Adjö till den stora kolhögen

Helsingfors stads energilösningar ger en saftig räkning som konsumenten till sist betalar. Beslutet är ändå rätt ur både stadsmiljöns och klimatets synvinkel.

I SKUGGAN AV den heta debatten om att bygga ett Guggenheimmuseum fattade Helsingfors stadsfullmäktige ett beslut som till sin ekonomiska dimension är mångfaldig och som har ännu större konsekvenser för stadsmiljön.

Staden vill att det byggs ett nytt biokraftverk i Nordsjö med energitunnel till centrum och att Hanaholmens kraftverk rivs. Det ska också göras miljöinvesteringar i Sundholmens kraftverk för att bränslet ska bli mer miljövänligt än vad kolet är.

Det innebär att Helsingfors Energi är tvunget att göra investeringar för 1,2 miljarder euro och att energiverket inte på länge kan bidra till stadens kassa. Det långsiktiga målet är en koldioxidneutral energiproduktion och en ny stadsbild i trakterna kring Sumparn och Fiskehamnen. ENERGIVERKET hade varit berett att fortsätta energiproduktionen i Hanaholmens kraftverk med andra metoder än kolförbränning, såsom pelletar eller biomassa. Trots att det blir en saftig räkning för att lägga om energiproduktionen och avstå från Hanaholmens kraftverk går staden i rätt riktning. I allmänhet borde staden kanske inte binda beslutsfattarnas händer för lång tid framöver, särskilt inte i ekonomiskt osäkra tider, men den här gången var det motiverat.

Av de nordiska huvudstäderna har Helsingfors haft de största koldioxidutsläppen och en andel på under 10 procent av förnybara energikällor i elproduktionen.

Målet att minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent från nivån 1990, att öka andelen förnybara energikällor med 20 procent till 2020, och att göra energiproduktionen koldioxidneutral till 2050 kan uppfyllas med hjälp av en konsekvent energipolitik. DET är INTE EN riskfri energistrategi Helsingfors stad ger sig in på. Bland annat kan en nedkörning av kolanvändningen innebära att bränsleförsörjningen inte är lika säker som tidigare och att priset stiger. Vad priset på biomassa kommer att vara i framtiden är mycket osäkert, och beskattningen ger ett tryck på att i första hand använda biomassa som trafikbränsle.

Det finns sätt att skaffa förhållandevis förmånlig energi med säker tillgång och låga utsläpp. I höstas fattade stadsfullmäktige beslut om att delta i planeringskostnaderna för den fjärde reaktorn i Olkiluoto. Det kostar staden över en halv miljard euro att delta i själva investeringen, och den räkningen skulle i så fall läggas till utgifterna för att bygga ett nytt kraftverk i Helsingfors och riva ett gammalt. Kärnkraftens begränsning är att den inte kan fungera som energikälla för fjärrvärmeproduktionen. VATTEN- OCH VINDKRAFTEN hör till de förnybara energiformer Helsingfors Energi har beredskap att satsa på. Också de investeringarna kostar, och byggandet av nya vindkraftspar- ker är beroende av hur stödpolitiken utformas.

Bara en sak är säker: I slutändan är det energikonsumenten som betalar räkningen för alla stora investeringar. Priset på energi blir högre i framtiden, men det är omöjligt att producera billig energi och samtidigt tillmötesgå de miljökrav som staden absolut inte ska ge avkall på. DET TAR UPP till tio år innan det nya kraftverket i Nordsjö kör i gång och bostäderna börjar resa sig på det nuvarande kraftverksområdet på Hanaholmen. Det är en omfattande helhet som berörs av planläggningen; den har verkningar på alla närliggande områden kring Fiskehamnen och Sörnäsudden.

Det nya kraftverket i Nordsjö har en stor betydelse för planeringen av Kronbergsstranden och för frågan om det ska byggas en bro därifrån. Det är tid att börja visionera hur stadsbilden och trafiklösningarna ser ut efter att kraftverket med den föga miljöestetiska kolhögen försvunnit.

mikael.kosk@hbl.fi