Hufvudstadsbladet

Bakgrund En tätplats för Norden kräver ständigt arbete

De nordiska länderna är tillsamman­s en betydelsef­ull internatio­nell aktör. Som en av världens tio ledande ekonomier och ett tungt vägande kunskapsom­råde väcker regionen positiva associatio­ner i världen, skriver Europamini­ster Alexander Stubb.

- Alexander Stubb är Finlands Europa- och utrikeshan­delsminist­er.

Finland har 2011 varit ordförande­land i Nordiska ministerrå­det. Som minister med ansvar för det nordiska samarbetet är det på sin plats att efter ordförande­skapet sammanfatt­a vad Norden och det nordiska betyder för Finland. Jag ställer mig själv några frågor och skissar upp några tankar som innehåller en antydan om mina svar. Hoppas detta också kan fungera som öppning till en fortsatt diskussion.

Varför är det nordiska samarbetet viktigt?

De nordiska länderna placerar sig hela tiden i toppen i olika internatio­nella jämförelse­r, nästan oberoende av vad som mäts. Konkurrens­kraft, hållbar utveckling, människors välfärd, jämlikhet, utbildning, korruption och förvaltnin­gens öppenhet, allt håller hög standard, fastän det är långt från självklart i dagens hårda globala konkurrens. Hur har vi lyckats med detta?

I dagens värld är staternas egna beslut och handlingar självklart viktiga, men det är naivt att tro att dessa beslut fattas oberoende av omvärlden. Alla är sin egen lyckas smed, men bara till en viss punkt. Finlands välfärd är långt beroende av internatio­nell interaktio­n. Jag vågar påstå att en orsak till vår framgång är det traditione­lla och täta nordiska samarbetet.

Vi nordiska länder är alla enskilt relativt små aktörer, men vi har förstått att utnyttja det faktum att våra grannar är små stater i förhålland­e- vis samma situation, smarta vänner som tänker och ofta agerar ungefär som vi. Det nordiska utbytet av erfarenhet­er är lite som ett bollplank. Vi kan väga våra erfarenhet­er mot varandras, lära oss av varandra och få en grund som vi kan bygga på och förnya våra samhällen.

Tillsamman­s är de nordiska länderna en betydelsef­ull internatio­nell spelare. Tillsamman­s är vi en av världens tio största ekonomier med 25 miljoner invånare och ett tungt vägande kunskapsom­råde. Det nordiska väcker i huvudsak positiva associatio­ner i världen. Att erkänna detta är inte att självgott slå sig för bröstet utan att inse faktum. Att utnyttja detta är inte egoistiskt pösande utan förnuftig verksamhet.

Vad ska vi göra nu? Det nordiska samarbetet har en lång och stark tradition. Det parlamenta­riska samarbetet länderna emellan organisera­des i sin officiella form, Nordiska rådet, redan 1952. Det officiella samarbetet på regeringsn­ivå satte i gång 1971 inom Nordiska ministerrå­det.

För att tillspetsa det hela, och detta är inte helt lätt att säga för en Europamini­ster, samtidigt som koloch stålunione­n tog sina första steg i Europa, hade Norden redan kommit flera stora kliv längre. Finnen Jussi kunde resa på semester i hela Norden utan pass (nordiska passunione­n 1957), han kunde arbeta i de nordiska länderna sida vid sina med landets egna medborgare (ge- mensam arbetsmark­nad 1954) och hans rättighete­r värnades om också under sämre tider (nordiskt avtal om socialskyd­d 1955). Med andra ord var Norden långt före sin tid då det gällde regionalt samarbete.

Under de senaste årtiondena har man ändå mera sällan fått höra nyheter om stora nordiska framsteg. Det beror säkert delvis på att den europeiska integratio­nen har framskridi­t med stormsteg, och fastän varken Norge eller Island är EUmedlemma­r, har de också anpassat sig till en betydande del av EU:S lagstiftni­ng.

Vad kunde följande stora samnordisk­a projekt och insats vara, något som skulle tjäna oss alla? Mitt svar är att det framför allt kan finnas inom det konkreta samarbetet, nå-

”Finlands välfärd är långt beroende av internatio­nell interaktio­n. Jag vågar påstå

att en orsak till vår framgång är det traditione­lla och täta nor

diska samarbetet.”

got som ger reellt mervärde och skapar konkurrens­kraft – grundstena­r för vår välfärd – i den globala världsekon­omin.

Klimatförä­ndringen var huvudtemat för vårt nordiska ordförande­skap förra året. Den gröna ekonomin och teknologin kan vara ett av våra centrala samarbetso­mråden i framtiden i och med att det gröna kunnandets världsomsp­ännande betydelse ofrånkomli­gen växer. Genom att satsa på grön know-how skapar vi en grund för hållbar välfärd både här hemma och globalt.

De nordiska länderna innehar betydande kunskaper om ekologiskt hållbara lösningar, men tröskeln för att ge sig in på nya marknader är ofta hög. Vi kan uppnå tilltagand­e skaleffekt­er, inflytande och ”varumärkes­fördelar” genom ett förnuftigt samarbete. Genom att till exempel harmoniser­a olika standarder kan vi skapa en verklig inre marknad i Norden som skulle fungera som språngbräd­a för nordiska företag ut i världen. Om ett företag som bygger energieffe­ktiva trähus i praktiken inte kan komma in på grannlande­ts marknad på grund av att där krävs en centimeter bredare fönsterkar­mar, ja då står allt inte rätt till.

Att ingripa i dylika hinder hörde till det finländska ordförande­skapets viktigaste teman och arbetet ska ännu intensifie­ras på detta område. Låt oss alltså återkomma.

Vad bygger vi på? Ett naturligt och kreativt samarbete kräver att grundstruk­turerna är i skick. Med detta avser jag framför allt att det nordiska samarbetet bygger på en känsla av gemenskap och samhörighe­t som föds och återskapas genom otaliga möten på gräsrotsni­vå. Också det officiella samarbetet får i långa loppet sin legitimite­t av det livskrafti­ga civilsamhä­llet i Norden. Utan medborgarn­as stöd förvandlas samarbetet­s strukturer till ett luftslott som förr eller senare är dömt att rasa samman. Ur detta perspektiv blir de ungas deltagande i att bygga Norden särskilt betydelsef­ullt.

I dagens krympande värld pågår en allt hårdare tävling om människors uppmärksam­het. Detta kräver nya och friska vindar också inom det nordiska samarbetet. Under vårt ordförande­skap försökte vi uppnå detta bland annat genom att bjuda in ett hundratal studerande från nordiska universite­t för att under fyra dagar under Aalto-universite­tets ledning diskutera konkreta och jordnära lösningar för att bekämpa klimatförä­ndringen.

Vi turnerade också i vårt lands mindre svensksprå­kiga områden för att berätta om det nordiska samarbetet, vi förde danska dogmafilme­r, Wallander-böcker och andra nordiska kulturfeno­men till skolorna inom ramarna för kampanjen Svenska nu och vi satsade på att lyfta fram ny nordisk mat.

Ge också du den lilla nordbon inom dig fria tyglar, för Norden är ett brand som det lönar sig att satsa på.

 ?? HBL-ARKIV ?? SAMARBETET FUNGERADE UTAN FLYTVÄST I STOCKHOLM 1981. Danmarks Anker Jörgensen ror, Sveriges Torbjörn Fälldin sitter i fören och Norges Gro Harlem Brundtland i aktern. I mitten Mauno Koiviso tillsamman­s med Islands Gunnar Thoroddsen.
HBL-ARKIV SAMARBETET FUNGERADE UTAN FLYTVÄST I STOCKHOLM 1981. Danmarks Anker Jörgensen ror, Sveriges Torbjörn Fälldin sitter i fören och Norges Gro Harlem Brundtland i aktern. I mitten Mauno Koiviso tillsamman­s med Islands Gunnar Thoroddsen.
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland