Hennes idé blev till ett penningjippo

Vår Profil hade låst in sig. Hon ville inte träffa någon. Hon höll sig hemma tillsammans med sin blinda syster och tog inte emot några besökare.

De bodde i ett trevåningshus i Philadelphia. En stor varningsskylt vid ingången uppmanade folk att hålla sig borta. Bara den som knackade på dörren med en speciell, hemlig signal blev insläppt.

Hur hade det ha blivit så här. I sin ungdom hade Marie varit vacker, med en välformad figur, blå ögon och ljusbrunt hår.

Nu hade hon förvandlats till en bitter och stridslysten gammal gumma.

Det var stökigt i hennes bostad. Tunga gardiner hindrade all insyn. Flera rum var fulla med gamla proklamationer, brev och tidningsutklipp. På en vägg hängde ett stort porträtt av hennes mamma.

Ändå hade det gått bra för henne. Hon hade haft en dröm som hon lyckats förverkliga. Det hade lett till att hon blev känd i hela landet.

Hon skulle ha nöjt sig med sin framgång. Det hade säkert de flesta andra gjort. Men vår Profil var inte den typen av människa. Hon tyckte att hon ägde sin idé. Hon skulle bestämma över den. Den skulle utformas precis så som hon ville ha den.

Marie hade ”uppfunnit” en högtidsdag. Det var Mors dag. Hon hade fått idén kort efter det att hennes mamma hade dött 1905.

Till att börja med var det knappast någon som velat lyssna på henne, när hon föreslog att man skulle införa en ”mors dag”. De flesta fann hennes idé absurd eller löjlig.

– För mig är varje dag en mors dag, deklarerade en senator.

Men Marie gav sig inte. Hon började arbeta för att hennes idé skulle bli verklighet. Det skedde genom att hon skrev brev till alla tänkbara instanser.

Hon sökte stöd hos kyrkan och de många söndagsskolorna. Hon bearbetade tidningarna och politikerna.

Det gick segt i början. Men så småningom bar hennes ansträngningar frukt. År 1908 började firandet i liten skala. Då höll man ett par möten för att hylla landets mödrar. Det skedde bland annat i en kyrka i Grafton i West Virginia och i ett varuhus i Philadelphia.

Vi vet inte hur det hade gått med vår Profils projekt om hon inte fått stöd från olika håll. Det var framför allt en del affärsmän som insåg att de skulle kunna dra nytta av det originella uppslaget.

Vår Profil lanserade en speciell ”morsdags-blomma”. Det var den vita nejlikan. Den hade varit hennes mors favoritblomma.

Det här tyckte blomsterhandlarna var toppen. Om alla köpte en vit nejlika till sin mor, skulle det betyda ökat klirr i kassan.

De som sålde godsaker och choklad kom snabbt in på samma linje. Många mammor skulle säkert bli glada över att bli ihågkomna med en chokladask på mors dag.

Konditorierna började tillverka tårtor som man kunde äta tillsammans. Det skulle bli en välkommen högtidsstund.

Pappershandlarna insåg att de skulle kunna tjäna mycket pengar på tryckta gratulationskort.

Det här ledde till att Maries dröm blev verklighet. År 1914 röstade den amerikanska kongressen ja till att ”Mors dag” blev en helgdag. Förslaget stöddes av presidenten Wilson, som lärt känna vår Profil och blivit god vän med henne.

Det är inte många som satt ett sådant avtryck i vår almanacka. Marie borde ha blivit nöjd. Men det blev hon inte. Hon blev besviken.

Vår Profil reagerade mot att ”hennes” Mors dag mycket snabbt förvandlades till ett kommersiellt jippo. Det hade hon inte räknat med. Marie tyckte att det var onödigt med stora blomsterkvastar och dyra tårtor. Hon gillade inte tryckta kort. De var för opersonliga. Varje mor bor- de i stället bli ihågkommen med ett handskrivet brev.

Till slut blev konflikten total. Vår Profil hamnade i krig med de kommersiella krafter som försökte tjäna pengar på Mors dags-firandet.

Marie började bråka med alla som inte firade Mors dag så som hon tänkt sig. Hon hotade att stämma företag och organisationer som försökte tjäna pengar på den dag som hon skapat.

Vår Profil skickade telegram till USA:s president Franklin D Roosevelt och krävde att han skulle ingripa mot missbruket av ”hennes dag”.

Till sist blev vår Profil helt förvirrad. Hon började driva en kampanj för att man skulle avskaffa Mors dag! Folk förstod att hon var sjuk. Hon hamnade på ett mentalsjukhus. Där dog hon 1948.

Vem var hon?