För konsten
dy Warhol- utställning på Konsthallen är den enda. Vi har inte sett en enda minimalismutställning. Jag skulle också vilja se Bauhaus-utställningen som visades på MOMA i New York. Jag vill se utställningar som berättar om vår historia, av konstnärer som haft betydelse för andra konstnärer.
Vad är det som gör att många ser Guggenheim som en trollformel för framgång?
Rantanen: I mitt tycke är det brist på sakkunskap. Politikerna känner till så få museer.
Forsblom: Eftersom Guggenheim i New York och Bilbao har varit så stora framgångar. Jag kan inte förstå att man inte vill ha framgång i Finland. Varför kan vi inte sträva efter framgång för konstnärerna, att de faktiskt skulle kunna leva på att skapa konst?
Vad riskerar vi att förlora?
Forsblom: Jag ser inget. Det här är en tjugo års licens, som betalas med privata pengar. Efter det kan man göra vad som helst, när museet har hunnit skaffa ett gott rykte.
Rantanen: Vi förlorar Helsingfors konstmuseum. Det sägs att samlingsverksamheten ska lösgöras från utställningsverksamheten och kombineras med stadens historiska museum. Då förringar man den konsthistoriska forskningen. Ett konstmuseum är inte ett lager. Konsten behöver tas om hand av sakkunniga, den behöver sitt eget specialmuseum. Den största risken är att vi skadar vårt eget kulturarv. Man behöver väldigt lite tid för att bryta en tradition och köra ner en institution.
En annan risk gäller processens natur. Den liknar en kupp. Beslutet körs igenom med våld, på ett sätt som är ett brott mot demokratin. När en sådan kupp lyckas blir det ett prejudikat som skadar demokratin.
Forsblom: Stadsfullmäktige har ju haft ett år tid för den här saken. Säkert har också fullmäktige fått information som vi inte ser.
Rantanen: Det finns också en kulturimperialistisk anda i utredningen. Den ger en populärkulturell amerikansk bild av hur Finland ser ut och hur man kan utnyttja Finlands läge. Vi skulle faktiskt behöva en mer objektiv utredning, gjord med lokalt perspektiv.
Forsblom: Stiftelsens styrelse ska ha sju medlemmar varav fyra kommer från staden, tre från Guggenheim. Staden har alltså majoritet. Och vi ska kräva att den finländska konsten och stadens samlingar visas. Jag tycker det är viktigt att vi har kontroll. Det måste finnas i stadgarna.
Rantanen: Jag undrar vad det är som gör det omöjligt att Guggenheim helt skulle finansieras med privata medel. Ett sådant alternativ har man inte ens undersökt.
Forsblom: Helsingfors behöver ett nytt konstmuseum, det kan vara stadens museum eller Guggenheim.
Rantanen: Den här processen är så motbjudande att jag är helt emot Guggenheim. Visserligen välkomnar jag museet om finansieringen sker privat, men även i det fallet har jag ett krav. Helsingfors klassiska strandlinje är ett kulturarv vi själva måste få bestämma över.
Forsblom: Museet skulle passa utmärkt på området, man skulle få en fantastisk kombination av arkitektur från 200 år. Inom gångavstånd finns Engels senatsområde från 1800-talet, Alvar Aaltos byggnad som är 1900-tal och så skulle Guggenheim vara 2000-tal. Här rör sig otroligt mycket människor. Sveaborg hade 736 000 besökare 2010.
Om det blir ett Guggenheim, vem skulle ni vilja se som chef?
Rantanen: Jag tror att Guggenheims chefer är så kloka att de inte nöjer sig med Janne Gallen-kallela-sirén. Varför skulle de anlita en person som är beredd att sälja sin egen institution? Hans agerande liknar förräderi. Han har också rätt magert stöd inom kulturlivet i Finland.
Forsblom: Jag tycker det borde vara en internationell tävling om chefsposten, även om jag gärna skulle se en finländsk chef. Det är staden som bestämmer.