Det enklaste och klaraste val

Presidentvalet 1956 går till historien som det mest spännande och sägenomspunna av alla presidentval i Finland. Efter att elektorerna förrättat tre valomgångar valdes Urho Kekkonen med en rösts mar- ginal över K-A. Fagerholm. Det har blivit en del av nationens kollektiva minne att höra hur riksdagens vice talman Väinö Leskinen läser högt ur röstsedlarna: Kekkonen, Kekkonen, Kekkonen … Fagerholm, Fagerholm, Fagerholm …

Med den tidens valsystem gick det att taktikrösta i alla tänkbara kombinationer. I mer än ett halvsekel har det spekulerats om vem som gav den avgörande rösten. Men enligt forskaren Juhani Suomi var det många elektorer som bytte läger mellan andra och tredje omröstningen. Valsystemet gjorde det också möjligt att plocka in en svart häst – J. K. Paasikivi dök upp som kandidat i den andra omgången trots att man utgått från att han lämnar presidentposten.

Tvåstegsraketen med valmanskårens val av elektorer och elektorsvalet gjorde att presidenten på sätt och vis var folkvald samtidigt som han kunde höja sig ovanför folket. Ett av de mest omdiskuterade inslagen i Kekkonens långa presidentperiod är att han höjde sig väl långt då han skulle låta sig omväljas 1974. Han hotade att låta bli att ställa sig till förfogande men med- delade att han går med på att fortsätta om en majoritet av folket finner det för gott. Folket tillfrågades inte då undantagslagen trumfades igenom i riksdagen.

Ännu 1988 behövdes elektorer för att välja president; Mauno Koivisto hade blivit vald direkt med folkets röster om han hade fått över hälften av dem. Från och med 1994 har folket enväldigt valt president i två omgångar, och duellen mellan Martti Ahtisaari och Elisabeth Rehn visade att det tycker om att göra det. Det är det enklaste av alla val att välja en person till repu- blikens högsta ämbete.

Det kan verka motstridigt att presidentens maktbefogenheter skurits ned i takt med att ämbetet fått en starkare folklig förankring. Å andra sidan är det logiskt: Det är inte ändamålsenligt att presidenten i kraft av ett folkligt mandat utnyttjar sin makt i förhållande till riksdag och regering.

Presidenten utövar ett inflytande som inte härrör sig enbart ur paragrafer. Väljarnas engagemang kan ge presidentämbetet tyngd. Ju större valdeltagandet är, desto starkare är presidentens ställning.