Ett bloss i vind
… ”själv är hon bara ett bloss i vind, ett födsloskri och en fårad kind”.
Så beskriver Nils Ferlin i en dikt människans levnadsbana. Men något händer ändå mellan födsloskriet och den fårade kinden.
Den här kolumnen är vi två om att skriva: en åttondeklassist, Viveca, och jag. Kolumnen handlar om hur man som förälder till barn i högstadiet kan hjälpa sina barn att göra val som i bästa fall ger dem ett bättre och längre liv. I tonåren utvecklas hjärnan snabbt, behovet att lösgöra sig från föräldrarna är stort, men förmågan att göra kloka beslut utvecklas långsamt.
Mirjam: Det var ibland smärtsamt att vara mamma till en tonåring, ja två på en gång, faktiskt. När barnen var små var jag den finaste i världen och plötsligt var jag en ganska otrevlig människa som klär mig so last
year och är allmänt jobbig. Samtidigt var jag orolig för det mesta: sprit, tobak, knark, pojkvänner, fester och veckoslut på ”kaverins lande”. Jag kommer ihåg att om rökning sade jag att det är bättre att aldrig börja så behöver man inte sluta eftersom alla som någon gång har börjat vill sluta. Det där sade ena dottern (efteråt) att var något som hon kom ihåg.
Viveca: På tal om rökning så tycker jag att det är ett eget val, inte kompisarnas, inte föräldrarnas. Det är ibland svårt att vara en tonåring åt sina föräldrar när de misstänker och frågar så mycket om allt, men det finns saker som kan påverka på våra val också så att föräldrarna skulle inte behöva vara så oroliga hela tiden. Mina föräldrar röker inte, och som liten var mina föräldrar i mina ögon allt jag ville bli, och allt de gjorde, ville jag också göra. Det kan hända att just därför har jag valt att inte ens prova på att röka, vem vet.
Mirjam: Du har nog en poäng där. Det är otroligt hur mycket föräldrarna kan påverka sina barns val. Och vi är ju jobbiga just för att vi bryr oss om er så mycket. Vi borde kanske lära oss att visa mera tillit. Den svåra frågan är balansgången: hur kan man som förälder vara intresserad utan att vara för påträngande, vara orolig utan att vara överbeskyddande, lita på den unga utan att svika i omsorg? Men känner du någon i din ålder som röker eller planerar att börja? Finns det något föräldrarna kan göra?
Viveca: Största delen av mina kompisar (också jag) i min ålder skulle inte kunna tänka sig att röka, men det finns såna som tycker att rökning är okej. Hoppas så klart att en sådan person aldrig börjar med det, men att tala kan hjälpa. Själv frågade jag min mamma om vilka konsekvenser det skulle ha om jag skulle röka. Först skulle hon tala och försöka få mig att förstå hur dyrt och onödigt det är att röka. Sedan skulle hon begränsa min fritid och pengar (för att inte få tag på tobak). Det skulle hon göra för att hon bryr sig om mig och min hälsa.
Vi skrev den här kolumnen som en del i cancerorganisationernas kampanj att stödja föräldrar till åttondeklassare.