En aktiv hand får hjärnan att växa
Hjärnan styr handen, men ny forskning visar att aktiva händer även kan omforma hjärnan – till glädje för alla som älskar att arbeta kreativt med händerna.
Det är svårt övervärdera handens betydelse för människan. Kreativa händer är grunden för vår kultur och civilisation.
Händer är intelligenta, läraktiga och uppfinningsrika. En stor del av vår personlighet ligger i handens gester och rörelser. Handen smeker och straffar, vädjar och välkomnar, välsignar och förbannar. Händer bygger monument, anlägger parker och frambringar ljuv musik. (Troende går ett steg längre – de anser att det är Guds kraftfulla hand som har skapat jorden, himlen och människan).
Våra tidigaste förfäder hade i stort sett färdigutvecklade händer men bara en mycket liten hjärna. Forskare tror att det var den välutvecklade handen som drev på den lilla hjärnans tillväxt och bidrog till att hjärnan blev alltmer komplicerad och kapabel.
Handen är nämligen det organ som tar störst plats i hjärnan. Det går åt mycket hjärnkraft för att ge handen dess känsel och finstämda motorik. Och ju rörligare händer, desto större del av hjärnan tas i anspråk, hjärnan anpassar sig efter handens krav.
Det är i hjärnan som kreativiteten sitter, men numera vet vi att handen också kan forma hjärnan. När vi en gång lärt oss knyta skoband eller slå en knut gör handen det sedan av sig själv. Det har formats minnesspår i hjärnan som länkar direkt till handen. Hos musiker är förbindelserna mellan höger och vänster hjärnhalva bättre utvecklade än hos andra. En person som övat på ett instrument sedan barnaåldern får mer komplicerade system av nervbanor i hjärnan och mer utvecklad vit substans.
Kartbild över kroppen
I boken Handen och hjärnan – från Lucys tumme till den tankestyrda robothanden ger författaren Göran Lundborg, professor i handkirurgi vid den omtalade kliniken vid Skånes universitetssjukhus i Malmö, en rad exempel på den ständiga växelverkan mellan hjärnan och händer.
– Vi talar om handen som hjärnans förlängning, men hjärnan är också handens förlängning. Vi vet i dag att hjärnan är mycket dynamisk och anpassar sig snabbt till handens krav: en aktiv hand ”växer” i hjärnan och får snabbt ett mycket större utrymme än en passiv hand. Man kan säga att handen på så sätt formar hjärnan, säger han.
När han gick i pension från sin tjänst hölls symposiet ”Handens akademi – om handens kunskap och kreativitet” vid sjukhuset i Malmö för att hedra honom. Handkirurger, arkeologer, kognitionsforskare, neurofysiologer och akvarellmålare kom till Malmö och föreläste om vårt viktigaste redskap handen.
De var alla överens om hjärnans fantastiska förmåga till anpassning.
– Långvarig träning ger fysiologiska förändringar i hjärnan. Kroppens alla delar ligger ju utlagda i en kartbild inom såväl den motoriska som sensoriska hjärnbarken, men denna kartbild är dynamisk och ändrar sig ständigt efter de krav som ställs på hjärnan.
Många kreativa händer
Alla som arbetar med händerna vet hur känsel möts i handens erfarenheter. Det är skönt att låta händerna arbeta. Tankarna flyger lätt och sinnet lugnas. Anledningen till välbefinnandet, tror forskare, är att så stora delar av hjärnan stimuleras när händer sysselsätts. Det är till och med så att vi mår bra av att se andras händer i arbete.
Kreativa händer ser vi överallt runt om oss i vardagen – hos snickare, smeder, båtbyggare, plåtslagare, bagare, frisörer, instrumentmakare, kockar, florister, bildkonstnärer och musiker.
Handen står även för något positivt, det som är handplockat är också noga utvalt. Ett föremål tillverkat för hand anses ofta borga för kvalitet och det är tryggt att vara i goda händer.
Människan har i alla tider haft stor respekt för sina händer och de tröttnar aldrig på att avbilda dem. Tiotusentals år gamla bilder på händer finns på klippväggar runt om i världen, och på klipphällar i Bohuslän från bronsåldern.
Människan har använt händer som verktyg och vapen, men också till att låta dem bli språkrör för hjärnan. Händernas gester vittnar om en pockande själ långt innan det talade språket kom till. Och med språket kom samhällsbygget, våra lagar, utvecklingen av teknologi och allt annat som hör samman med människans liv.
Handen kan ses som ett sinnesorgan, lika viktig som ögat och örat. Handen kan känna kyla, värme, smärta och den reagerar på tryck, vibrationer och tänjningar. Beröring är särskilt viktigt för människan. När kroppen smeks eller masseras av någon annan frigörs hormonet oxytocin, det som brukar kallas lugn-ochro-hormonet.
Utan smärta
Det finns ändå människor som inte kan känna smärta. I Luftslottet som sprängdes i sista delen av Stieg Larssons millenniumtrilogi spikar Lisbeth Salander fast den blonde jätten Ronald Niedermanns fötter i golvet utan att det vållar honom någon fysisk smärta. Niedermann lider av ärftlig smärtokänslighet, även kallad Vittangisjukan, en mycket sällsynt åkomma. Namnet kommer från upptäckten att smärtokänsliga patienter härstammar från samma familj, Hindrich Mickelsson Kyrö och hans hustru som 1674 anlände till Vittangi, som i dag har cirka tusen invånare. Oförmågan att kän-
”Kroppens alla delar ligger ju utlagda i en kartbild inom såväl den motoriska som sensoriska hjärnbarken, men denna kartbild är dynamisk och ändrar sig ständigt efter de krav som ställs på hjärnan.” GÖRAN LUNDBORG Författare och professor i handkirurgi
na smärta är bunden till en mutation i en specifik gen, som barnen har ärvt. Människans sinnen samspelar också. Hos människor kan synförlust leda till bättre känsel i händerna. Blinda personer har utnyttjats inom sjukvården för att palpera brösten på kvinnliga patienter som riskerar bröstcancer. Det går också att lyssna med händerna. Kreativiteten hos en konstnär kan finnas kvar även om handens funktion försämras eller upphör. Ett exempel är Pierre-auguste Renoir (1841– 1919) som drabbades av reumatism så svårt att greppförmågan och precisionen i handen föll bort. Renoir fick binda upp penseln mot sin hand för att kunna måla, ändå kunde han under en svår sjukdomsperiod skapa många av sina förnämsta målningar. Handen övervann svårigheterna trots att den var illa åtgången
Sedan andra världskriget har Vtecknet använts av miljoner människor för att beteckna seger eller fred. V-tecknet förknippas med Winston Churchill, som gjorde tecknet till en symbol för ordet victory (seger). Men det finns andra versioner. Engelska militärhistoriker menar att det har att göra med strider mellan fransmän och engelsmän för femhundra år sedan då de engelska bågskyttarna utgjorde verkliga kärntrupperna.
Om en engelsman blev tillfångatagen lär fransmännen ha huggit av pek- och långfingret på den hand som spände pilbågen, och gjorde därmed krigaren oanvändbar för all framtid. Men i slaget vid Agincourt och Crécy 1415 besegrade de engelska bågskyttarna fransmännen. När fransmännen fördes bort under hån och smädelser skulle de engelska bågskyttarna triumferande ha hållit upp sina pek- och långfingrar i ett V-tecken.
feature@hbl.fi