allt i allo och är tvungna att göra ett och annat, oftast i samarbete med de andra myndigheterna.