Skrytet luktar illa

Utredningen om

GUGGENHEIM Guggenheim är inte värd mera än ett brev från Nigeria. Minister Olavi J. Mattila föll för ett sådant och överborgmästare Jussi Pajunen har svalt kroken lika kritiklöst. Då han nu synbarligen insett att majoriteten av stadens innevånare är emot hans fina planer vill han köra sin agenda snabbt och ingå ett intentionsavtal med en ångersanktion på en så stor summa att det blir svårt för stadsfullmäktige att tacka nej då saken slutligen avgörs. Om han inte redan har gjort det. Pajunens skryt om demokrati och öppenheten luktar illa.

Det är förvånande att få en beräkning på byggkostnaderna av en byggnad som ännu saknar ritningar. Byggnaden skall knappast basera sig på standardlösningar med standardkostnader. Hela utredningen har förts fram med en sådan avsiktlighet att kostnaderna kan bli de dubbla.

Frågan om logistiken verkar också oklar. För att den önskvärda målsättningen skall kunna uppnås måste museet kunna ta emot ett betydligt större antal besökare än medeltalet – under semesterperioden dagligen åtminstone 5 000– 10 000 besökare. Och detta tänker man att skall lyckas till och från ett hörn på Skatudden! I människomassan och de långa köerna blir det knappast en upplevelse för någon.

Om Guggenheim är ett så jättefint kulturkoncept, varför har stiftelsen inte lyckats etablera sitt museum i långt fler städer? Svaret finns i president Abraham Lincolns berömda ord: ”Du kan lura alla människor ibland, du kan till och med lura vissa människor hela tiden, men du kan inte lura alla människor hela tiden.”

robert Henriksson,

Helsingfors