Månen – jordens naturliga satellit
På natthimlen kan vi se hur månen följer sin bana runt jorden. Månskärans placering varierar och den växer från nymåne till fullmåne varje månad.
En mörk, molnfri natt syns månen som en lysande skiva på himlavalvet. Månen snurrar runt sin egen axel och går i en bana runt jorden – precis som jorden när den vandrar runt solen. Det tar ett år för jorden att gå ett varv runt solen, och det tar en månad för månen att snurra ett varv runt jorden.
Vi tror att jorden bildades för 4,5 miljarder år sedan, och månen strax därefter. Många olika teorier om hur månen uppstod har framförts genom åren. Först trodde man att månen brutits loss från jorden, eller att den kommit farande och fångats in av jordens gravitationsfält. En annan hypotes var att jorden och månen uppstått samtidigt. Men den teori som de flesta lutar mot är att jorden krockat med en stor himlakropp, och att månen bildats med hjälp av det material och den energi som slungades ut vid den enorma kraschen.
Ogästvänligt
Månen är utan växter, vatten och djur. Ytan är täckt av grus och det finns stora slätter, berg och kratrar som bildats där meteoriter slagit ner. Med kikare kan man urskilja mönster – de mörka fläckarna är låglandsområden och de ljusa är berg och kratrar.
Eftersom månen inte har någon atmosfär kan det inte regna eller blåsa där. Tack vare gravitationen väger man mindre på månen. Men det är ingen behaglig plats att bo på, på dagen kan det bli upp mot 125 grader varmt och på natten minus 150 grader.
Jorden och månen är planeter, men solen är en stjärna. Att solen är så stor beror på att den är närmare oss än de andra stjärnorna. Alla planeter rör sig kring en stjärna, och i vårt solsystem Vintergatan har alla planeter månar utom Merkurius och Venus. Planeterna är mycket mindre än stjärnorna, och eftersom de inte förbränner någon gas lyser de inte heller. Månen lyses upp av solens strålar.
Eftersom månen rör sig kan solen inte alltid lysa upp hela den sida månen vänder mot jorden. När månen är mellan jorden och solen lyses den upp på baksidan och vi ser den inte alls. När den flyttat sig en liten bit framträder en smal skära – nymåne. En vecka senare, när den är upplyst från sidan, blir det halvmåne och när den är på andra sidan jorden kan solen lysa upp hela månen, alltså fullmåne.
Ebb och flod
Tidvatten beror på dragningskraften mellan jorden, solen och månen. När havsvattnet dras mot månen blir det högt vattenstånd – flod. Det gäller både den sida av jorden som är närmast månen och den rakt motsatta sidan.
När jorden snurrat en kvarts varv i förhållande till månen blir det lågvatten – ebb. Det är flod två gånger och ebb två gånger per dygn. När månen och solen befinner sig på samma sida blir det extra hög flod.
Den största tidvattenshöjden, cirka 17 meter, finns vid Newfoundland.