Mitt i prick
Radions symfoniorkester. Dir. Sakari Oramo. Sol. Olli Mustonen, piano. Rachmaninov, Stravinsky. Musikhuset 20.1.
Olli Mustonen och Sakari Oramo är två musiker med en enorm potential var för sig och tillsammans. Vilket skulle bevisas när Mustonen spelade som solist med RSO i Rachmaninovs andra pianokonsert i fredags.
Rachmaninovs andra konsert är ett av den klassiska musikens mest älskade och oftast spelade verk och en del av populariteten kan nog tillskrivas den nästintill mytiska uppkomsthistorien. Enligt legenden drabbades tonsättaren efter det dåliga mottagandet av första symfonin 1897 av djup depression och kreativ blockad, som först läkaren Nikolaj Dahl tre år senare lyckades bota med hjälp av bland annat hypnos. Konserten blev Rachmaninovs comeback och efter ett lyckat framförande av andra och tredje satsen i slutet av 1900, skrev Rachmaninov första satsen. Hela konserten uruppfördes i november 1901.
Med en så sagolik uppkomsthistoria är det inget under att konserten allt som oftast har brukat få en sirapssöt och överromantiserad tolkning. Redan inledningsackorden har i allmänhet dragits ut i oändlighet. Partituret säger dock att en halvnot räcker ungefär en sekund och så gjorde den i Mustonen och Oramos version. (Också i övrigt tror jag Mustonens tolkning låg ganska nära Rachmaninovs egen.)
På det stora hela kändes tolkningen ytterst sober och balanserad. Självfallet var jag inte överens om alla detaljer och accenter, men musicerandet var så gediget att jag gärna köper den här tolkningen. Alla övergångar sköttes elegant och Mustonen behärskade suveränt både piano- och fortenyanser. Framför allt löpte samarbetet med orkestern och Sakari Oramo smärtfritt.
RSO har som bekant börjat blomma på ett aldrig skådat sätt i sitt nya hem och också den här kvällen spelade orkestern utmärkt. Kontrabasarna artikulerade sina pizzicaton exemplariskt och hela orkestern tog vara på den dynamiska skalan i Musikhuset.
I Stravinskys Eldfågeln, som nu framfördes i sin ursprungliga fullånga balettversion, gav orkestern prov på ytterst känsligt musicerande och ett härligt klangbad i slutstegringen mot det triumferande och majestätiska slutet.
Konsertmästaren Petri Aarnio hade vid sin sida RSO:S nyaste medlem Pasi Eerikäinen och tillsammans fungerade de som ypperliga galjonsfigurer för första violinerna och hela orkestern.
029 080 1294, wilhelm.kvist@hbl.fi