Hade Mannerheim körkort?

Vid det här laget har vi fått läsa det mesta om Mannerheims liv och verk, om hans kvinnobekanta och om hans hästar. Därför är det väl inte mer än rätt att det ges ut en bok om de fordon han ägde eller använde under sin aktiva tid.

Det mest underhållande avsnittet i Cingiz Safiullas Mannerheim ja kulkuneuvot (Kustantaja Laaksonen 2011) ägnas åt den intrikata frågan om Mannerheim, som ofta sagt att han inte tycker om att köra, någonsin skaffat körkort. Tänk om ingen vågade fråga?

Safiulla har ägnat mycket tid åt veteranbilar och bilhistoria, både privat och inom bilhistoriska föreningar i Finland, och vet hur man ska ta sig an också det här ämnet. Svart på frågan blir ett försiktigt ja.

I själva verket ägde Mannerheim inte många bilar. Däremot hade han alltid bilar till sitt förfogande, inte minst i krigstid när försvaret samlade åt sig fordon från hela landet. En del skulle returneras efter kriget, andra förblev försvarets egendom.

Bland de bilar Mannerheim förknippas med är Avions Voisin från 1920 antagligen en av de mest exklusiva. Mannerheims exemplar såldes 1947 till Sverige och slaktades för att ge delar åt andra bilar av samma märke. Gabriel Voisin var från början flygingenjör, men satsade tidigt på bilar. De tekniska lösningarna var långt före sin tid, men serierna var korta och utvecklingsarbetet slukade alla resurser.

Marmon Speedster 1927 är ett annat exklusivt märke. Den bilen är nu efter många brokiga öden restaurerad till originalskick här i Finland, precis som flera andra bilar med Mannerheimhistoria.

Tåg, flygplan och hästar

Bilarna får mycket uppmärksamhet, men i boken finns också avsnitt som behandlar tåg, flygplan och – naturligtvis – hästarna Andermann och Käthy.

Mellan texterna om Mannerheims fordon plockar Safiulla in en mängd värdefull information för den intresserade. Försvarets bilregistreringssystem under 1920-talet, en komplett redogörelse för händelserna under Marskens 75-årsdag inklusive tågresan med Adolf Hitler, och en heltäckande Mannerheimkronologi från 1867 till 1951 och vidare till dottern Anastasies död 1978.

Den så kallade hemliga inspelningen av samtalet mellan Hitler och Mannerheim i en tågkupé är föremål för en sakkunnig utläggning, där det inte minst framkommer att det magnetofonband som hittills kallats för original i själva verket måste vara en kopia, eftersom samtalet bevisligen spelades in på en skivspelare. Bandspelarna var ännu inte i bruk när samtalet fördes.

kultur@hbl.fi