Fräck kupp eller triumf

– Vi riskerar att skada vårt kulturarv om stadens konstmuseum delas upp i och med Guggenheim, säger Silja Rantanen, bildkonstnär och professor i måleri. Galleristen Kaj Forsblom hoppas äntligen få se utställningar som hittills gått Helsingfors förbi.

Två aktörer i Helsingfors konstliv, Silja Rantanen och Kaj Forsblom, har diametralt olika syn. Rantanen kan inte se något positivt i projektet, Forsblom ser inga risker.

Vad har Helsingfors att vinna på ett Guggenheimmuseum?

Rantanen: En sak som lyser med sin frånvaro i utredningen som blev offentlig förra veckan är konkreta innehållsmässiga riktlinjer. Den andra aspekten som saknas är frågan om Helsingfors konstmuseums öde. Det kan man inte heller förvänta sig att ett amerikanskt företag ska ta ställning till. Det ska vi och våra kommunalpolitiker besluta om.

Forsblom: Man får en uppfattning om innehållet om man följer med vad som händer på Guggenheim Bilbao. I Bilbao var konstnärerna också till en början oroliga över hur det ska gå för den lokala konsten. Nu när de har sett utställningarna har det varit en otrolig succé.

Man kan också jämföra med Ateneum. Det var en enorm debatt då det skulle byggas, men det blev en stor framgång till slut.

Rantanen: Ateneum är ett nationellt museum. Vi kan försöka föreställa oss att Ateneum på 1800-talet grundats av ryska aktörer. Det hade varit otänkbart.

Forsblom: Jag förstår inte kritiken mot ett projekt som kan locka hundratusentals utländska turister som skulle gå på museer och gallerier. Vi skulle få utländska samlare och andra konstintresserade. Jag känner gallerister i Bilbao. De har tidigare inte kunnat sälja så som de säljer i dag.

Jag besökte Bilbao flera gånger under 1980- och 90-talen. Där fanns då ett stadsmuseum som hade ungefär 100 000 besökare per år. Nu har det nästan 900 000. Hela staden har blomstrat upp.

Rantanen: Jag skulle vilja se planer på ett innehåll som vi behöver Gug- genheims sakkunskap till. Vi har nu betalat 2 miljoner för att försäljaren ska berätta om sin produkt. Det är som att gå till en bilaffär och säga att jag vill köpa en Peugeot och försäljaren skulle kräva att jag betalar för att han berättar hur den ser ut.

Programmet preciseras på några få rader: ett antal stora utställningar per år och några mindre icke-traditionella icke-verkbaserade utställningar och föreställningar. Det här är något som konstnärer gör hela tiden, också i Finland.

Jag ser inte att vi skulle få någonting som vi inte skulle kunna skaffa med liknande summor själva, men sådana pengar har aldrig erbjudits våra museer.

Vi skulle få kringresande utställningar av en viss skola. Guggenheims utställningar baserar sig på deras samling, vi skulle alltså få modernismens rötter. Det går inte att jämföra med bevakningen av dagens konst.

Forsblom: De visar nutidskonst regelbundet också. Jag såg nyligen en utställning av Wangechi Mutu, en nutidskonstnär född i Kenya, på Deutsche Guggenheim i Berlin. De visar Maurizio Cattelan i New York som bäst.

Rantanen: I mitt tycke står inte Guggenheim i spetsen för utvecklingen av nutidskonst.

Forsblom: Moderna museet gör utställningar tillsammans med andra museer i Europa, till exempel Tur-

”Varför kan vi inte sträva efter framgång för konstnärerna, att de faktiskt skulle kunna leva på att skapa konst?”

KAJ FORSBLOM ”Beslutet körs igenom med våld, på ett sätt som är ett brott mot demokratin.”

SILJA RANTANEN

ner-twombly-monet nyligen. Sådana utställningar kostar mer än våra museer är villiga att betala. Picassoutställningen, som kostade tre miljoner euro, var ett undantag. Det är helt fantastiskt att vi fick den.

Rantanen: Kritiserar du alltså sakkunskapen på våra museer?

Forsblom: Inte sakkunskapen, men villigheten. Det jag också kritiserar är att våra museimänniskor inte jobbar tillräckligt nätverksinriktat.

Vad skulle ni helst vilja se på Guggenheim?

Forsblom: Jag skulle vilja se ett museum som kan ta emot alla fina utställningar som nu stannar i Stockholm eller Danmark. Det vi väntade oss av Kiasma var fantastiska internationella utställningar som cirkulerar mellan nordiska länder. Men vi ser dem fortfarande inte i Finland. Kiasma vill göra egna projekt, som är det allra dyraste. Det är mycket billigare att visa utställningar som reser från stad till stad. Då kan man dela på kostnaderna.

Rantanen: Mina intressen är väldigt specifika för att jag är konstnär. Men i Stuttgart såg jag en serie utställningar om nysaklighet, en inriktning som inte visats speciellt ofta, och som tangerar dagens konst. Jag skulle också gärna se Bäcksbackas samling på Guggenheim.

Forsblom: Hur mycket popkonst har vi sett här i Finland? En stor An-