”Vi borde ha satt örat mot marken och lyssnat”
En förändrad retorik, politiska partier som tappat sin ideologi och journalister som borde ha granskat mer. Orsaker till att främlingsfientligheten blev rumsren debatterades i går.
Debatt om och recension av Marianne Lydéns bok Jag är inte rasist.
Det är ingalunda bara Sannfinländarnas frammarsch som får stå till svars för att främlingsfientligheten har blivit rumsren när Marianne Lydén, författare till pamfletten Jag är inte rasist. Jag vill bara ha främlingsfientliga röster och politisk reporter på Hbl debatterar med Alma Medias politiska reporter Toni Viljamaa.
De tre stora partierna, eller rättare sagt de som var de tre stora partierna före riksdagsvalet (SDP, Centern, Samlingspartiet) får vass kritik, liksom också medierna.
– Före riksdagsvalet borde vi ha satt örat mot marken och lyssnat. Nu följde vi bara med Timo Soinis framgång. Vi borde ha ägnat oss mer åt kritisk granskning, sade Lydén när tankesmedjan Magma och Söderströms förlag ordande ett lanseringstillfälle för pamfletten i går.
”Det är intressant hur lätt man kommer undan med att säga ’jag är inte rasist’.”
MARIANNE LYDÉN
Kring självständighetsdagen år 2008 gjorde Toni Viljamaa en artikel om utlänningslagen och vad den ska innehålla. Samma höst hade antalet asylsökande ökat mycket. I samma veva dök ekonomin.
– Retoriken förändrades. Politikerna var oförmögna att tackla frågan och föreställde sig att retoriken var ett uttryck för folks åsikter i allmänhet. Det handlade också om en kris inom partierna, de hade tappat sin egen ideologi och tankevärld, säger Viljamaa.
Val utan debatt
Elisabeth Rehn är en av dem som intervjuas i boken. Som SFP:S presidentkandidat år 1994 kom hon i närkontakt med Sulo Aittoniemi och främlingsfientligheten inom Sannfinländarnas föregångare Landsbygdspartiet. Under gårdagens debatt undrade Rehn vart debatten om främlingsfientligheten har tagit vägen i presidentvalskampanjen. Paneldeltagarna lyfte fram några försök av de andra kandidaterna att sätta åt Timo Soini. Men så väldigt mycket mer har debatten inte synts i kampanjen. Enligt Rehn har det bara handlat om tjafsande och ingen analys.
– Det är intressant hur lätt man kommer undan med att säga ”jag är inte rasist”, säger Lydén.
Nej till Hbl
En av de sannfinländska riksdagsledamöter som får en hel del uppmärksamhet i boken är Jussi Halla
aho, känd bland annat för sina kontroversiella blogginlägg och sin hårda invandrarkritik. Halla-aho sitter själv i publiken. Han följer med debatten och bläddrar intensivt i pamfletten. Efter riksdagsvalet har han fått en hel del spaltutrymme i Hbl, bland annat i samband med rasistiska åsikter inom Sannfinländarna. Vad tyckte du om debatten och boken, kan jag få en kommentar för Hufvudstadsbladet?
– Jag säger ingenting till er längre.
Varför inte? – Ni borde tänka över ert sätt att skriva.
Svensk Presstjänst får däremot svar på sina frågor. Till SPT säger Halla-aho att han inte kommer att svara på kritiken mot sin invandringskritiska linje.
– Jag är van vid sådan kritik, det är bara galenskaper och svammel, säger Halla-aho, som har skummat igenom boken. Har du tänkt ändra tonen i din kritiserade blogg och minska på det invandrarkritiska inslaget? – Nej, jag skriver om fenomen som oroar människor och de tycker om mitt sätt att skriva, säger Halla-aho till SPT.
”Jag är van vid sådan kritik, det är bara galenskaper och svammel.”
JUSSI HALLA-AHO
riksdagsledamot