”Ingen är oskyldig till krisen”
Lågkonjunkturer av den här storleken går inte att förutspå, hävdar politiker och bankfolk. Det går Peter Nyberg inte med på. Kriser kan undvikas om inte alla blir fartblinda. Men då måste vi låta oliktänkarna komma till tals och inse att snabba klipp inte
Varför gick det så här och vems är felet? Vad kan göras för att rädda situationen? När Peter Nyberg, tidigare överdirektör på Finansministeriet och expert på ekonomiska kriser, ger sin syn på skuldkrisen i Europa är det ord och inga visor.
– Stora delar av samhället och myndigheterna i både Europa och USA tappade sinnet för proportioner. Banker, centralbanker och regeringar, alla är inblandade. Det finansiella systemet satte fart i nedförsbacken på grund av att folk blev övertygade om att de behärskade riskerna. Sen visade sig världen plötsligt mera riskfylld än man hade tänkt sig. Det är följderna av det här som vi nu upplever.
Han beskriver en situation då förtroendet kollapsade i samband med bostadskraschen i USA. Riskmedvetandet ökade och banker, regeringar och länder upptäckte att de var mera skuldsatta än de hade planerat.
När Nyberg får frågan om vilken aspekt som helt glöms bort i krisdiskussionen, har han svaret klart för sig. Helheten, helt enkelt.
– Det mest iögonfallande är svårigheterna att behålla ett helhetsperspektiv. Det är i stället enstaka personer, institutioner och frågor som hamnar i fokus, ofta ovidkommande då de betraktas isolerat.
Samma sak syns också i jakten på syndabockar. På frågan om vem som bär skulden för recessionen finns två svar. Det första är att det inte går att peka ut någon enstaka bov i dramat som stavas systematisk skuldkris.
– Ingen är helt oskyldig, det är det som gör situationen pinsam för alla.
Det andra svaret lämpar över större delen av ansvaret på finansproffsen.
– Om man kräver att någon ska stå till svars är det centralbanker, övervakare och banker, vars uppgifter är att fungera just som experter på risk.
Olika lösningar på krisen får olika konsekvenser för både egna och andras pengar. Om Nyberg fick bestämma skulle länderna huvudsakligen lämnas att sköta sig själva. Enorma lån, som de till Grekland, skulle han vara restriktiv med.
– Alla vet sedan länge att Grekland aldrig kommer att kunna betala sina skulder. Det skulle vara klokare att bara ta smällen genast. Pinan blir kraftigare men också kortare.
Nyberg anser att politikerna fokuserar på fel saker när det gäller att hantera den nuvarande krisen. Ovidkommande mekanismer, som stabilitetsfonder och nya budgetöverenskommelser, förändrar inte dagsläget.
– Ingen gör egentligen så mycket annat än skriker efter att Europeiska centralbanken ska trycka mera pengar. Att diskutera sätt att förebygga kommande kriser, kanske för nästa generation, är ingen lösning just nu.
Lång och djup recession
En av Nybergs teser är att god ekonomi bara kan byggas upp på lång sikt. Vid första tanken på att det går att göra pengar snabbare och lättare än tidigare generationer, borde varningsklockorna ringa.
Med tanke på utsikterna under det kommande året gäller dessvärre samma sak: vändningar sker inte snabbt.
– Den sortens lågkonjunktur som hänger ihop med finanskriser brukar bli relativt långa och djupa. Nu förväntar man sig att tillväxten blir låg i år men att allt sen blir bra igen. Men både det här året och nästa kommer att bli otrevliga. Finns det någonting som kan göras för att påskynda förloppet?
– Man ska ta problemen vid hornen snabbt som möjligt. Skulder som inte kommer att kunna betalas tillbaka måste identifieras och skäras ner. Sen när bordet är rent kan man börja på nytt.
Teorierna om djupare integration inom EU och om en hårdare gemensam ekonomisk övervakning på kontinenten är ingenting Nyberg tror på. Unionen kan underlätta handel och på så sätt bidra till tillväxt, men att beslutsfattande blir mera centraliserat är ingen garanti för framgång.
– Det finns inte flera fiffiga perso- ner bara för att man slår ihop sig. Det är svårt att se det kloka i att göra som alla andra gör om det de gör är galet. Ifall vi i Finland tror på en bättre ekonomisk politik än genomsnittet skulle det vara ett misstag att binda sig vid andras beslut.
Att Nyberg har analyserat de här frågorna flera gånger är uppenbart. Efter tjugofem år på Finlands Bank och tolv år på Finansministeriet hade han tänkt sig pension, men blev i stället mannen som utredde bankkrisens orsaker på Irland, med start dagen efter att tiden som pensionär egentligen började.
Och fallet Irland kan hjälpa andra länder att förebygga framtida kriser.
– När man undersökte händelseförloppet i Irland blev det klart att det fanns ett fåtal oliktänkare, som såg varningstecken som majoriteten inte upptäckte. Men ingen lyssnade på dem. Den som gick mot konsensus var rädd för bestraffning, så är det också ofta i Finland. Inte minst gör sig medierna löjliga över den som har en avvikande åsikt. Oliktänkarna har ingalunda alltid rätt, men de lyfter fram synpunkter som annars blir obeaktade.
Men riktigt allt är inte nattsvart. Åtminstone är situationen som Europa och världen befinner sig i inte alls så märkvärdig som man kunde tro.
– Finanskriser är inte alls ovanliga. Finland har haft en som resten av Europa skulle ha kunnat lära sig av.
Andrea Borenius
029 080 1316, andrea.borenius@hbl.fi