Gun-Maj Svahnström skrev roman om en mejerska
» ”Skrivandet är något jag helt enkelt inte kan låta bli.” I den skrivarglädjen kom ”Smutsprovet” till.
Boken ”Smutsprovet” börjar på mejeriet, där Idas arbetsdag har börjat klockan fyra. Det är grädde som har syrats och ska kärnas, det är exportsmör som ska föras till Hangö och det är fettprocenter som ska antecknas i mejeriboken.
Att Gun-Maj Svahnström så detaljrikt kan återge förhållandena för ett yrkesskrå som har försvunnit och överlag livet under tidigt 1900-tal handlar om ett vindsfynd – i kombination med skrivförmågan förstås.
– När jag gjorde en vindsröjning efter släktingar hittade jag gamla tidningar och årsberättelser från mejerier. Jag tyckte om att läsa i de gamla tidningarna, men det var när jag gick kursen Skrivande kvinnor vid CLL (Centret för livslångt lärande vid ÅA) som jag kom på tanken att kanske mejerivärlden kunde vara miljön för en berättelse.
Pargasbon Svahnström har tidigare främst skrivit dikter och noveller. Hon står för bland annat för texter som ingår i antologier som Åbolands litteraturförening har gett ut.
Men någon roman har hon tidigare inte skrivit, och hon valde att vara sin egen förläggare.
”SMUTSPROVET” ÄR nu färsk ur trycket, en 140-sidig berättelse om barska mejerskan Ida i det fiktiva samhället Lövnäs i Åboland. Renlighet och fläckfrihet är viktiga ingredienser i boken, liksom mjölk, smör, dryckenskap, familjegräl och ångbåtsfärder.
Eftersom det handlar om tidigt 1900-tal har Svahnström tagit med förbudstiden, nykterhetsrörelsen, inbördeskriget, förfinskningen. En minst sagt dramatisk tid i vår historia.
PÅ DEN TIDEN var mjölkgårdarna många och det grundades många mejerier. I Nagu fanns flera, i Pargas fanns ett i Lielax innan ett byggdes på Malmen, berättar Svahnström.
– Mejerskornas jobb var fysiskt mycket tungt, och det var mest kvinnor som anställdes, så också här i Åboland.
– Valio har haft ett mejerimuseum i Nummi-Pusula som jag besökte och fick se mycket av det som jag tidigare bara hade läst om, men tyvärr finns inte museet kvar.
När Svahnström beskriver bokens Ida talar hon om en manhaftig, introvert kvinna och hon beskriver henne som om hon kände henne.
– Jag har ju en förebild, men alla personer i boken är fiktiva. Så är också Lövnäs, men jag tror läsaren kan känna igen sig i Åboland ändå, i bo- ken nämns ju Pargas, Kimito, Hangö och Ingå.
ATT SKRIVA är en viktig och kär hobby för Svahnström, och hon började odla den ännu mer då hon blev pensionär.
– Jag mår gott av att skriva, det är något som jag helt enkelt inte kan låta bli.
Svahnström har själv fotograferat omslagsbilden med en fluga på is, den lämpar sig väl för renlighetste- mat är viktigt i boken. Bakpärmen pryds av mörkt vatten, en detalj i en oljemålning hennes man Cay har målat.
Mejerskornas jobb var fysiskt tungt, och det var mest kvinnor som anställdes, också i Åboland.
● Hon har låtit trycka boken i 100 exemplar och den finns tillgänglig i lokala bokhandlar och bibliotek.